Idag har jag sett J3ns L3kman hela dagen. Redan på tunnelbanan på väg till jobbet tyckte jag att han steg av vid Odenplan precis när jag tittade upp från min bok. Strax därefter gick han framför mig i regnet med ett svart paraply. Jag ville ropa kanske är jag kär i dig men ropade istället I'm leaving you because I don't love you. Jag förväntade mig att han skulle vända sig om och lysa upp min värld med sin änglaröst. Det var dock inte Jens med sin röst som vände sig om utan en någon helt annan med en frågande blick.
Under hela arbetsdagen såg jag honom inte igen. När jag på kvällen satt och åt tapas med Nic på Ramblas tyckte jag dock åter att jag skymtade honom utanför fönstret. Senare när vi satt och drack drinkar på Judit & Bertil såg jag honom beställa en öl i baren. Då hade jag dock insett att det omöjligt kunde vara Jens, att han troligtvis ensam strosande runt i Kortedala i samma stund.
1 kommentar:
Love love love it! Och honom. Samt dig.
Skicka en kommentar