...så hade det bjudits på våfflor varje lördagkväll.
Nu är ju inte hela livet en fest hos Siri, men ikväll så var det faktiskt festligheter hos just Siri. Ab fab är mitt utlåtande över denna fest (det beror inte bara på våfflorna). Ab fab tyckte uppenbarligen inte bara jag, för halva Göteborg hade faktiskt bestämt sig för att det var på Götabergsgatan 24 det hände ikväll (även om både Metro och Nöjesgudien, trots sin enorma trendkänslighet, hade missat att hajpa festen). Galet mycket folk (både snygga och fula [mest snygga]). Förutom retrokänslan jag har, orsakad av den härliga röklukten som sitter i både hår och kläder (eftersom jag och Hanna, min bästis för kvällen, kände att det rätta hänget var i rökrummet) så var kvällen helt underbar. Loved it!
Fast då bortser jag förstås från den enorma ångest, som känns som fysisk smärta i min kropp, över mitt jävla neofunktionalist-PM. Kuk! Fitta! As!
Fan! Jag är full.
Nattens låt: The Verve - Weeping Willow (tänk att vi nästan glömde bort att 1997-års bästa skiva gjordes av Richard Ashcroft [britpop 4 life!])
"and the world don't stop
there is no time for cracking up
believe me friend
'cause when freedom comes
I'll be long gone
you know it has to end"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar