strålande motljus

Mitt hårda arbete belönar jag rikligt med post jobb-aktiviteter i strålande motljus. Idag med rhubarb punch på Gröna Gången på Hotell Skeppsholmen. Stockholm är effing fantastiskt!

vi äter inte våra vänner

Ni har känner säkert till djurrättsorganisationen Petas kampanjer med en naken kändis och texten "I'd rather go naked than wear fur". Jag har låtit mig inspireras och har en idé till en ny kampanj:

"Jag får hellre ehec än äter kött." - Gergette

Jag känner att min plats som superstjärna i reklambranschen är given. Don Draper's got nothing on me.

major urballning

Gick till jobbets gym för att work on this fabulous piece of blogger ass. Till min stora överraskning var det inte en människa på hela stället och såklart var jag tvungen att ta tillfället i akt för lite major urballning. Jag hoppade frenetiskt på yogabollen, gjorde snygga viktlyftningsposer i helfigurspegeln och lekte the treadmill song. Sjukt värt.

ren serie-extas

Seriebonanzan fortsätter! Efter den rafflande säsongspremiären av True Blood kommer idag två andra favoritserier tillbaka; Weeds med min ultimata förebild, knarklangaren Nancy Botwin, och cancerserien the Big C. Dessutom nådde mig idag nyheten om att andra avsnittet av True Blood redan har läckt ut. Jag drar för gardinerna, stänger ute solen, och tillbringar resten av kvällen i ren serie-extas. Jag älskar sommaren!

evig sommar

Sommaren har bara börjat och kommer fortsätta i all evighet.

Dagens låt: Edward Sharpe & the Magnetic Zeros - Home
"well, hot and heavy pumpkin pie, chocolate cake and Jesus Christ,
ain't nothin' please me more than you"

måndagsbilden

Nu händer det äntligen! Fjärde säsongen har premiär idag. Jag kan knappt hantera det.

S/Y

Sincerely Yours leverar som vanligt sommarens soundtrack. Jag lyssnar nu nästan uteslutande på jj, Team Rockit och Spêcial Club. Doften av hav, sommarängar och dans tills solen går upp. Vill du också översköljas av ändlösa sommarkänslor kan låtarna laddas ner här för $ 0.

Dagens låt: rf & jj feat. yves saint lorentz - the end
"the end, the end, the end"

episkt svettig dans

Victor är i stan! Det firade vi med episkt svettig dans på Debaser Slussen och en soluppgång på Skeppsbrokajen. Det var fantastiskt, flera gånger var jag tvungen att högt utbrista "Jag älskar livet!". Bakfyllan lämnade jag kvar på kajen och idag fortsätter mitt livsälskande. Risken finns dock att älskandet kommer att avta en aning efter tre maskiner tvätt och städning av mitt dump till lägenhet.

bakislivet på en pinne

åh, det är skönt när mitt stockholm är grönt

Jag vet inte vad ni gjorde igår men själv firade jag midsommar. Sill och potatis. Gräddfil och gräslök. Snaps och öl. Lite boule och lite vals. Allt detta i fantastiskt sällskap på en prunkande innergård på Söder. Sedan sakta gå hem genom stan (dvs. ta tunnelbanan i 40 minuter till Vällingby).

jag trodde jag såg j3ens l3kman

Idag har jag sett J3ns L3kman hela dagen. Redan på tunnelbanan på väg till jobbet tyckte jag att han steg av vid Odenplan precis när jag tittade upp från min bok. Strax därefter gick han framför mig i regnet med ett svart paraply. Jag ville ropa kanske är jag kär i dig men ropade istället I'm leaving you because I don't love you. Jag förväntade mig att han skulle vända sig om och lysa upp min värld med sin änglaröst. Det var dock inte Jens med sin röst som vände sig om utan en någon helt annan med en frågande blick.

