we fika every day

varmluft

Om ni funderar över varför mitt underbara bloggande har gått ner i frekvens så kan jag berätta att min arbetsbörda just nu är ganska hög. När man kommer hem efter en 9-10-timmars arbetsdag kan jag meddela att inspirationen inte är på topp. Man vill inte direkt slänga sig över datorn och bara bloggy, bloggy, bloggy. Dessutom försöker jag kombinera mitt all work med lite play.

Eftersom vi alla vet att det roligaste som finns är att träna brukar jag hänga på jobbets gym. Det bästa med gymmet är att det finns högar med fräscha, fluffiga, vita handdukar till förfogande. Idag var dock handdukarna slut. Olyckligt nog upptäckte jag inte detta faktum förrän efter att jag hade sprungit en halvtimme på ett löpband och lyft lite skrot (med skrot menar jag hantlar och skivstång). När jag kom ner i omklädningsrummet och glatt skulle tvätta av mig svetten upptäckte jag att handduksvagnen var tom på just handdukar. Jag hade naturligtvis inte haft en tanke på att detta kunde hända, särskilt inte eftersom diverse proteinshakeskillar satt med handduk både runt axlar och midja innan jag gick upp för att träna. När jag nu stod där drypande av svett lät jag dock inte lite brist på handdukar hindra min efterlängtade dusch. Jag gick in duschrummet och tvagade mig för att sedan komma ut och torka av mig själv med hårtorken. De andra killarnas blickar var minst sagt skeptiska men jag bara "YOLO!" och fortsatte blåsa på min kropp med varmluft.

måndagsbilden

Jag hade egentligen inte tänkt att titta på nattens Oscarsgala. Mest för att jag inte orkade känna mig som en zombie på jobbet efter en hel natts vaka. När jag såg bilderna som började rulla in från röda mattan innan jag skulle gå och lägga mig fick jag dock en yolo-uppenbarelse, gav mig själv ett par hårda örfilar och bänkade mig framför sändningarna.

Jag är i efterhand mycket nöjd med beslutet trots att jag inte hade något kvalitativt Oscars-snacks utan fick nöja med mig med att mumsa osötad müsli med lättmjölk. Galan var mycket bra. Argo vann rättmätigt bästa film, min drömman Christoph Waltz fick sin andra Tarantino-Oscar, Adele sjöng, Jennifer Lawrence snubblade, Searching for Sugar Man vann (den första svenskproducerade filmen att få en Oscar sedan 1984), George Clooneys sexighet, Halle Berrys klänning, långrandiga tråktalare tystades med Hajen-musiken och Quvenzhané Wallis ägde (se bild). Bäst var dock Seth MacFarlanes beskrivning av Django Unchained: "This is the story of a man fighting to get back his woman, who's been subjected to unthinkable violence. Or as Chris Brown and Rihanna call it, a date movie."

tingsryd love

på glid

barn på besök

Igår hade jag ett barn (min brorson) på besök på jobbet. Jag körde stenhårt på devisen "barn är bästa accesoar" och bar glatt runt barnet bland marmorpelarna. Varje gång jag mötte nån som log glatt höll jag stolt upp barnet och sa "Mhmmmm!". Sjukt coolt.

dangerous liaisons

Jag ska inte påstå att jag har det bästa livet av alla. Det vore att överdriva en smula. Däremot kanske jag har haft den bästa dagen. Jobb, jobb, jobb. Sen hummerfestival på Vassa Eggen där vi drack drinkar och moffade lobster tacos och lobster mac'n'cheese. Om det var gott? Eh...ja!!! Dock nöjde vi oss inte med det. Vi avslutade kvällen med Farliga Förbindelser på Dramaten. Kanske min favorithistoria och en tydlig inspiration till Sunset Beach. Oh Valmont! Oui! Oui!

måndagsklippet

23 oktober, Fleetwood Mac på Globen. Biljetter inhandlade. Min förväntan är icke hanterbar.

min helg

Efter fredagens utsvävningar kände jag igår att det var läge för en lugn hemmakväll. Jag laddade upp med Ben & Jerry's och de två senaste Twilight-filmerna (!). Tyvärr insåg jag alldeles för sent att en lugn hemmakväll inte nödvändigtvis behöver vara likställt med självplågeri. Filmernas kombination av total brist på underhållning och en otrolig uruselhet lyckades nästan få mig att ta paus i glassätandet för att använda skeden till att gröpa ur mina ögon.

Efter den misslyckade hemmakvällen och nästan tio timmars sömn var jag idag redo att åter möta mänskligheten. Jag mötte upp Kristo för öl på Scandic Malmen. Ölen blev sedan till en söndagsmiddag på Soldaten Svejk och efter en stor portion panerad ost är jag nu åter tillfreds med livet. Slutet gott, allting gott.

the embassy

petter vs. duvchi

Petter feat. Daniel Adams-Ray: - Håll om mig, nånting hotar kväva mig. Håll om mig, bara du finns där för mig.

