Jag förstår inte vad ont jag har gjort för att förtjäna det här. Gång efter gång råkar jag ut för musicerande grannar. Ett halvår efter att ha undsluppit Sånggrannarna i Malmö hade mina post traumatiska stressymptom nästan försvunnit när det nu uppenbarligen är dags igen. Jag har redan tidigare berättat om gitarrfesterna som grannarna ställer till med. De var enerverande nog men idag har det ballat ur fullständigt.
I två hela timmar har de spelat och sjungit. De har gått från att med ansträngda (läs: bajsnödiga) röster sjunga Ja, må han leva! i stämmor - STÄMMOR!!! - till att nu "jamma" med gitarren och samma ansträngda röster. Det finns inget som jag tycker är så fult och irriterande än övertränade kör-style röster. Fult, fult, fult! Det går kalla kårar längs min rygg. Dessutom har ett spädbarn i en annan lägenhet nu gråtit konstant i en halvtimme (sambandet med musicerandet är uppenbart). Nämnde jag att väggarna är papperstunna?
Trots att jag maxar musiken på min dator lyckas jag inte överrösta dem. Jag ligger i fosterställning och har gråten i halsen av ren frustration. Nu skrek jag "Fy fan, vad fult! FULT!" men de fortsätter spela. Snart har jag inget annat val än att gå över och gå Jimi Hendrix på deras jävla gitarr.
Update: HERREGUD! Nu har de övergått till att spela julvisor! Snälla, döda mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar