tidernas roligaste kvitter

Jag funderar på om det här kan vara den roligaste tweet-en någonsin.

sven-harry

Efter en hel dags stenhårt jobb kände jag att jag var tvungen att skaffa mig lite själslig frid med en dos kultur. Jag gick och såg Karin Broos-uställningen på Sven-Harrys (konstmuseum). Museet residerar i ett vulgärt men inbjudande mässinghus i Vasaparken. Trots uppenbar tacky-potential gillade jag både museet med dess vitbetsade trägolv och Broos-utställningen med fotolika oljemålningar. Den själsliga friden var dock inte helt uppnådd så jag gick till Vasastan för en öl med ett gäng snygga exil-göteborgare. För att till slut uppnå total harmoni har jag nu satt min surdeg och ska precis sätta på veckans avsnitt av ANTM - All Stars. Jag är i himlen.

ett besök hos frisören (att bli gammal)

Numera klipper jag mig hos "Herrfrisör". Ja, stället heter så. I alla fall enligt den röd-vita flaggan som hänger utanför. Det ligger två gator från mitt jobb och skryter om att ha betjänat maktens män genom årtionden, ministrar, direktörer och ledamöter. Själva herrfrisören är en äldre herre med kritvitt hår. Det handskrivna gesällbrevet från Krakow skvallrar om en lång karriär som frisör. Här används klippmaskin mycket sparsamt. Istället används en sax, nackhåren avlägsnas med ett klassiskt rakblad. Därefter besprutas nacken med alkohol, vilket orsakar en skarp men härdande smärta.

Frisören är mycket fåordig. Det enda som i vanliga fall yttras är en överenskommelse om den önskade frisyren och några standardfraser om vädret. Den här gången var dock annorlunda. Helt plötsligt börjar han kommentera kvalitén på mitt hår, tjockt och friskt. Jag tackar med ett nervöst skratt. Därefter går han dock snabbt vidare till att peka ut vikarna i pannan som sakta kryper uppåt och till att skrockande peka på mina grånande tinningar. Jag svarar med fler nervösa skrattsalvor.

Jag vet inte om det var ett försök till någon slags male bonding, men jag gick därifrån inte bara med en fin frisyr utan även med en tydlig känsla av att jag håller på att bli gammal. Varje dag ett steg närmare döden.

hjärnmos

Idag har jag haft en heldags crash course i EU-rätt. Att påstå att min hjärna känns som mos skulle vara en mild omskrivning. Jag känner inte ens att jag har någon hjärna. Vad är en hjärna? Vem är jag? Vem är du? Varför läser du min underbara weblog? Känner vi varandra?

Det här känns läskigt.

welcome to the jet age

Höstens mest lovande serie är här. Flygvärdinnorna och flygkaptenerna i Pan Am lever glamourösa liv på 10 000 meters höjd. I ett Mad Men-doftande 60-tal där småpojkar fick gå in i cockpit och titta, och småflickors högsta dröm var att bli flygvärdinnor. Allt i skuggan av Kalla Kriget. Med Christina Ricci i huvudrollen. Kan knappast gå fel.

the old magic

Nick Lowe - The Old Magic, jag kan inte sluta lyssna, jag vill inte sluta lyssna. Jag lyssnar. Om och om igen.

måndagsbilden

Lyckligtvis var min kalender tom igår, det gav mig tid till att se femton avsnitt av Community. Visst är jag lite sen med att börja kolla på serien, men man kan ju inte se alla serier (eller kan man?). Måndagsbilden kommer från avsnittet Modern Warfare där ett episkt paintball-krig tar plats på skolan. Bland det bästa som någonsin har sänts på tv (!).

wagamama, du suger

Var på middag på Wagamama igår. Trots att restaurangen enligt egen utsago ligger belägen "i Stockholms nya finansdistrikt, i hjärtat av huvudstaden" var maten på gränsen till oätlig, personalen var otrevlig och känslan var allmänt sunkig. Jag mindes det som väldigt mycket bättre. So much for mitt minne. Tur att jag i alla fall hade förträffligt sällskap och att jag tog de här finfina bilderna.

greed

Jag gillar inte komedi på teater. I Den Girige på Dramaten idag var det dock helt uthärdligt. Mycket tack vare Johan Rabaeus som var riktigt bra. För tillfället är jag mätt på teater och ägnar resten av dagen åt tv-serier.

min familj

Det är seriepremiärstider i USA. Parks & Rectreation, Grey's Anatomy, Fringe, Glee och ANTM. Nästa vecka nya säsonger av Family Guy och Gossip Girl. Det känns som att återförenas med sin familj. Ren lycka. Dessutom tillkommer nya familjemedlemmar i form av Ringer och Pan Am.

Förresten var jag på Reisen med Trojkan igår. Det var fantastiskt. Sen åkte jag hem och stödåt av mitt ekologiska surdegsbröd innan jag återvände till Gamla Stan för att möta upp Lina på le Bar Rouge. Det finns inte ord nog att beskriva hur trevligt det var. För övrigt är det gravt underskattat att gå ut i Gamla Stan, mest för att få vingla fram i gränderna i mörkret när inga turister är där.

gergette goes husmor #2

Det är fredag och jag börjar dagen med att grädda ett färskt surdegsbröd (ekologiskt såklart). Södermalmspoängen strömmar in medan jag skär mig ett par skivor och sätter mig i morgonsolen i fönstret för att äta min frukost. Jag tror jag gillar mitt nya husmorsliv.

Morgonens låtar:
Jens Lekman - An argument with myself
Florence + the Machine - Shake it out

gergette goes husmor

Här kommer ett husmorstips bitches. I morse upptäckte jag ett otäckt tuggummi som satt fast på min nya Vibskov-rock. Ja, ni läste rätt. Tragedi är det enda ordet som passar för att beskriva situationen. Tuggummit måste ha fastnat på den fantastiska skapelsen som är min rock under min tunnelbanefärd hem igår kväll. Jag förbannade kidsen (dvs. de ur helvetet sprungna småglinen) som inte kan hantera ett tuggummi. Sen slängde jag snabbt in rocken i frysen.

Spola fram tio timmar. Jag kommer hem från jobbet och slänger mig genast på frysen och drar fram min rock. Tar tag i tuggummit, drar - och se! - det lossnar. Utan problem. Helt och hållet. Rocken är räddad och kan fortsätta fladdra bakom mina studsiga signatursteg.

Jag sammanfattar. Har du ett otäckt tuggummiproblem? Sitter det fast i ditt favoritplagg? Släng in plagget i frysen, ta bort gummit och ditt plagg är räddat.

xoxo,
Husmor Boy

juliet and her romeo

Jag tänkte att jag skulle liva upp tillvaron med lite teater (det är ungefär som 3D-bio fast på riktigt). Jag och Elna gick därför till Dramaten för att se Romeo & Julia. Det var en klassisk uppsättning med ett äkta kärlekspar i titelrollerna. Mörkt, dramatiskt och bra, men inte särskilt upplivande. De dör ju på slutet. Lite fail men ändå ganska värt. Om publiken som var fylld av skolklasser med hormonstinna tonåringar väljer jag att inte säga någonting.

For never was a story of more woe,
Than this of Juliet and her Romeo.

the internetz

Jag har nu skaffat mig ett konto på Google+ och spär på min sociala medier-ångest. Är det bara jag som känner en djup hatkärlek för det uppkopplade livet? Jag twittrar, checkar in, kommenterar, delar bilder, bloggar själv, läser andras bloggar, trycker like, underhåller mina Wordfeud-spel och ska nu avgöra i vilka kretsar jag ska placera mina bekanta. Jag får ångest när jag gör det och får ännu mer ångest när jag inte gör det.

Jag åker ut på landet och tycker det är skönt att det inte finns någonstans att checka in, inget att twittra om, inget att blogga om. Känner mig nöjd över att inte behöva vara ständigt uppkopplad. Missförstå mig inte, jag älskar the internetz, men just då är det så otroligt skönt att slippa vara online. Efter en dag är skönhetskänslan dock borta och har ersatts med ångesten över att inte få bekräftelse, att inte få bekräfta. Kan någon trycka like? Kan någon retweeta mig? Jag behöver veta vad som händer! Vill inte missa. Vill trycka like.