Duvchi: - Hold you tight through the night, let me help you to survive.

De två absolut bästa låtarna just nu.

tagen av träd

Någon upplyste mig om att det var onsdag och inte torsdag idag. Tur var väl det eftersom jag efter mitt pass på löpbandet - mhmmm, nuförtiden springer jag på löpband - kunde möta upp David och Maja för öl på M5. Efter några öl kom jag på att Taken by Trees skulle spela på Taverna Brillo. Snabbt som ögat begav vi oss dit för att lyssna på skönsjungande Victoria Bergsman. Ack, så vackert!

ostron och hummersoppa

Semmeldag schmemmeldag. Semlor är uppenbart superduper-äckligt. Under dagen har jag ett flertal gånger varit tvungen att utbrista i okontrollerade BLÄ:n. För att motverka all grädd- och florsocker-overload mötte jag upp den dynamiska duon Nicole och Klas på Oyster Bar. Vi sörplade ostron och slevade hummersoppa för glatta livet. Med ett par bidragande öl hade jag snart glömt allt vad semlor hette och kunde glatt plumsa hemåt i snön. Slutet gott, allting gott.

måndagsbilden

Kristo, Gergette + Beyoncé = All the single ladies (Put your hands up). Typ. Globen den 29 maj.

feeeeeeest!

Nej, de småländska skogarna har knappast bjudit på några festligheter. Jag har sovit åtta ostörda timmar och vaknat upp till fågelkvitter. I torsdags hade vi däremot personalfest på jobbet. På Sveriges mest besökta museum dukade man upp mat och dryck för 450 tjänstemän. Därefter blev det wild dances. "Hur vilt kan det bli med en massa prydliga tjänstemän?" tänker kanske ni. Ganska så vilt, med tanke på att förra personalfesten ägde rum för över fyra år sedan. Klackarna i taket in på småtimmarna. Se bilder (från Maja) nedan.

sugar man

Okej, nu har jag sett Searching for Sugar Man och kan meddela att den var ännu bättre än vad hajpen hade utlovat. Otroligt fin film, både sett till innehåll och foto. Kan varmt rekommendera.

I övrigt lever jag min utfasade rehabhelg till fullo. Jag är mer fridfull, obakis, utvilad och harmoniskt än vad jag har varit på väldigt länge. Kanske ska jag snart ta en vinterpromenad. Kanske ska jag bara ligga framför brasan och läsa en bok.

rehab

På väg hem till Småland för en helg med groteskt mycket sömn och noll alkohol. They tried to make me go to rehab and I said yes, yes, yes.

att knäppa ända upp

Låt oss prata fashion. Det bästa med vintern är att man får ha massa fina kläder (det sämsta är allt annat). I år är min största klädinspiration utan tvekan Jonny Lee Miller i Elementary. Han spelar Sherlock och Lucy Liu spelar Watson i en av de bästa serierna just nu. Überhunken JLM har i serien en avslappnat städad stil. Jag tar mer än gärna efter hans rutiga skjortor under kofta/tröja med eller utan kavaj. Nyckeln till perfektion är att alltid - ALLTID! - knäppa alla knappar ända upp.

Som en bonus lägger jag med lite bilder på JLM:s mansbringa. Förutom en fantastisk klädstil har han nämligen även en fantastisk kropp. Skåda människan!

måndagsbilden

Tidigare har jag ibland varit tveksam till ryktena om att Beyoncé och Jay-Z skulle vara några överstepräster i illuminatirörelsen och att dras slutmål skulle vara världsherravälde. Låt mig här och nu klargöra att jag inte längre är tveksam. Efter nattens Super Bowl-uppträdande är jag tvärtom helt säker på att B är en halvgudinna och att hennes kommande Mrs. Carter-turné kommer att krossa allt motstånd. Hon kan uppenbart till och med multiplicera sig själv. Jag vet inte hur det är med er men själv kommer jag stå längst fram i Globen den 29 maj och glatt låta mig krossas. 

glossiga bilder

Söndagshäng med alltid lika fantastiska Nicole och Klas. Vi var på Fotografiska och såg LaChapelles snopparad glossiga bilder. En ypperlig aktivitet för att glömma bort gårdagens inte så megabra utekväll. I övrigt har jag mest hängt med min soffa. En lagom mjuk och tillgiven livskamrat.

liz lemon

Sista avsnittet av 30 rock och aldrig mer Liz Lemon. Vad ska jag säga? Mer än so long suckers!