relationsproblem

Relationen med min nya livskamrat, Ulrich Beck, håller på att kväva mig. Kväva mig som lukten av en billig herrparfym. Jag har inte tid till någonting annat. Vi har tillbringat hela dagen tillsammans, ändå vill ha inte låta mig vara ifred nu. Han vill ha mer av min uppmärksamhet. Mer, mer, mer! Jag vet inte hur mycket mer jag kan ge honom utan att utplåna mig själv. Dessutom börjar han tråka ut mig om jag ska vara ärlig. Hans idéer om det kosmopolitiska Europa är inte så sexiga som jag tyckte i början. Jag frågar mig själv om jag borde göra slut. Utan att ägna frågan mer tankemöda bestämmer jag mig dock för att inte ge upp än, och återgår genast till att smeka mina händer över hans hårda rygg.