varmluft

Om ni funderar över varför mitt underbara bloggande har gått ner i frekvens så kan jag berätta att min arbetsbörda just nu är ganska hög. När man kommer hem efter en 9-10-timmars arbetsdag kan jag meddela att inspirationen inte är på topp. Man vill inte direkt slänga sig över datorn och bara bloggy, bloggy, bloggy. Dessutom försöker jag kombinera mitt all work med lite play.

Eftersom vi alla vet att det roligaste som finns är att träna brukar jag hänga på jobbets gym. Det bästa med gymmet är att det finns högar med fräscha, fluffiga, vita handdukar till förfogande. Idag var dock handdukarna slut. Olyckligt nog upptäckte jag inte detta faktum förrän efter att jag hade sprungit en halvtimme på ett löpband och lyft lite skrot (med skrot menar jag hantlar och skivstång). När jag kom ner i omklädningsrummet och glatt skulle tvätta av mig svetten upptäckte jag att handduksvagnen var tom på just handdukar. Jag hade naturligtvis inte haft en tanke på att detta kunde hända, särskilt inte eftersom diverse proteinshakeskillar satt med handduk både runt axlar och midja innan jag gick upp för att träna. När jag nu stod där drypande av svett lät jag dock inte lite brist på handdukar hindra min efterlängtade dusch. Jag gick in duschrummet och tvagade mig för att sedan komma ut och torka av mig själv med hårtorken. De andra killarnas blickar var minst sagt skeptiska men jag bara "YOLO!" och fortsatte blåsa på min kropp med varmluft.