Jag har tränat för andra dagen i rad. Jag önskar att jag kunde säga att jag enbart gör det för att komma i form, men den mörka sanningen är att jag även har ett annat skäl. Gymmet är nämligen det enda stället där jag med gott samvete kan lyssna på Darude - Sandstorm.
Radion blastar låt efter låt med stegrande syntar (varvat med reklam för telefonlån och guld-pantning). Det är en hysterisk house-version av Fading like a flower och DJ Mendez-doftande Maraca. Det är även Scooter-versionen av The logical song och DJ Mendez själv. Missförstå mig inte, det är låtar jag aldrig skulle få för mig att lyssna på hemma eller dansa till på ett dansgolv. Skulle en låt jag som jag på riktigt gillar slinka in i radions helvetesbrygd (exempelvis Robyn eller Britney) så är den söndermixad med ungefär 1000 BPM. Ändå älskar jag det när jag är på gymmet. Jag ökar takten när musiken stegras, tar i hårdare under refrängen och man kan till och med se mig mima "marararararaca" medan svetten droppar från mina ögonbryn.
File under "Saker vi inte pratar högt om".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar