Sen en meningslös, tvåtimmars, räkneövning med denna underbara man. Hans Hansson. Dagen såg fortfarande ut att kunna bli den tråkigaste på länge.
Men icke. Sen kom lunchen. Jag bestämde mig för att det var dags att bearbeta min traumatiska sushi-upplevelse som skedde för ca en månad sen. Läs mer här: sushiskräck. Så jag begav mig, i trevligt sällskap, tillbaka till ondskans boning: Yokohama (*skräckljud*). Så fort jag kom in sa jag med kylig röst: sushi. utan kyckling. Fick svaret: utan kyckling? Jag replikerade med om möjligt ännu kyligare röst: ja, utan kyckling. Luften darrade av spänning när maten kom in. Tro det eller ej var det dock ingen kyckling i min sushi. Helt otroligt! Så jag kan ej längre hålla fast vid min "beware!"-uppmaning, gå gärna dit, men glöm för allt i världen inte att påpeka att ni inte vill ha kyckling.
Nu var dagen på rätt köl igen. Den fortsatte sedan bra med skippat plugg. En tvåtimmarssession med nya Bon (min bibel). Artikeln "Poprasism" av Caroline Ringskog Ferrada-Noli, visar att Bon fortfarande är lika cutting edge som de alltid har varit. Hon tar upp det känsliga ämnet: rasism i populärkulturen, och även om hon ibland brister i sin argumentation, är artikeln det mest tankeväckande jag har läst på länge. Rekommenderas varmt.
Som perfekt avslutning på dagen hittade jag i Aftonbladet min nya drömman. Här är en bild:
Dagens låt: Cat5 - Stretch and bend
"Nothing less than perfect is good enough for me"
2 kommentarer:
Det var mig en elegant tupé han fått på sig Hans Hansson.
Åh Hans! Får jag ta på din vattenhund?
Skicka en kommentar