Under hela arbetsdagen såg jag honom inte igen. När jag på kvällen satt och åt tapas med Nic på Ramblas tyckte jag dock åter att jag skymtade honom utanför fönstret. Senare när vi satt och drack drinkar på Judit & Bertil såg jag honom beställa en öl i baren. Då hade jag dock insett att det omöjligt kunde vara Jens, att han troligtvis ensam strosande runt i Kortedala i samma stund.

fringe

När det kändes som att bristen på bra serier skulle driva mig till vansinne kom Fringe som en räddande ängel och drog upp mig ur min misär här i Vällingby. Serien är skapad av J.J. Abrams som bland annat ligger bakom episka serien Lost, senaste Star Trek-filmen och Alias. Den mest kända skådisen är Joshua Jackson och spänningsgraden är helt ohanterbar. På en dryg månad har jag snart kollat klart på alla tre säsonger som har gått. Serien är så pass bra att risken för nörderier likte den här är överhängande.

Jag kan omöjligt lägga mig, för att bli ordentligt utvilad inför ännu en hård arbetsdag, utan att titta på ännu ett avsnitt.

dylan eller brandon?

Vem vill jag mest vara idag? Dylan eller Brandon? Eller kanske David Silver? Inte Steve i alla fall, inte just idag.

indiegympa

Idag hölls det indiegympa på Kulturhusets tak så jag hade inget annat än val än att dra på mig mina American Apparel-sockar och bege mig dit. Det gympades glatt till bland annat the Pipettes, Hot Chip, Vampire Weekend och Oasis. Först i strålande solsken och sedan i ösregn. Sjukt värt.

gränsen

Jözzez! Er favoritbloggare har idag både bevistat en jobbfezt och ett födelsedagsfirande för Susie Q på Morfar Ginko. Trevligt så det förslår. Sådana här dagar undrar jag dock var min gräns går. Har jag ens någon gräns? Jag är sliten, lallande av trötthet. Det är måndag. Jag vill dock vara med på alla trevligheter. Jag vill ha roligt. Än så länge säger jag 'Because I'm worth it!' men somnar ändå med tanken på att snart kanske även jag har nått min gräns.

Eller vad skriver jag?! Gräns schmäns! Jag är oövervinnerlig och jag vill ha allt. Allt!

Förebild, Heidi Montag:

´

alla har en ko i värnamo

Jösses, klockan är över tre och jag har precis vaknat. Visserligen otroligt skönt, men jag känner att jag har tappat en halv dag av serietittande. Mycket jobbigt.

Gårdagskvällen började redan vid fyra och ville aldrig ta slut. Först var vi på Söderstadion för en Superettan-match mellan Bajen och Värnamo (mina gamla stompin' grounds). Solen sken, ölen flödade och bajenfansen drog den episkt fantastiska ramsan: "Alla har en ko, alla har en ko, alla har en ko i Värnamo". Bajen vann med 1-0 och jag höjde näven av glädje innan jag drog vidare till en grillfest hos Klara och Ida. Och kvällen slutade inte där, innan jag gick och la mig långt efter att solen hade kommit upp hade jag även varit på ett sjukt dåligt skogsrejv i Stora Skuggan. Arrangörerna hade inte förstått att det krävs annat än lounge-musik för att få igång folk som hade åkt ut i skogen för att dansa. Glad var jag ändå och är ännu gladare idag över en total frånvaro av bakfylla.

jag vill leva i europa

Jag kom hem från Maastricht igår kväll och däckade genast i min sunkiga säng i Vällingby. Det var dock ytterst nära att vi inte kom hem och för evigt blev fast på kontinenten. Skolan hade nämligen beställt taxi till flygplatsen alldeles för sent. Efter en hisnande taxiresa i 150 km/h mellan Maastricht och Bryssel var dock hemresan räddad. Inte för att jag hade haft något emot att stanna, jag är helt uppfylld av "Jag vill leva i Europa"-känslor. Belgiska våfflor, holländska ostar, fransk dryghet, italiensk korruption och grekisk kris. Ge det till mig. Jag vill ha allt!

gergette fixar biffen

Kära läsare, ni kan sluta oroa er. Utbildningen i Maastricht går mycket bra. Den är visserligen sjukt intense, jag var själv lite orolig för svårighetsgraden. Det är dock lugnt. Iklädd kostym fixar jag biffen och får lärdom en masse.

Jag har även haft lite tid över för en runda på stan. Jag har bland annat sett en gammal bro av sten och en gammal kyrka av samma material. Jag har också sett fler freakishly långa människor. Väderkvarnar och stora ostar lyser dock fortfarande med sin frånvaro. Tid har lyckligtvis även funnits för lite öl på hippa Café Zondag. Jag är mycket nöjd med dagen och dunsar genast ner i hotellsängen för en dos skönhetssömn.

Dagens låt: Ane Brun - Do you remember?
"do you remember,
the late morning,
when we went back to bed,
when we found the first position,
and every muscle rested"

I don't speak dutch but I can if you like

Efter en fyra timmar lång mellanlandning i Berlin (se bilder nedan) är jag nu framme i Maastricht. Jag har hittills inte sett några väderkvarnar eller stora ostar som rullar på gatorna. Ej heller har jag känt någon doft av "örter". Däremot har jag sett träskor och en hel del freakishly långa människor.

Imorgon väntar en heldag med utbildning om EU:s beslutsprocesser. Är mycket pepp!

på väg mot kontinenten

Om ett par timmar åker jag till Maastricht med jobbet. Staden som av en kompis har beskrivits som Nederländernas Borås, jag vet inte om han menade att de har mycket textilindustri och postorder-företag eller om det var tråkighetsgraden han syftade på. I vilket fall är jag mycket pepp.

Angående Sommar i P1. Mest pepp är jag på Sara Stridsberg, men ser också fram emot Freddie Wadling, Ann Petrén, Yukiko Duke och Barbro Lindgren.

Morgonens låt: jj - No one can touch us tonight

vingklippt ängel

Jag var och såg andra delen av Angels in America på Stadsteatern. Den var väldigt bra och belönades med stående ovationer. Dock förstördes upplevelsen återigen av en man som frust-skrattade vid helt olämpliga tillfällen och en tjej som spontanapplåderade vid ännu mer olämpliga tillfällen. Hey folks, det är ingen jävla krogshow vi är på. Det är ett drama om AIDS som inte direkt lämpar sig för en publik som vill interagera. Förslagsvis kan ni istället gå på en random musikal, exempelvis Buddy Holly med Brolle Jr. Där lär era frekventa känsloyttringar vara mer än välkomna.

rätten att snusa

Jag är upprörd. Nej, jag är kränkt! Swedish Match höjer priset på snus med 3-4 %. Ja, ni läste rätt. Tre till fyra procent! Jag är så arg så jag skakar. Vart är världen på väg?! Är det ett sånt här samhälle vi vill att våra barn ska växa upp i? Där priset på snus helt plötsligt kan höjas med 3-4 %. Ska man helt plötsligt berövas sin rätt att lägga upp en prilla? Är det meningen att jag ska behöva sälja min blott nittonåriga kropp på gatan för att ha råd med en dosa snus? Är det så? Är det så?!??

Jag sätter mig genast och skriver ett upprört brev till Europadomstolen för mänskliga rättigheter.

lisbeth salanders nya kläder

Efter att ha kvalificerat sig med ett dubbel-O i sitt förnamn, har nu Rooney Mara stigit in i rollen som Lisbeth Salander. På nya filmaffischen vill hon visa mufflan, men får nöja sig med att visa sina piercade nipples. Jag ropar "Lisbeth Salander har inga kläder!" men har relativt höga förhoppningar på David Finchers tolkning av det mest svenska sedan knäckebröd och Kalles Kaviar. Om inte för annat så för att Trent Reznor och Karen O tillsammans gör Immigrant Song som musik till filmens trailer. I come from the land of ice and snow...

drinking sangria in the sun...

...och öl på Tranan.