vad är fel?

Jag ber om ursäkt. Jag vet att jag har utlovat mer av the fabulous life of Gergette men igår ställde jag in mina kvällsplaner och gick för andra gången den här veckan raka vägen hem och la mig i soffan. Nu kanske ni undrar vad som är fel: är vår favoritbloggare sjuk eller var det lockelsen från  säsongspremiären av the Americans som han inte kunde motstå? Jag kan upplysa om att jag faktiskt är sjuk. Fick med mig någon slags EU-bakterie från Bryssel som har gjort mig helt utslagen. Jag kan dock inte förneka att the Americans också lockade igår. Utan tvekan en av de bästa och snyggaste serierna som går just nu.

Med det hoppas jag att min sjuka period är slut nu och att jag kommer vara svir-redo lagom till att arbetsdagen tar slut om några timmar.

konst

Jag upptäckte att jag hade två fula Carl Larsson-tavlor på väggarna på mitt nya kontor. Inte konstigt att jag har mått så dåligt den senaste tiden. Vem blir inte cray-cray av att behöva titta på fula rosenkindade barn hela dagarna?! När jag insåg vad som besvärade mig slet jag snabbt ner tavlorna och sprang till jobbets konstförråd. Där slängde jag ifrån mig dem på samma sätt som man 2006 slängde ifrån sig ett förbrukat nummer av Nöjesguiden. Istället valde jag ut två nya tavlor, en västkustsk och en färggrann med vindpinat träd. Det känns som att jag har genomfört en spökfördrivning. Kontoret strålar och jag är genast mer harmonisk.

smygtagen selfie

Sedan helgen har the fabulous life of Gergette tagit en paus. Igår gick jag raka vägen hem från jobbet och kraschade i min soffa. Idag har jag arbetat tretton timmar. Fram till kl. 22 satt jag i kammaren och tjänade demokratin. På min koncentrerade min på den smygtagna selfien ovan kan man kanske ana hur sjukt slutkörd jag är just nu. Klarar knappt av att formulera fullständiga tankar. Var dock inte oroliga, jag lovar att jag snart är på banan igen. The fabulous life of Gergette kommer aldrig låta sig nedslås!

ma campagne

I helgen drog Rasmus och jag till Bryssel för att hälsa på Frida och Daniel. Inte helt oväntat blev det en lika delar maxad som fantastisk helg. Flagey-häng, mängder av belgisk öl, ostron, uteserveringar i vårväder, en LaChapelle-utställning, barhäng med andra Bryssel-bor samt inte minst den genuina lyckan när både Rasmus och jag felläser skylten "Ma Campagne" som "Ma Champagne" och tolkar den som mer champagne. Nästan lika roligt när de andra upplyser oss om att det står campagne och att det betyder typ "mitt lantställe". Kort och gott: en episk helg!

such a bad bromance

 

För ett tag sen blev jag förtjust i en verklig kille. Utan att gå in på detaljer kan jag meddela att det så klart gick åt helvete. Jag kallar episoden för Such a bad bromance. Nu i efterhand kan jag se vilken LOL-fest hela idén var. Att jag var så dum så jag trodde att en romans med en verklig person skulle vara av godo när jag hela tiden egentligen har vetat att den enda sanna kärleken är den till en fiktiv karaktär. Mannen i mitt liv har så klart alltid varit Rust i True Detective. Ingen verklig man kan överträffa honom. Hans blick, hans hårdhet, hans kropp. Den perfekta mannen. Vi kommer bli så lyckliga ihop, kanske till och med lyckligare än Miley Cyrus och Jared Leto (det bästa, bästa paret enligt både mig och Kristo). Med bilderna nedan på Rust lämnar jag er för helgen och drar till Bryssel. Om ni inte har ett lika busy life som jag föreslår jag att ni ägnar helgen åt att kolla ikapp de fem avsnitten som har gått av True Detective. Glöm dock inte att Rust är min.

 

 

Helgens låt: SQÜRL feat. Madeline Follin - Funnel of love
" it's such a crazy, crazy feeling,

I get weak in the knees,

my poor old head is a reelin',

as I go deep into the funnel of love"

cirkeln är sluten

I år fyller bokcirkeln som jag har med mitt gammel-gamla jobb hela fem år. Få av oss jobbar kvar på samma jobb men cirkeln är fortfarande sluten. Ikväll var det dags för samtal om den senaste boken vi har läst. Själv hade jag för ovanlighetens skull inte läst en sida i boken (pga. livet och dylikt) men det hindrade inte mig från att gå dit, dricka vin, äta gruyère och ha samtal om litteratur. Väldans trevligt. Tills nästa gång ska jag dock prioritera läsningen så jag kan bidra med mina med all säkerhet skarpa iakttagelser.

glada gänget av freaks

Som bekant började jag ett nytt jobb vid årsskiftet. Ikväll var äntligen tiden inne för min gamla enhet att tacka av mig. Det gjordes storstilat på Sven-Harrys, först med Nathalia Edenmonts sjukt feta Only me-utställning och sen med middag på restaurangen. Mina ex-kolleger känner mig uppenbarligen väldigt väl då jag som avskedspresent fick en flaska champagne och för att vi efter middagen gick vidare för öl på random ställe vid Sankt Eriksplan. Kommer innerligt sakna det glada gänget av freaks.

liv strömquist tänker på mig

Ikväll var vi och såg Liv Strömquist tänker på dig på Elverket. En pjäs baserad på Liv Strömquists album, hur fel kan det gå? Inte fel alls kan jag meddela. Mycket bra. Smart humor på teater känns som något man får uppleva alldeles för sällan. Sen kan jag inte förneka att min upplevelse kan ha påverkats att jag på front row satt bredvid den episkt fantastiska T11ina Rosenberg. Redan när hon innan pjäsen småpratade med mig på ett fyndigt roligt sätt kände jag att det inte hade spelat någon roll om pjäsen hade sugit. Nu gjorde den lyckligtvis inte det. Den var istället så pass bra att vi var tvungna att smälta intrycken över ett par öl på Balthazar efteråt. Happy days!

24 + 12 ostron

Det är måndag och Ida är i stan. Det firade vi först med after work på M5 och sen med 24 ostron på Urban Deli. Inte nöjde vi oss med det. Det är ju trots allt måndag. Efter de 24 ostronen beställde vi in 12 till och maxade kvällen. Woop, woop!

i keep on falling

Haim-systrarna svängde förbi Stockholm igår och körde en spelning på Berns. De är kanske världens coolaste och snyggaste rockgudinnor. Så jävla, jävla bra. Höga på adrenalin gick vi vidare till 6071 efter konserten. Där maxade vi dansen på ett eget dansgolv tills de spelade ut oss med Twin Peaks-låten. Där skulle man kunna tro att vi nöjde oss. Det gjorde vi dock inte. Vi gick runt halva innerstan i jakt på det perfekta stället för en sista öl innan vi istället landade på Max för efterhäng. Episk kväll!

Update: Glömde berätta att jag under kvällen även såg en ung tjej i en överdimensionerad sombrero grinda med Paggan. Älskar - ÄLSKAR - mitt liv!

mega

Man kan bara beskriva gårdagskvällen med ett ord: mega. För den var verkligen sjukt mega. Vi gick först till K Karaoke och sjöng tills våra röster inte längre pallade. Jag blev återigen övertygad om att jag egentligen borde vara en rock star. Jag är ju uppenbart född till det.

Efter sången fokuserade vi på dansen. Vi gick till Cliff Barnes och dansade på stolar till superhits tills vi inte längre kunde stå upp. Fantastiskt roligt. Mega helt enkelt.

nu är det fredag

månkaka

Igår var vi på Mooncake på Kungsholmen och åt högst medioker mat. Ord som mums eller mumma yttrades inte under middagen. För att rädda upp situationen gick vi snabbt från restaurangen till det alltid lika säkra kortet Balthazar för att dricka billig blasköl. Slutet gott, allting gott. Typ.

Är du liksom jag nyfiken på hur en månkaka ser ut så följer här en bild. Inte för att vi åt någon sådan men det kanske kan vara intressant ändå (?).

som en liten present

Wooohooo! Nu är det tisdag a.k.a. lillfredag. Det firade jag med ett klassikt post-operationsvin hos Emelie. En operation ska alltid uppmärksammas med ett par glas vin. I fem timmar satt vi och avverkade glas efter glas och samtalsämne efter samtalsämne. Om jag ska vara helt ärlig hörde jag dock mest att hon sa: "Leave all your love and your longing behind, you can't carry it with you if you want to survive". Eftersom Emelie är en smart kvinna och jag litar på hennes råd sa jag okej, lydde hennes råd och lämnade allt bakom mig som en liten present i hennes lägenhet på Kungsholmen. 

Kvällens låt: Florence + the Machine - Dog days are over

"and I never wanted anything from you,

except everything you had and what was left too"

intense

Så, nu var veckan igång. Först planeringsdag en heldag. När alla planer sedan var färdiga blev det en helkväll med middag. Intensiv start på veckan. Orkar inte riktigt utveckla mer än så. Lyssna på den här istället:

 

fet lördag

Igår tog vi La fiesta bus till Nacka där Helena hade kalas. Det bjöds både på jordärtskockssoppa, ypperligt sällskap och mängder av vin. Det bäddade för att jag halvvägs in i festen plockade upp en gitarr och drog av en akustisk version av Spice up your life, med allsång och rungande applåder som resultat. Detta naturligtvis utan att ha en aning om hur man spelar gitarr. Ett fantastiskt roligt kalas. Det räckte dock inte för Kristo och mig som drog vidare till ungdomsnästet Dovas när festen började ta slut. Efter några 30-kronorsöl kände vi dock att ännu en fet lördag hade nått sin ände.

Idag ägnar jag mig mest åt att tvätta och åt att betala för den feta lördagen.

den brända jorden

Alltså, saker jag älskar: mitt liv! 

Gårdagskvällen började först med lite jobbvin då jag återigen fick tillfälle att reflektera över hur mycket jag älskar mina kolleger. Sen mötte jag upp Kristo för att gå och se Jonathan Johansson på Folkoperan. Och som vi såg! Från första raden kunde jag respektfullt men bestämt objektifiera den sjukt snygga mannen på scenen. Jag var nära att att likt Poehler/Fey utbrista i ett "Take off your pants and twerk!" men blev lyckligtvis distraherad av att konserten var så bra. Avslutningen med Den brända jorden var banne mig det mäktigaste på väldigt länge. De svarta molnen följde efter oss, de svarta molnen tunga över oss.

Som om inte det hade räckt för att göra en helkväll mötte vi sen upp ett gäng av fun för ostronkalas på Marie Laveau. Jag upprepar: älskar mitt liv!

au revoir

Igår spelade Au Revoir Simone på Debaser Strand. Med tanke på det senaste "Hornstull vill vara Brooklyn"-debaclet kände jag att det enda jag kunde ha på mig i klädväg var en I love NY-tröja. Så himla fel så att det blir rätt. Typ. Jag kan dock inte påstå att jag direkt kände någon klädkärlek från resten av den stencoola publiken. Tji fick de när bandet efter några låtar berättade om hur mycket de gillar Stockholm, hur roligt det var att spela här och avslutade med "We also wanna thank our friend wearing the I love NY t-shirt for making us feel like home". Jag bara: "Mhmmmmm!". Även i övrigt en sjukt bra spelning med typ det cool-snyggaste bandet man kan tänka sig.

denna onsdag

Kvällens låt: Makthaverskan - Antabus