carrie och jag

Jag känner mig som Samantha Carrie i Sex & the City. Drinkar och öl varje kväll. Varje måltid äter jag ute. Igår middag på Shanti, i kväll på China. Jag shoppar över mina tillgångar och har fantastiska vänner. Det enda som saknas är en framgångsrik karriär som skribent och ett superspännande sexliv. Lyckligtvis slipper jag även den vidrige Mr. Big.

gergette övar danska #3

Några av er undrar kanske hur det gick med min danska under min studieresa. Jag kan meddela att det för det mesta gick väldigt bra. Studiebesöket där vi mötte danska high officials avlöpte på nordiska. Jag förstod majoriteten av vad våra värdar sa på danska. När jag själv pratade bytte jag ut svenska begrepp mot den danska motsvarigheten, och kände mig ganska nöjd. Ute på stan vållade danskan inte heller några problem.

Däremot gick besöket på restaurangen där jag hade råkat bord i namnet Ursäkta värre än vad jag hade kunnat föreställa mig. Jag hade hoppats på att jag bara skulle kunna säga "Vi har bokat bord för fem personer klockan sju". Det var så jag också inledde när vi äntrade restaurangen. Tyvärr svarade kyparen inte "Välkomna! Följ med här." utan frågade i vilket namn jag hade bokat. Jag kunde inte annat än att uppge mitt "namn": Ursäkta. Han upprepade frågan om i vilket namn jag hade bokat och jag upprepade Ursäkta. Så fortsatte det, fram och tillbaka, tills det hela urartade i någon slags Fawlty Towers-sketch där jag insisterade på att bordet var bokat under namnet Ursäkta och han till slut trodde att Ursäkta var mitt namn. Han skämdes för missförståndet och jag lät honom så klart skämmas. När vi gick gav jag honom till och med en indignerad blick som straff. Jag förväntade mig nästan att han skulle säga: "Ursäkta".

folkis

Jag är nu hemma efter ett dygn på kontinenten. Mitt jobb har varit i Köpenhamn för studiebesök hos våra kollegor på Folketinget. Det var mycket bra. Maxat informationsutbyte, dansk design, fula tavlor, fina tavlor och pater noster-hissar.

Vi hann även äta smørrebrød (såklart) och finmiddag på Brasserie Degas. Till sist ballade jag ur i Vibskov-butiken och spenderade alla mina julklappspengar på två gudomliga plagg (se nedan). I det stora hela en mycket bra studieresa.

kbh

Jag är i Köpenhamn med jobbet. Okej, hejdå.

måndagsbilden

Nicki, Nicki, Nicki! Re-up-versionen av Nicki Minajs senaste skiva bjuder på åtta nya Nicki-mästerverk. Jag pluggar i mina hörlurar, vrider upp volymen på max och går till jobbet med Nickis sylvassa raps i öronen.

settlers of catan

Spelsöndag. Tre timmar Settlers. Sjöfararexpansionen. Yeah baby!

fattigmans-SHM

Medan halva Sverige var på Swedish House Mafia var vi på en fattigmansvariant istället. Mash Up International spelade på Debaser Medis och bjöd på dansextas (inklusive koreograferade danssteg som gjordes kollektivt av alla i publiken). DJ-settet av The Very Best som föregick spelningen var dock nästan ännu mer dansframkallande. Min stegräknare tickade på och när kvällen var slut hade jag nog gjort alla danssteg som någonsin har dansats i mänsklighetens historia.

on track

Nu är livet på banan spåret igen. Trots att det är en månad kvar till Julafton kändes gårdagen som årets största högtidsdag när den tjugofemte säsongen av På Spåret hade premiär. Ingrid stod värd för eventet där de gamla favoriterna Hoa-Hoa och Cecilia Hagen mötte de nya favoriterna Erik och Martina Haag. Matchen var rafflande, resmålen var halvroliga och det hela var så klart helfestligt. Jag klarar inte av väntan till nästa vecka!

gergette över danska #2

Ni kanske minns att jag studerade danska för ett par år sedan. Ni kanske även minns att jag var något av en virtuos. Inte ens Mads Mikkelsen hade kunnat ana att jag inte hade danska som modersmål. Jag kan meddela att så inte längre är fallet. Bla, bla, bla, något om att man måste öva och hålla ett språk vid liv.

I vilket fall ringde jag igår till en hajpad restaurang i Köpenhamn för att boka bord. Eftersom jag då fortfarande hade en bild av att jag var praktiskt taget flytande i danska hade jag inte en tanke på att tala engelska utan körde på med min skandinaviska. Redan från början märkte jag att det hela inte flöt på så bra som det borde. Jag sa att jag ville boka bord på måndag, han replikerade "I morgen?". När jag sa att jag ville boka till klockan sju hörde han fyra. Osv, osv. Vi lyckades dock göra oss förstådda ända tills jag verkligen inte uppfattade vad han sa. Jag var tvungen att säga "Ursäkta?" men möttes av tystnad, så jag upprepade "Ursäkta?". Han fortsatte med sin tystnad tills han slutligen frågade efter mitt telefonnummer. Jag sa mitt nummer och vi lade på. Först efter samtalet insåg jag att han hade frågat efter mitt namn och jag hade svarat "Ursäkta?". Nu har jag alltså ett bord bokat för fem personer på måndag kl. 19.00 under namnet Ursäkta.

Ridå.

evigt ung

Man skulle kunna ha trott att firandet av min födelsedag skulle sluta efter min födelsedag. Ett och annat grattis droppade dock in även idag - jag vägrade såklart tacka eftersom gratulationerna var sena - och Nneka bjöd på fantastiskt god post-födelsedagsmiddag. Under middagen avhandlades ämnen som utslagna tänder, MDMA och 2 girls and a cup. Efter den "tillbaka till verkligheten"-upplevelsen känner jag mig evigt ung och redo även för de kommande 29 åren.

hurra för mig!

