Mitt kunnande om vin är ungefär lika begränsat som mitt kunnande om knyppling eller bergarter i Mellanamerika (läs: icke-existerande). Missförstå mig inte, jag dricker gärna vin; rött, grönt, vitt och rosé, på butelj, tetra eller bib. Däremot vet jag inget om druvsorter eller bouquet. När en arbetskamrat för några veckor sedan entusiastiskt berättade att hon skulle hem och dricka en "Blablableu Gordeu", nickade jag och log igenkännande, hoppandes innerligt på att hon inte skulle fråga vad jag själv skulle hälla i mitt vinglas samma kväll (svaret var Aussie White).Vid mitt val av vin var länge mitt främsta kriterium ett billigt pris i kombination med en hög alkoholhalt. På senare tid har mognad och en tjockare plånbok dock gjort att mitt viktigaste krav vid vin-valet har blivit att vinet ska vara ekologiskt. Jag inser mycket väl att en förkunskap om vin i allmänhet hade lett mig till godare viner än mitt hemkok av kriterier. Orken att lära sig finns dock ej.
Förra veckan köpte jag två sorters ekologiska vita viner. Den ena flaskan slank ner i ett nafs. Den andra, Ecologica Berlina (nr. 6266), fastnade dock i halsen. Smakens vidrighet var oändlig. Jag är helt för fruktiga viner, men den smakade verkligen som billig parfym. Bestämd om att vinet inte skulle förfaras, drack jag upp hela flaskan genom att hålla för näsan, och slängde sedan snabbt flaskan i återvinningen. Ett relativt lyckligt slut på historien. Ärrad av händelsen funderar jag dock på att återgå till pris och alkoholhalt som enda urvalskriterier vid mina framtida inköp på Systembolaget.
1 kommentar:
Hmmm, inte funderat på att göra ditt eget vin istället? Jag har hört att det är gott...
Skicka en kommentar