Det kanske är jag som är lite känslig, men det är onekligen ganska stress-framkallande och lätt ångestfyllt. Vilket naturligtvis inte hindrar mig från att lägga upp en fierce profilbild på Google+ och genast gå loss på vänkretsarna.

jag är nästan där

Det här bränner upp nätet just nu. Veronica Maggio - Jag Kommer (Mash Up International Remix feat. Kakan). Hux flux så har vårens största hit potential att bli även höstens största hit. Lite mer dansant, lite mer dirty. Jag snodde dig från din DJ-kille, han kunde inte ge dig det du ville. Du vill komma i min mun, skriker för högt i ditt gamla flickrum. Jag kommer, jag kommer, jag kommer. Jag är nästan där.

måndagsbilden

Den här är rolig på så många plan. Till och med en måndag som denna sitter jag och skrattar högt. Ett djupt, bullrande skratt ända från magen. Hela kroppen skakar. Jag slår mig själv på låret. Skriker av skratt. Så roligt tycker jag att det är.

spiralen och kvadraten

Jag var och såg den omtalade och hotade (!) utställningen The Spiral and The Square på Bonniers Konsthall. Rapporter hade gjort gällande att utställningen inte var för alla, att de som inte förstod sig på svår konst inte skulle bemöda sig. Själv tycker jag att konst inte är till för att förstås utan för att kännas, och dagens utställning kändes.

Det var inte bara den spektakulära levande installationen med två helnakna män, brottandes i huvor, som var bra. I princip varje verk var faktiskt riktigt bra och tolkade temat översättbarhet på ett unikt sätt. Utöver de nakna männen var några av favoriterna Gastronomic Translations, den uppfunna inköpslistan som skickades till två stjärnkockar som har komponerat menyer av ingredienserna, samt New Roman Times som kan beskådas på konsthallens yttervägg.

Jag orkar inte hålla en utläggning om hur givande riktigt bra konst är, men dagens utställning var både bra och givande.

dagsformen

Gårdagen började på botten. Solen strålade in genom mitt fönster. Jag steg upp och slog upp fönstret. Skakade min näve och skrek: "Sluta skina, jävla sol! Låt mig vara bakis i fred!". Jag måste erkänna att jag fick några förvånade hipsterblickar från gatan. En kille tog till och med upp sin iPhone ur sin lilla skinväska runt halsen för att ta ett foto (han ville säkert lägga upp den på sin postironiska Söder-blogg).

Lyckligtvis kom dagen att snabbt utvecklas till det bättre. Jag gick över till Norr Mälarstrand för att titta på Stocholms Halvmaraton och heja på Maria. "Heja! Heja!" ropade jag. Promenerade i det fantastiska höstvädret. Sen hängde vi på Café Rival innan dagen avslutades med kinesisk middag på Ho's (älskar namnet!).

Tyvärr dalade dagsformen när jag kom hem och upptäckte att grannen hade någon slags sångfest, där han spelade akustisk gitarr och resten av sällskapet stämde upp i trallvänliga poplåtar (exempelvis Love Generation). Major "please kill me!"-moment.

they're back

Det har börjat, America's Next Top Model: All Stars. De bästa tjejerna som inte har vunnit från de tidigare sexton säsongerna gör upp om vem som är den största stjärnan. The battle of the bitchiest bitches! Väldigt stora personligheter, väldigt mycket drama och Nicki Minaj som första gästdomare. Det är skrikigt, galet, helt hysteriskt och alldeles, alldeles underbart.

Dagens låt: El Perro Del Mar - What do you expect?

flådigt

Idag var det dags för öppnandet av R1ksdag3n. Det innebar högtidliga tal, vinmingel och en storslagen avslutning på Operan. Med Nickster vid min sida fick vi både se Kungen och delar ur Svansjön och Figaros Bröllop. Flådigt värre!

För att ta udden av flådigheten lyssnar jag nu på Justin Bieber och dricker ljummet kranvatten.

ringer

Jag hoppas att ni alla har uppmärksammat att Sarah Michelle Gellar är tillbaka i den nya serien Ringer. Hon spelar tvillingarna (!) Bridget och Siobhan. Det hela är väldigt rafflande, lite Sunset Beach möter Dollhouse möter Gossip Girl.

resan och målet

Ikväll var jag bjuden på middag i Västerort. Lyckligtvis inte i Vällingby, men bara att sätta sig på tunnelbanan västerut gav upphov till en aning panikångest. Jag hade stor lust att lägga mig i fosterställning på golvet men lyckades behärska mig p.g.a. stor smittorisk. Målet var dock värt resan; god mat, vin och förträffligt sällskap.

För övrigt sjukt tråkigt att DJ Mehdi dog i natt. Jag minns mycket väl den fantastiska kvällen i januari 2007 då han spelade på Nef och dansen aldrig ville ta slut. Samma kväll som jag gick vilse i Göteborg och hamnade utanför stadsgränsen.

Dagens låt: Miike Snow - Burial (DJ Mehdi Remix)

jag blir så förbannad

Vad fan hände med totalhaveriet som ska föreställa sista säsongen av Entourage? Sista avsnittet kan vara det sämsta jag har sett i tv-serieväg, och då har jag fan sett en hel del dåliga tv-serier. Hela sista säsongen har gjort karikatyrer av alla karaktärer som lever ut totalt ointressanta storylines, och till slut toppar de det hela med en hög med bajs (med det menar jag den ihophafsade klyschfesten till seriefinal).

Jag vill att Vince ska vara så här...

... naken och avdäckad. Inte cheesy bortom all sans. Jag blir så förbannad!

Tur att säsongsavslutningen av True Blood i alla fall levde upp till de högt ställda förväntningarna. Blood in, blood out. Det sjuka är att väntan på nästa säsong är lika lång som väntan på nästa sommar. Sug på den!

måndagsbilden

Ibland önskar jag att jag vore The Dude. Nu när jag sitter, tittar ut på regnet och försöker få mig själv att bege mig till jobbet, är ett sånt tillfälle.

rensa ut

Teater kan vara den ultimata söndagsaktiviteten. Idag såg vi Utrensning på Stadsteatern. Det var den bästa pjäsen på länge, kanske bäst i år. Det är mer än vad man kan säga om den skräpiga klubben på Strand som vi hamnade på igår. Väldigt mycket "Göteborg ringde och ville ha tillbaka Sticky Fingers". Bortsett från det var kvällen fantastisk. Dans på gator, dans på torg. Vin som flödade i dionysiska strömmar. Jag älskar livet! yttrades vid ett flertal tillfällen.

känn ingen sorg

Oj, i all helgyra har jag helt glömt bort att blogga. Jag förstår att ni är nyfikna på vad er favoritbloggare har haft för sig och naturligtvis ska jag berätta.

Igår var ingen mindre än Håkan Hellström på besök från västkusten för en spelning på Gröna Lund. Naturligtvis var jag där, naturligtvis var det vackert. Men jag ska inte gå händelserna i förväg. Innan spelningen hann jag med en sofistikerad öl på Reisen med Nicky Nick och en mindre sofistikerad pannkaksbuffé på en av Grönans alla matpärlor.

Sen kom Håkan. Mona Sahlin stod på VIP-balkongen och tittade (på tredje bilden nedan kan man skymta henne). Hon fick egna applåder och jubel. Som svar slängde hon kyssar till publiken. Hon kändes som Sveriges svar på Evita. Mycket vackert.

Håkan var fantastisk och gav mig Göteborgslängtan deluxe. Ikväll känner jag dock ingen sorg, istället njuter jag av att hela Stocken surrar av rykten om att Kanye är i stan. Jag tar på mig min fiercaste outfit och bereder mig på Cristal sippin' med Yeezy.

kulturell multitasking

Kultur-Gergette har börjat sin storstilade comeback. Först Mapplethorpe, Lowlands och Blackdrop Island på Fotografiska. Sedan Apflickorna på biograf. Däremellan har jag även hunnit med att jobba och läsa Elisabeth Åsbrinks nya bok. Nu ska jag avsluta dagen med ett avsnitt av komediserien Louie innan jag somnar av kulturell utmattning.

För övrigt var hela dagens kulturkonsumtion delikat, särskilt Apflickorna. Rekommenderas varmast.

why do bad things happen to good people?

Uppenbarligen missar jag just nu Neneh Cherry på Strand (ca 500 m från mitt hem). Robyn mfl. har precis twittrat att hon spelade Manchild som förstalåt. Fan. Hur i helvete kunde jag missa att hon spelar? Fanfanfan! Neneh är en av mina absoluta drömkonserter. Inte bara för att hon har kanske två av tidernas snyggaste skivframsidor:

Utan även för att en av hennes skivor heter Raw like sushi, för att hon har gjort Buffalo Stance (min mest spelade låt enligt last.fm) samt för att hon är all time coolast.

Nu står hon 500 m från mig och spelar, alla är där, och jag sitter hemma i Looserville och tittar på Bridesmaids. Effing eff!

Update: FAAAAAAAAAAAAAN!!!!!!!!!! Jag blir så arg/ledsen!

ofräscht

Föga förvånande har jag tagit på mig att administrera bokcirkeln på jobbet. Därmed har jag nu tio exemplar av Haruki Murakamis Norwegian Wood liggandes hemma. Det för (o)sökt in mig på en fundering jag har om just Murakami.

Jag inte läst Norwegian Wood men har läst tre andra skönlitterära böcker av honom. Jag måste säga att jag verkligen uppskattar hur han alltid lyckas med att fullständigt suga in läsaren i sina surrealistiska världar. Det jag däremot inte uppskattar är hans snuskighet, hans frekventa beskrivningar av sexscener. Beskrivningarna är alltid på något sätt äckliga. Fluktiga. Mycket styvhet. Styva bröstvårtor och styva tonårspenisar. Det är helt enkelt ofräscht och helt omotiverat för historien. Varför gör du så här, Murakami? Är du en snuskgubbe? En liten snuskis? Är du det? Snälla, var inte det.

måndagsbilden

Dagens måndagsbild föreställer fotbollslegendaren Torbjörn Nilsson. Vilken man! Kolla själv i dokumentären Fotbollens sista proletärer.

inte nitton längre

Jösses! Tolv timmars fest tar verkligen ut sin rätt. Man är ju inte nitton längre om man säger så. Dock var det sjukt värt. Hornstullshäng, överraskningsfest i Spånga och inflyttningsfest i Vasastan. En hel buffé av  ändlösa roligheter. För övrigt var Anna den snyggaste gravida någonsin (Heidi Klum's got nothing on her) och jag själv var naturligtvis den snyggaste icke-gravida.

I was a dancer all along

Having troubles telling how I feel
But I can dance, dance, dance
Couldn't possibly tell you how I mean
But I can dance, dance, dance
So when I trip on my feet
Look at the beat
The words are, written in the sand
When I'm shaking my hips
Look for the swing
The words are written in the air

Dance,
I was a dancer all along
Dance, dance, dance
Words can never make up for what you do

Easy conversations, there's no such thing
No I'm shy, shy, shy
My hips they lie 'cause in reality I'm shy, shy, shy
But when I trip on my feet
Look at the ground
The words are written in the dust
When I'm shaking my hips
Look for the swing
The words are written in the air

Dance,
I was a dancer all along
Dance, dance, dance
Words can never make up for what you do

estetisk perfektion

God morgon! Det är lördag och jag har en present till er.

Det här är Madonna från röda mattan på filmfestivalen i Venedig. Estetisk perfektion.

För den intresserade kan jag berätta att klänningen är Vionnet och glasögonen Miu Miu. För den som är ännu mer intresserad kan jag meddela att Kate Winslet bar en klänning designad av ingen mindre än Victoria Beckham på samma röda matta (bild).

morgondopp

konferens life

Jag är på konferens i Saltsjöbaden med jobbet. God mat, djupa samtal och champagne-öl (!). Mycket trevligt.

filmtips

Missa för allt i världen inte "Jag är min egen Dolly Parton", av Jessica Nettelbladt med bland annat Nina Persson om drömmar, musik och barn. Den finns på SVT Play.