Hallå, jag fyller ju år idag! Det illustreras med den festliga bilden från ett hundkalas tidigare i år.

Vilken födelsedag det har varit. Ett firande och gratulationer utan ände, trots att min dag olyckligt nog har infallit på en tisdag. Fika-overload på jobbet och sedan middag på Speceriet. Dessutom avslutning med öl (se crazy-bild) på Elverket. Tack allesamman!

måndagsbilden

Tom Brady med dobermann. Tom, stilig och framgångsrik quarterback i New England Patriots och gift med Gisele Bündchen. Dobermannen, en hund.

kultursöndag

aaaaaaaaaaah!

En fantabulös utekväll på Cliff Barnes med gamla EP-gänget. Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah! Så roligt var det.

gardell

Med tanke på när jag skrev mitt förra inlägg så skulle man kunna tro att jag idag mest har legat i soffan och kollat på serier av typen Grey's Anatomy. Det ligger inte jättelångt ifrån sanningen. Jag har dock även varit på författarsamtal med Jonas Gardell på Kulturhuset. Det var bra, jag hade nästan glömt hur rolig han kan vara. Nu mer soffa, sen utgång.

o fortuna

I kväll var jag och Nneka och såg Carmina Burana av Mellika Melouani Melani på Folkoperan. Mycket bra (det enda jag har sett på scen i år som har fått stående ovationer). Efter föreställning drog Nneka och såg Rihanna (!!!) på Berns medan jag drog runt på stan. Men vad är väl en bal på slottet när jag får hänga med Kristin och Oskar på den bästa kvarterskrogen vid Zinkensdamm och med Sara, Klara och long lost bekanta på Häktet. Inte mycket, skulle jag vilja säga med den här minen:

anne frank

Franka Potente som en vuxen Anne Frank inlåst på ett mentalsjukhus på 60-talet. Chloë Sevigny som nymfoman. Jessica Lange som ond nunna. James Cromwell som ond läkare. Zachary Quinto som psykolog. Alltid lika fantastiska Evan Peters (naken). Samt en massa andra galningar. Andra säsongen av American Horror Story (med undertiteln Asulym). Genialisk tv!

plötsligt

Plötsligt händer det. Jag får äta efterrättsbuffé på Berns Asiatiska. 12-13 meter av efterrätter. Ett trettiotal olika godsaker redo att plockas. Cheesecake, crème brûlée, chokladmousse, snickerskakor, småkakor och chokladtryfflar utan ände. Detta efter en riktigt god sushilunch. Plötsligt händer det.

to the beat of a dying world

Vi måste prata Pale Fire. Den nya skivan från El Perro del Mar. Hunden från havet har inte släppt något sedan Love is not pop, förra årtiondets kanske bästa skiva(!). Nu slår hon till med en Saint Etienne-pastisch och det är fenomenalt. Helt jävla fantastiskt. Bäst är kanske första singeln Walk on by (med samplade citat från Paris is burning), men även låtar som Dark night och To the beat of a dying world lämnar mig andlös. Jag vill ha mer. Nu.

måndagsbilder

Rihanna och Kate Moss fotade av Mario Testino. Mhmmmmmm.

tjechov-söndag

Igår var vi ute och svirade. För att mildra den lätt avdomnade känslan som osvikligt följer efter en sådan kväll krävdes idag lite kulturell stimulans. Kristin bjöd in till Johan Falk-kväll men jag upplyste henne om att jag hade en tre timmar lång Tjechov-pjäs på min agenda (hon bara: va faaaan?!).

Reb och jag åkte ända ut till Gubbängen för att se en uppsättning av Körsbärsträdgården på moment: teater. Pjäsen var utan tvekan värd en halvtimme på tunnelbanan. Kanske det bästa jag har sett på scen i år. Tjechov är nästan alltid bra, men det här var verkligen exceptionellt bra teater. Snyggt, välspelat och relevant.

I like to move it

Idag har Susie Q flyttat till Alvik. Självklart var jag där och hjälpte till. Mest för att få sjunga "I like to move it, move it" under hela tiden vi bar lådorna upp för trapporna.

stegmätarlivet

På jobbet pågår en stegmätartävling. Efter en lätt tvekan bestämde jag mig för att delta. Man tävlar i lag så man vill inte svika sina lagkamrater. Därför har stegmätaren nu börjat definiera mitt liv. Tävlingen går ut på att man ska gå minst 10 000 steg varje dag längs en fiktiv väg längs Amalfikusten (!). En normal person går ungefär 5000 steg per dag. De resterande stegen är alltså en kamp. Varje dag räknas mina steg och bestämmer hur bra min dag har varit. 10 000 steg, en medeldag. 5000 steg, en dålig dag. 20 000 steg, en fantastisk dag. Inget annat påverkar dagens framgång. Idag har alltså inte varit en carpe diem-dag utan snarare en dag något över medel.

call girl

Idag öppnade Stockholms Filmfestival med Mikael Marcimains Call Girl på den urtjusiga Skandia-biografen. Jag var där och det var alla i filmens cast and crew också. Bortsett från Pernilla August så klar. Det gjorde dock inte så mycket för hon var så grym i själva filmen. Det var även David Dencik, Simon J Berger och Ruth Vega Fernandez (som egentligen förtjänar ett eget inlägg för att hon alltid är så bra). Själva filmen var dock mest snygg (med foto av geniet Hoyte van Hoytema) och inte direkt världsbäst.