Gårdagskvällen började med en bowlingsmatch med barnen. Som för min del visserligen inte var så framgångsrik, men ändå väldigt rolig. Därefter urartade kvällen till den mest absurda i manna minne. Det helade började med några oskyldiga öl på Sejdeln för att varva ner efter bowlingen. De som hade en så kallad självbevarelsedrift lämnade sällskapet ganska snart, så det blev Rasmus och jag kvar. Dock kunde inte två killar som vi sitta själva särskilt länge på ett ställe som Sejdeln.
Efter att först ha avvisat en äldre alkoholiserad man som erbjöd sig att göra oss sällskap, fick vi sällskap av halva funktionshinderprogrammet. En ganska brokig skara för att uttrycka sig millt. Några exempel: två av tjejerna hade ohälsosamma förhållanden till killar som hette Johnny, den ca 50 åriga lesbianen i sällskapet kom fram och frågade mig på käckast möjliga sätt: "är du också gay?!" (hon berättade även ingående om sitt ex som numera är ihop med hennes bästa vän), en gammal bekant från Värnamo som tillhörde sällskapet sa även till mig: "alltså, nu är du väldigt snygg, men jag måste säga att på gymnasiet var du: stillös, formlös och hårlös." (de som kände mig på gymnasiet kan nog intyga att beskrivningen är spot on).
Sällskapet var alltså ganska underhållande, dessutom tyckte de att vi var typ de snyggaste killarna de någonsin hade sett. Mycket smickrande. Tio minuter innan stängning flydde vi dock fältet, och undvek en potentiell efterfest. En underbar (och minnesvärd) kväll, allt som allt.
Observera: Funktionshinderprogrammet är inte mitt sätt att göra mig rolig över sällskapet, utan en högst verklig, ettårig, utbildning. (Sen kan man tycka vad man vill om att de som tar hand om våra funktionshindrade endast har en ettårig utbildning.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar