uppdaterad

Okej. Jag är en dålig människa. Jag har under dagen inte producerat en bokstav. Inte ens skapat ett dokument. I am so fucked (by Ulrich Beck). Istället har jag uppdaterat mig på den aktuella populärkulturen. Jag är stenhårt uppdaterad på Schulmanbrödernas blogg, bloggsnackisen / exstrippan / nyblivna oscarvinnaren Diablo Cody (och varför hon till slut inte bar de omtalade miljondollarskorna), ny teater i Göteborg, Prins Harrys eskapader i Afghanistan, helgens klubbar, och sist men (verkligen) inte minst Madonnas omslagsbild för Dazed & Confused.

Mads, som blir 50 i år, är hetare än någonsin och uppenbarligen redo för allt. Detta bådar mycket gott inför den kommande skivan. Duetten med JT lär bli historisk (överdrifter, det är jag bra på). Bilden är tagen av geniet Steven Klein som just nu ställer ut på National Portrait Gallery i London, och har tagit denna makabra bild på (ingen mindre än) K-Fed till utställningen.

Ikväll blir det fest hos Nic och diskodans på RioRio. Ses där bitches! (Ulrich Beck? Vilken Ulrich Beck? Studier? Vilka studier? Förstår ingenting.)

för en lång lång tid

Ölen igår gör att jag har svårt att prestera med Beck idag. Jag gör som Sebastian i Cruel Intentions: ställer mig framför spegeln, ger mig själv en blick full av avsky och säger högt: Get it together you pussy. Det hjälper inte. Det här håller inte. Det måste ta slut. Jag måste göra mig av med Ulrich Beck. En sista dag kan jag ägna honom, sen måste det vara över.

Nya Håkan Hellström-låten är smärtsamt vacker och känns väldigt passande just idag när jag har tagit mitt beslut angående Beck.

Dagens låt: Håkan Hellström - För en lång lång tid
"jag kommer inte älska dig för resten av livet
vill inte leva med tungan hängandes utanför
och tycka synd om mig själv
jag kommer inte höra av mig igen
och jag kommer inte ta skulden"

suga min kuk

Alltså min livskamrat Beck kan suga min kuk (inte bokstavligt talat), nu ska jag ut och dricka öl. Så det så. Kan istället tänka mig en heldag med honom imorgon. Om jag absolut måste.

relationsproblem

Relationen med min nya livskamrat, Ulrich Beck, håller på att kväva mig. Kväva mig som lukten av en billig herrparfym. Jag har inte tid till någonting annat. Vi har tillbringat hela dagen tillsammans, ändå vill ha inte låta mig vara ifred nu. Han vill ha mer av min uppmärksamhet. Mer, mer, mer! Jag vet inte hur mycket mer jag kan ge honom utan att utplåna mig själv. Dessutom börjar han tråka ut mig om jag ska vara ärlig. Hans idéer om det kosmopolitiska Europa är inte så sexiga som jag tyckte i början. Jag frågar mig själv om jag borde göra slut. Utan att ägna frågan mer tankemöda bestämmer jag mig dock för att inte ge upp än, och återgår genast till att smeka mina händer över hans hårda rygg.

min nya livskamrat

Jag har en ny livskamrat, Ulrich Beck är hans namn. Jag tillbringar all min vakna tid med hans ord, och han är alltid i mina tankar. Beck är mannen (myten) som har skrivit Det kosmopolitiska Europa - Samhälle och politik under den andra moderniteten. Mannen i mitt liv.

Igår kväll behövde jag dock lite me-time och drack några folle samt ett par Gin & Sorbet med mina vänner. Min livskamrat lämnade dock aldrig mina tankar och redan vid tvåtiden sprang jag genom natten till hans väntande famn. Nu, morgonen efter, är han dock sur på mig och trilskas när jag försöker komma nära honom. Det känns inte bra, men med lite idogt arbete hoppas jag att jag kan reparera skadan.

epilepsi

Idag skakar jag min rumpa i ett par gröna Paul Frank-kallingar genom hela min morgonrutin. Jag har duschat och skakat. Jag har kokat kaffe och skakat. Jag har ätit kiwi och skakat. Jag har stått i min garderob (ja, jag har en walk-in-closet) och skakat. Jag har läst Perez Hilton och skakat. Skak. Skak. Skak.

Gud! Det var förresten någon som sa att jag dansade som ett epilepsianfall i lördags. Jag vågar dock högst bestämt påstå att så inte är fallet. Jag vet nämligen hur ett epilepsianfall ser ut, jag har själv framkallat ett (i Bryssels tunnelbana).

Nu ska jag fortsätta skaka ända till KTB (inte på ett epilepsiaktigt sätt).

Morgonens skaklåtar:
Kylie Minouge - Wow (MSTRKRFT Remix)
BWO - Lay your love on me
Feist - I feel it all (Gonzalez Remix)

genialt!

Oscar-natten ägnades åt välbehövlig skönhetssömn istället för starfucking. I efterhand är jag dock mycket nöjd med vinnarna (och min sömn). Dagen är jag dock mindre nöjd med. En pluggchock av oanade mått mötte mig på en måndag som denna. Böcker ska läsas och PM ska skrivas, och det i ett rasande tempo. Inte så uppmuntrande. Dagen hämtade sig dock till slut i och med en mycket trevlig avskedstillställning hos Karin.

Från helgen kan jag annars konstatera att fest är roligt och att BWO:s melodifestivalstrudelutt Lay your love on me är högst dansvänlig med en text som närmast kan liknas vid poesi:

we can dance all night with the bourgeoisie,
o-oh, o-oh, lay your love on me,
take a chance on me, take a liberty,
o-oh, o-oh, lay your love on me

Genialt!

it's oscar night!

sömnsjuka

Efter nio timmars nattsömn och en två timmars tupplur i eftermiddag känner jag mig sprängfull av det mesta som är positivt och är redo att party like it's 1999. Jag hugger genast in på kvällens första drink. Fest-Gergö är mer än redo för sin comeback!

besviken!!!

an ode to hoa-hoa och cecilia hagen

Nu har det mest meningslösa/tråkigaste grupparbetet i historien avslutats och jag gör små krumsprång i ren förtjusning.

Ikväll väntar På Spåret-finalen och nervositeten är redan på topp. Jag tror inte att jag riktigt kommer att klara av att titta på själva programmet. Hoa-Hoa och Cecilia Hagen måste vinna. There is no alternative! Titta på de här bilderna så syns det med all tydlighet vilka som bör vinna.

Titta bara på Johan Westers leende. Man ser precis hur störig han är. Tänk bara hur störig han skulle bli om han faktiskt vinner (min kräkreflex reagerade bara av tanken). Anne Lundberg är en tråkig disktrasa och gör varken till eller från. Hoa-Hoa och Cecilia Hagen däremot. Man vill burrar sig in mellan dem, och i all evighet sitta och lyssna på berättelser om de osannolika systrarna Mitford, tyngdlyftning och pappaledighet. De måste helt enkelt vinna.

jag blastar som straff

Fick igår en lapp från min hyresvärd där det bara stod Kontakta mig, samt ett telefonnummer. Det krävdes ingen kärnfysiker för att lista ut att det gällde den lilla tillställningen jag stod som värd för, några veckor sedan, då Störningsjouren (även kallade kukfittsjouren) kom på besök. Jag ringde upp hyresvärden i morse och han ville prata om "festen jag hade haft" (quell surprise!). Jag kommer dock varken få betala något eller bli vräkt, men han avslutade samtalet med att påpeka att om det hände fler gånger skulle han gå vidare med frågan (gå vidare?). Jag sa "Sosugog kokukok gubbe. Jevla!" och slängde därefter på telefonluren. Hmmm. Det var kanske inte riktigt så det gick till, men nu blastar jag i alla fall musik på en dunkande volym som straff. Mouahaha!

Låtar jag blastar:
Paragon - Aavisst
Familjen - Feber (Krazy Fiesta Rmx)
Afrikan Boy - Lidl

my blueberry nights

Så himla vacker.

Dagens låt: Cat Power - The Greatest
"once I wanted to be the greatest,
two fists of solid rock,
with brains that could explain any feeling"

ingen mer fest för gergö

I feel... thin. Sort of stretched, like... butter scraped over too much bread. I need a holiday. A very long holiday. Efter att jag hade tänkt inleda även det här inlägget med att kommentera dagens bakfylla insåg jag att det nu räcker med bakfyllor. Jag känner mig slitnare än någonsin. Ungefär lika sliten som vår kära vän Amy Winehouse ser ut att vara (med detta inte sagt att jag på något sätt skulle ha hennes drogvanor). Då är det fan illa. Därför har jag nu bestämt mig för att ta en viloperiod. Ingen mer fest för Gergö. Inte på två hela dagar i alla fall. På lördag kan ni däremot med all säkerhet se mig på en fabulicious fest, med ena handen uppe i luften och den andra krampaktigt kramandes en plastmugg till bredden fylld med någon alkoholhaltig vätska, samtidigt som jag sjunger: gimme more, gimme more!

Notera: För att se exakt hur sliten Wino är, kan ni gå in på Perez Hilton och kolla på hennes uppträdande från nattens Brit Awards. Kan dock varna för att det är smärtsamt att titta på.

vadderad i en lätt bakfylla...

Vadderad i en lätt bakfylla ägnade jag dagen åt diverse förnöjelser som knappast innebar några studier. En långfika med K där det senaste skvallret hänsynslöst avhandlades, samt en spänningsfylld spelkväll hos O.

Annars älskar jag idag porträttet av supergalleristen Marina Schiptjenko i nya Bon (jag kan inte bestämma mig för om jag vill ha henne eller om jag vill va henne) samt den lätt kvävande eftersmaken av parfymerad Laos-whiskey.

Dagens låtar:
Bob Dylan - Hurricane
"My God! They killed them all!"

Familjen - Huvudet i sanden (Kasper Bjørke Remix)

comandante

OMG! Fidel avgår. Vad kommer hända nu?

just when I thought I was out, they pull me back in

Måndagen (den sk. lilltorsdagen) bjöd på en mäktig Majorna-fylla. Jag önskar att jag kunde säga att jag högst motvilligt tvingades med på kvällens öldrickande, men om sanningen ska fram (och vi tycker väl alla att sanningen alltid bör komma fram) bara låg jag i min Prison Break-brits till säng och väntade på att någon trevligt person skulle inbjuda till en ölkväll som skulle bädda för veckans kommande fyllor. Den som väntar på något gott...

Observera: Med detta sagt vill jag absolut inte att någon ska inbilla sig att jag inte kan säga nej till alkohol. För att säga nej har ju, som vi alla vet, alltid varit en av alla mina framträdande tallanger.

matorgie

Den italienska brunchbuffén på Incontro kan inte i ord beskrivas, den måste upplevas. Jag utfärdar dock en varning för överätning. Underskatta verkligen inte riskerna. Överätningen kan drabba även den mest vana ätaren. Så länge man är medveten om risken bör man dock kunna undkomma med livet i behåll. Vi var sex tappra ätare idag, och vad jag vet så lever de flesta fortfarande nu tolv timmar efter matorgien.

Annars sjukt bra bakishäng med besök på Hasselblads samt tagandet av några Death Proof-oskulder. Sweet!

dansar go-go

Mycket bra Poplabspelning med efterföljande Jazzå-häng igår (även om jag var tvungen att se ugly-Emmon på köpet). Min lätta bakfulla gjorde mig dock något seg så discodansen uteblev.

Nu väntar den sjukt efterlängtade brunchen på Incontro. Mina smaklökarna dansar go-go i ren förväntan.

****

the four-letter word got stuck in my head,
the dirtiest word that I've ever said

spöken (?)

Hahahaha! Hur mycket älskar ni mitt spökinlägg från inatt? Sjukt roligt om jag får säga det själv. Vad ville jag (exempelvis) säga med "och med det menar jag verkligen spöken"? På mitt inlägg låter det som att hela stället kryllade av lakandraperade väsen som har kommit tillbaka från andra sidan för att förstöra min fredagkväll. Riktigt så var det inte (inte för att mina minnen från kvällen är glasklara, men ändå). Jag måste dock säga att jag är väldigt imponerad av min stavning med tanke på hur berusad jag var. Jag behärskade ju till och med rövarspråket. Man kan bara konstatera att: Du kan ta Gergö ur stavningen, men du kan aldrig ta stavningen ur Gergö. Eller nåt. Eh.

back/drunk

på nef

Alltså, inte nog med att jag såg så sjukt mycket spöken (och med det menar jag verkligen spöken) från det fucking förflutna, utan även dagens gastar bestämde sig för att köra ett disappering act och lämna mig som en strandad val (en högst bildlig liknelse) på Nef. Wtf?!?!????! Det enda jag vill säga är: sosugog kokukok!

ser jag ut att sälja knark?

Mitt grupparbete är finito och helgen är här. Jag välkomnar den med en öppen famn, varor från vin & sprit och så kallat dunka-dunk.

perfektion i pajform

Desperate Housefag strikes again! Igår gjorde jag ett andra försök på banoffepajen. Den här gången skedde inga skalgräddningsolyckor eller liknande, och nu kan jag stoltsera med ren perfektion i pajform. Bree Van de Kamp's got nothing on me!

sol i göteborg (min syster på besök)

sol i göteborg (mina hoods)

fat crack ho

Jag är ledsen för att det är jag som behöver berätta det här för dig Brittan, men du är utan tvekan en fat crack ho! Observera att bilden är tagen sekunderna efter att allas vårt favoritvrak precis har hållit i en danslektion för barn (!). Kan man annat än älska henne?

Dagens låt: Krazy Fiesta - Since U Been Out Clubbin'
"now I get what I want"

Han är våldtäktsman!

kulturorgasm

Kvällens teaterbesök kan endast beskrivas som en fet kulturorgasm. Allt blir bättre var den smått ironiska titeln, och visst levde den upp till hajpen.

Efter en lång bussresa och en promenad på mörka gångar kom vi fram till platsen där stycket skulle spelas: en studentlägenhet i Björkekärr. Alla 25 (!) platser var slutsålda (inte konstigt med tanke på recensionerna), bland dem kände vi igen flera skådespelare, och fick snabbt nys om att en recensent från SD var närvarande. Förväntningarna kunde kännas i luften...

Fyra skådespelare kom sedan in och på en stor klädhög mitt på vardagsrumsgolvet spelade de under en dryg timme upp ett fantastiskt känslofyllt stycke. Sjukt välspelat. Kort och intensivt. En fet kulturorgasm helt enkelt. Rekommenderas.

Notera: SD är min alldeles personliga förkortning på Svenska Dagbladet. SvD är så förlegat. Min förkortning kan idag uppenbart förväxlas med den vedertagna förkortningen på Sverigedemokraterna, men jag är övertygad om att tids nog kommer SD fungera som hela svenska folkets förkortning på Svenska Dagbladet. Eller?

någonting är ruttet i Gbg

Jag är orolig. Någonting är fel. Jag har på två timmar producerat en hel sida av de två-tre sidor jag ska ha skrivit tills på onsdag. Frågor fyller hela mitt huvud. Vad har hänt? Var kommer självdisciplinen ifrån? Har jag möjligtvis en hjärntumör som håller på att förändra min personlighet? Eller kan det vara något främmande väsen som har övertagit min kropp? Vad som än har hänt varade det nog inte så farligt eftersom jag nu uppenbarligen sitter och bloggsurfar (kan berätta att grammydrottningen Amy Winehouse, nyss frisläppt från rehab, ska flytta in hos familjen Osbourne och dokusåpapotentialen är så stor att jag inte vet vart jag ska ta vägen) när jag istället borde skriva klart de resterande sidorna. Mitt vanliga mantra, mañana mañana, har återtagit sin rätta plats i min hjärna.

Senare ikväll ska det ses überhypad teater. Peppen är inte liten.

Dagens låt: Jay-Z feat. Lil' Wayne - Hello Brooklyn 2.0

helgen (minst sagt intressanta element)

Gud! Vilken helg alltså. Inflyttningsfestande, födelsedagsfestande och klubbande. Fredagens The Eye var tyvärr inte den klubbupplevelsen jag hade fantiserat om, vilket dock inte hindrade kvällen från att bli galet underhållande (med en del minst sagt intressanta element *wink wink*). Lördagens födelsedagsfest bekräftade än en gång hur hett det är med hemmafester i dessa klubbdödsdagar. Mycket roligt. Jag blev dessutom spontankär i en kille (av ungersk påbrå) som pratade exakt som min (allas[?]) tonårscrush Jordan Catalano. Han hade dock en otäck flickvän och en ful stil, vilket gör att jag genast släpper min spontankärlek och ersätter den med glass.

Helgens ackumulerade seghet botades idag med Gudfadern-häng och ångestdämpande sommarjobbssökning.

Dagens låt: Feist - My Moon My Man (My!Gay!Husband! Remix)

"där jag kan skriva utan att bli distraherad"

Alltså det där med att ta med datorn till KTB för att "där kan jag skriva utan att bli distraherad". Hahaha! Vem försökte jag lura? Jag har nu suttit en timme utan att ens öppna upp ett word-dokument. Jag har istället suttit och läst diverse bloggar (inte bara inläggen utan även alla de typ 76 kommentarerna på varje inlägg). Min brist på självdisciplin har fan ingen gräns. Ingen gräns alls. Jag har ärligt talat inte ens en tanke på integrationsprocesser i Frankrike, istället har jag vilda fantasier om kvällens klubbdans på Ögats tvåårsjubileum. I mina fantasier kommer trumhinnor sprängas, svett kommer stänka och fötter kommer röra sig som vore de med i Lord of the Dance. Allt detta i en aldrig tidigare skådad dansextas.

Dagens låt: Ost & Kjex - Milano Model

hallongrotter motherfucker

Vad gör en desperate housefag (som jag) en torsdagkväll då han håller på att dö av tristess? Det finns bara ett rätt svar på den frågan: han lyssnar på Hästpojken och bakar hallongrottor (såklart).

peanut butter mother fucker

finn ett fel!

Ida fortsätter sprida glädje i form av spexiga MMS fotade på KTB.
Finn ett fel!

allt blir bättre

Allt blir bättre. När jag vaknade i morse sa jag "Bon courage!" högt till mig själv, och steg sedan upp och dansade mig svettig till nya Kitsuné-skivan (nr 5 i ordningen, rekommenderas varmt). Därefter laddade jag över låtarna till min iPod, vilket var det närmaste jag kom att injicera musiken direkt i mina blodådror, innan jag tog mig an dagen. Dagen visade sig vara helt okej. En 80-20 procentig kombination av fika och plugg (självklart 80% fika) kan aldrig riktigt misslyckas.

När jag kom hem och såg Perez Hiltons blogginlägg om fabulösa superbruden Robyn kände jag till och med en lätt känsla av glädje.

Dagens låt: Digitalism - Pogo (Digitalism's Robotic Remix)

it's a silly time...

...to learn to swim when you start to drown.

Piss, piss, piss! #2

Pissdagarna fortsätter som en stor gul rännil, utan något slut i sikte. Idag bland annat i form av ett nittonsidigt dokument som tog en och en halv timme (jag överdriver faktiskt inte) att skriva ut, samt en pissig sallad till lunch som gjorde att jag återigen fick påminna mig om att boys don't cry. Ska nu bege mig med alla festflaskor till återvinningen, tror stenhårt på en terapeutisk effekt av att krossa glas.

Dagens låt: Air - The word 'hurricane'
"The word hurricane is the name given to natures strongest storm. A hurricane occurs when high pressure and low pressure masses of air come in contact with one another. There is often a significant difference in temperature between the two masses. One mass is warm, while the other is cold. The warmer air rises, and the cooler air falls. Likewise, the low pressure area slides down the sides of the high pressure area. They swirl in and around one another, creating the beginnings of the storm."

Piss, piss, piss!

Vilken jävla pissdag! Piss, piss, piss! När jag dessutom skulle gå till det enda stället i stan som jag vet alltid gör mig glad, Konstmuseet, så hade jag glömt bort att det är stängt på måndagar. När jag stod där och ryckte i dörren utan att den öppnades var jag verkligen nära gråten. Insåg dock att boys don't cry, och svalde klumpen i halsen utan att jag hade släppt ut en enda tår. Om inte den förestående intervjun, där en musikvetare ska intervjua mig om min musiksmak, blir fantastiskt upplyftande är risken stor att jag på allvar lägger mig ner och självdör.

obsceniteterna saknade alla gränser

Nu har Nneka åkt hem till Kbh och jag ägnar all min tid åt att försöka tänka bort alla flaskor/burkar från min lägga. Går sådär. Tänkte istället summera den underbara helgen genom att dela med mig av några pärlor från fredagens fest (notera att obsceniteterna saknade alla gränser). Copyright tillhör K.

Samt några bakisbilder från i lördags.