Numera klipper jag mig hos "Herrfrisör". Ja, stället heter så. I alla fall enligt den röd-vita flaggan som hänger utanför. Det ligger två gator från mitt jobb och skryter om att ha betjänat maktens män genom årtionden, ministrar, direktörer och ledamöter. Själva herrfrisören är en äldre herre med kritvitt hår. Det handskrivna gesällbrevet från Krakow skvallrar om en lång karriär som frisör. Här används klippmaskin mycket sparsamt. Istället används en sax, nackhåren avlägsnas med ett klassiskt rakblad. Därefter besprutas nacken med alkohol, vilket orsakar en skarp men härdande smärta.
Frisören är mycket fåordig. Det enda som i vanliga fall yttras är en överenskommelse om den önskade frisyren och några standardfraser om vädret. Den här gången var dock annorlunda. Helt plötsligt börjar han kommentera kvalitén på mitt hår, tjockt och friskt. Jag tackar med ett nervöst skratt. Därefter går han dock snabbt vidare till att peka ut vikarna i pannan som sakta kryper uppåt och till att skrockande peka på mina grånande tinningar. Jag svarar med fler nervösa skrattsalvor.
Jag vet inte om det var ett försök till någon slags male bonding, men jag gick därifrån inte bara med en fin frisyr utan även med en tydlig känsla av att jag håller på att bli gammal. Varje dag ett steg närmare döden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar