Lätt bäst var Little Sparrow, men mycket annat var väldigt bra. Hennes familjeberättelser och helt sjukt välkonserverade yttre exempelvis. Självdistansen och ödmjukheten också. Dessutom ska vi inte glömma bort den enorma absurditeten i Dollys duett med en Elvis-kopia. Helt galet. Konserten sammanfattas bäst med det välbekanta uttrycket: Thank God for country girls!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar