vibskov (my secret lover)

Okej. Jag tyckte att jag efter dödsveckan kunde belöna mig med en fabulös skjorta från Henrik Vibskovs The Mint Institute-kollektion. Att jag snyggdånar ihjäl är ingen överdrift.

Nu peppar jag på fest med Sophia Somajo - I-rony, låten jag hatar att älska.

mitt livs hårdaste studievecka no more

Min hjärna känns som gelé (dallrig), men jag är färdig med mitt course paper. I grevens tid.

Nu ska det kalasas.

mitt livs hårdaste studievecka, dag 5

D-Ö-D-E-N.

mitt livs hårdaste studievecka, dag 4 (forts.)

Dagens två hetaste accessoarer är utan tvekan den ekologiska lättmjölken i min hand och den vilda paniken i mina ögon.

mitt livs hårdaste studievecka, dag 4

Jag tror jag håller på att tappa det. Känner mig såhär (om man bortser från Graces uppenbara coolhet):

Idag har jag dock avslutning på den ena av mina dubbla kurser. Det med ett 20 minuters muntligt framförande tillsammans med Ida (med våra minimala förberedelser är jag glad om vi kan stå framför klassen i 20 minuter utan att de börjar kasta ruttna tomater). Den andra kursen har inlämning om drygt 31 timmar. 31 timmar av stenhårt hamrande på mitt tangentbord. Jag hoppas vi ses på andra sidan.

Peace (typ).

Dunkande låtar som underlättar mitt skrivande:
M.I.A. - Shells
Buraka Som Sistema - Inna de ghetto (Diplo Remix)
Grace Jones - Williams Blood (Aeroplane Remix)
Wiley - Summertime (Crookers Remix)
A-Trak - Say whoa (orginal plus diverse remixar)

mitt livs hårdaste studievecka, dag 3

Saker som gör mig glad trots den dödliga studiebördan:

• Långt Skype-samtal med Nneka i London
• granatäpple till frukost
• att läsa Sara Stridsbergs novell Kalender Braun för tredje gången
• att prata med mina underbart snygga vänner i allmänhet
• att prata om Gossip Girl i synnerhet (särskilt maktkampen mellan Blair och Chuck)

mitt livs hårdaste studievecka, dag 2

Redan efter en dag av benhårda studier har jag slutat vara funktionell. Idag märkte jag att jag har förlorat mitt klädsinne. Min knappa tid gör att jag undviker att lägga någon tankemöda på en lämplig outfit för dagen och förlitar mig på mitt inneboende (och hittills helt felfria) sinne för att klä mig. Någon tid för att spegla mig har jag knappast. Resultatet idag blev att jag skyndandes mot hållplatsen slänger en blick i ett skyltfönster som inte sällan har tjänat som en slags urban spegel där jag oftast kan urskilja konturer och färger i min uppenbarelse och får se en märklig påskkärringsliknande varelse blicka tillbaka. Om någon är tveksam så kan jag försäkra er om att påskkärringslooken var inte riktigt det jag eftersträvade när jag slängde på mig kläderna i morse. Det var dock precis det jag fick (minus det för påskkärringar karaktäristiska öststatssminket).

Tack, livet!

mitt livs hårdaste studievecka, dag 1

Gud! Första dagen på mitt livs hårdaste studievecka. Idag har jag pluggat i tolv timmar, med enbart en timmes lunchrast. Det är den ungefärliga prognosen för hela veckan. Kan någon vara snäll och bara put me out of my misery? Snälla.

emo

Idag känner jag mig lite emo.

KTB (on a black Sunday afternoon)

Jag försöker verkligen vara positiv. På riktigt. Försöker väldigt, väldigt hårt. Trots total avsaknad på fest har ju helgen faktiskt varit riktig trevlig, med opera och Låt den rätta komma in (ja, den är fantastisk) och så. Dock uppväger det inte den gränslösa tristessen som nu undantrycker minsta glimt av glädje när jag sitter på KTB och försöker plugga. On a black Sunday afternoon. Glädjen är som bortblåst, och min analysförmåga har följt med. Då är det mycket svårt, nästintill omöjligt, att vara positiv. Jag försöker dock. Väldigt hårt.

Update: Jag glömde berätta att jag dessutom sitter jämte en handsome devil som inte direkt gör under för min koncentration.

Dagens låt: Anna Ternheim - Black Sunday Afternoon

den rätte

birro hatar folk som hatar tv

Till skillnad från det påstådda judehatet stämmer det här om Marcus Birro. I senaste Bon säger han: "Många som säger sig avsky tv har en lätt antifolklig halvt fascistisk approach. Sånt gillar inte jag". Jag kan inte annat än hålla med och syftar alltså inte på själva tv-apparaten (jag har inte ägt någon på tre år) utan på mediet. "Who watches TV on a TV anymore, anyway?" Ett citat av Eric från senaste Gossip Girl. Mediet har förlorat sin koppling till apparaten och däri ligger framtiden. En framtid utan TV-reklam. En framtid där karaktärer får utvecklas avsnitt efter avsnitt, säsong efter säsong, utan att begränsas av långfilmens tvåtimmarsformat. En framtid av Ugly Betty. En framtid av Lost. En framtid av Grey's Anatomy. En framtid av Battlestar Galactica. En framtid av True Blood. En framtid av Dexter. En framtid av Family Guy. En framtid av Gossip Girl. En ljusnande framtid.

Med ett lätt släng av självinsikt avslutar jag min hyllning till det magiska TV-mediet med ett citat av Andy Warhol: "I always suspected that I was watching TV instead of living life."

sunkigast

Sunkigast just nu, i stark konkurrens med min helnyktra plugghelg och finanskrisen, är mediajakten på Katrin Zytomierska. För er som har dålig koll kan jag kort sammanfatta händelseförloppet: Katrin (halvkänd bloggerska) anställs till nåt eftersnacksprogram på TV400 (!) och kallar någon tonåring för bögig, en annan för tjock och Marcus Birro för judehatare. Kanske inte helt okej. Det är dock inte min poäng. Min poäng är att hennes exman Alex Schulman har gjort minst lika provokativa uttalanden både på sin blogg och i TV under flera år utan att orsaka moralpanik bland 90 procent av Sveriges mediekrönikörer. Varför kommer moralpaniken just i det här fallet? Tyvärr tror jag att det har att göra med att Katrin är kvinna. Kvinnor ska inte kalla tonåringar för tjocka eller bögiga och de ska definitivt inte kalla Birro för judehatare. Hon ska veta bättre. Hon ska ha högre moral. Året är 2008 FFS! Min slutsats är därför att mediajakten är sunkigare än den här bilden på Amy Winehouse.

Gå på en operaföreställning så här på fredagkvällen? Lätt.

BjÖrG

Hallå. Kan vi diskutera faktumet att Jörg Haider var smygbög?!

Eff it!

Nu orkar jag inte plugga mer. Istället tar jag mina dancing shoes och drar till Svanen. Dans dans dans.

Lambs Anger

Om någon undrar var mina plutande läppar och blixtrande intellekt håller hus en dag som denna så kan jag tala om att jag befinner mig hemma på Lantvärnsgatan och skriver ett PM. Med det menar jag att jag lyssnar på nya Mr. Oizo-skivan Lambs Anger. Den återger mig hoppet om Ed Banger-elektro. Jag vill genast iklä mig en over size-tröja och färglad scarf (kanske Bingo Lotto-scarfen?) och inta ett dansgolv. Det lär dock knappast bli något med det med tanke min monumentala studiebörda. Innan jag återgår till mina studier bjussar jag på en länk till skivans lätt bästa låt, Steroids med Miami-bruttan Uffie på sång. Enjoy!

mer om Sam Taylor-Wood

Kanske det mest kända verket av Sam Taylor-Wood är David, det över en timme långa videoverket av en sovande David Beckham. Den filmades i en enda tagning och ställdes ut på National Portrait Gallery i London under 2o04. Detta sammanträffade med att jag befann mig på en längre vistelse i Londres. Naturligtvis kunde jag inte missa konstverket med stort K. Tillsammans med Emina, Nneka, Tilda och stora mängder godis intog vi utställningslokalen och tittade på hela filmen. På en smal bänk i ett litet, mörkt, rum med skinande marmorgolv. Kanske min mest surrealistiska konstupplevelse. Någonsin.

Här är konstnärinnan i egen hög person på Self-portrait in a single-breasted suit with hare.

no peace, no rest

Jag fortsatte med mitt fakin' and makin' även på tentan i morse, och också den här gången känns det som att det har gått vägen. Om ni tror att det innebär ro och vila för Er favoritbloggare så har ni en lika felaktig uppfattning som Kd har om det könsneutrala äktenskapet. No peace, no rest. Läsning och skrivning är det enda som gäller.

Under en av mina kortkorta pauser roar jag mig med Prosapolisens förundersökning av Camilla Läckberg på DN (jag behöver väl knappast berätta att hon är en återfallsförbryterska).

Dagens låtar:
Jonathan Johansson - En hand i himlen
Bonnie and Clyde - GBG 123
Frida Hyvönen - Dirty Dancing

fakin' it and makin' it

Har klarat av min muntliga. Det gick inte så pjåkigt. Alls. Jag körde stenhårt på devisen fake it 'til you make it och jag made it. Nu ägnar jag hela kvällen åt tentaplugg inför imorgon. Mina våndor mildras något av Ben & Jerry's och den fantastiska mixtapen av The very best (Radioclit & Esau Mwamawaya). Svängigare än en svänggunga. Hela tapen ligger här på Gorilla vs. Bear (missa den inte).

en hand i himlen

Det här kommer förmodligen bli en av mina hårdaste dagar under hela hösten. Föreläsning, muntlig presentation och sedan plugg till min tenta imorgon. Låter onekligen ganska utmattande. Jag är dock taggad. Till tänderna. Bring it on!

Jag berättade för några dagar sedan att jag lever i skräck för ett gäng tioåringar. Jag glömde dock berätta att gänget glider inte runt till fots utan på olika former av rullande redskap; sparkcyklar och skateboards. Ljudet av hjulen mot asfalten är ljudet av skräck. Jag drömde på helt allvar en mardröm om dem i natt. De jagade mig på sina sparkcyklar. Jag vaknade med ett högt rop av rädsla. Sjukt läskigt.

Missa förresten för allt i världen inte Jonathan Johansson - En hand i himlen. Helt fantastisk.

Morgonens låt: Jonathan Johansson - En hand i himlen
"och alla städerna ska tömmas,
alla gatorna tas bort"

klubbkids

OMFG! Helgen! Fabulös beyond belief. Igår drog era favoritklubbkids på förfest hos long lost Erika och dansade sedan med sina snygga vänner hela natten på E du go eller?. Att säga att vi ägde dansgolvet vore ingen överdrift. Snarare en underdrift.

Den enda bilden från gårdagen är framför en pastasåsreklam. Det finns dock desto fler från dagens photoshoot i Majorna. Väldigt ANTM om jag får säga det själv (vilket jag naturligtvis får).

I kissed a girl (and I liked it)

jag lever i skräck

Alltså. Det är ett gäng killar i tioårsåldern som stryker omkring i kvarteret. Runt, runt. Utanför mitt fönster. Utanför min dörr. Två av dem gömde sig i en soptunna och hoppade upp när jag gick förbi.

Jag lever i skräck.

sjuk läkarfest

Oj. Oj. Oj. Vilken kväll det blev igår. After work med EP som urartade i de lätt nördigaste Europaskämten någonsin. När jag insåg att jag inte skulle komma iväg till mellanfesten som jag hade tänkt korkade jag mycket diskret upp min petflaska med baccardi och blandade till en drink under bordet. Very stealth och väldigt effektivt. Med hjälp av Malins fabulösa kontakter hamnade vi sen på en helt sjuk läkarfest (pun intended). Vi så ägde dansgolvet med våra crump-moves och mormordansen. Höjdpunkten var Beyoncé-shaken mitt i en stor dansring av läkarstudenter.

Idag mår jag dock allt annat än tipp topp och ägnar hela dagen åt att samla kraft inför kvällens festligheter. För festligheter blir det bestämt.

alltid redo

Efter att ha sovit två timmar och despokollat på nya Ugly Betty lyssnar jag nu på låtar från Marie Antoinette-filmen och är mer än redo att dansa genom Göteborgsnatten. Hela natten. See you, bitches (not if I see you first)!

gergette i ottan

Inte för att klaga. Eller kanske just därför. Men att ha föreläsning klockan åtta en fredagmorgon är för bövelen inte okej. Alls.

Morgonens (nattens) låt:
Jenny Wilson - Let my shoes lead me forward (The Knife Remix)
"it's ok, hey come on,
no time for education so let's go
I can't stand all these rules,
I'm gonna turn my back to everything I know
it's ok, come on,
I won't do the things they learned me"

GBG 123

"you think you look so good,
think you look so confident,
except your pulse is beating in 255"

ebba och didrik (lagt kort ligger)

Det här har inte varit min bästa dag någonsin (det beror inte bara på att Madonna och Guy Ritchie skiljer sig). Jag dissar därför verkligheten och tillbringar hela kvällen med Ebba och Didrik.

avloppsrensning

Dagen började med att jag upptäckte en läcka under min diskbänk. En läcka som jag inte har märkt av eftersom allt äckelvatten har samlats upp i plastburkar och plastpåsar som jag förvarar i det skåpet. Behöver jag berätta att vattnet luktade som döden? Jag rev snabbt ut allt äckel under oupphörliga kväljningar och ringde min fastighetsskötare.

Samtidigt insåg jag även att det inte längre var hållbart att vattnet i mitt handfat i badrummet vägrade rinna ner. Över lunch på Handels uppstod så idén om ett avloppsrensnings-event (uppenbarligen var det inte bara jag som var dålig på att rensa). Med en överhängande press från eventet tog jag tag i rensningen (vilket alla andra också gjorde). Jag kan inte i ord beskriva förloppet och lägger därför upp äckelbilder.

Med en oerhörd lättnadskänsla och ett rent handfat begav jag mig sen för att fira Roberts födelsedag. Firandet bestod av fabulös discobowling och pizzadekadens. Nice som attan.

gråtande skådespelare av Sam Taylor-Wood

KTB: The Musical

Nej, det blev ingen freinemy idag heller. Attans. Däremot föreläsningar hela dagen samt skrivande av praktikansökningar på min kaffedator (jag tror att det olyckliga kaffespillet från i morse kan ge det lilla extra som krävs för att min dator ska producera fantastiska ansökningar).

Idag fylldes mitt hjärta av en överväldigande kärlek till Göteborg när jag kom ut från en föreläsning, gick hundra meter från skolan till KTB och på den sträckan träffade ett stort flertal av mina vänner och bekanta. En efter en. Det kändes nästan koregraferat. Om vi alla hade sjungit ut våra hälsningsfraser och tagit ett danssteg eller två hade det kunnat bli en musikal. Eureka! Är mitt livskall kanske att producera ett hjärtslitande verk av förbluffande genialitet med titeln KTB: The Musical? Jag börjar genast fundera på rollbesättningen.

det kinesiska horoskopet

1983: Dina vänner kan bli dina fiender.

Kanske får jag så äntligen min efterlängtade freinemy?

Det är måndag morgon och jag har precis spillt kaffe på min dator.

M83

Spelningen med M83 var (såklart) väldigt, väldigt bra. Fransoserna i bandet var galet snygga och tackade för publikens applåder med merci efter varje låt. Sjukt fint. Dessutom avslutade de med min favoritlåt Couleurs. Koskällan i låten får mina vätskor att börja flöda.

sick, I tell you

Sjukt bra kväll igår. Sick, I tell you! Tills alla mina vänner bestämde sig för att gå hem utan att nämna det för mig. Tur kom till mig i oturen i form av en fantastisk Gossip Girl-vän som dessutom ägde på dansgolvet. Förfesten i bombus bombus-Fridas fashionabla designresidens var såklart fab beyond belief och bidrog friskt till mitt lätta alkoholrus. Favoritdansen på Ny Tid, Ny Strid var mormor-movesen till UR Hung up.

Idag ska jag ta tag i allt jag någonsin (!) borde ha gjort. Jag ska bara titta på ett avsnitt (eller två) av ANTM - Cycle 7 först.

Söndagslåt: Mark Knopfler - Junkie Doll
"you spiked my arm,
but you missed the vein"

F you!

F you, bitch! Ja, det är precis dig jag menar (om så inte är fallet lär du vara helt medveten om det).

två timmar i mörkret

Efter Kulturnatta, hinkvis (om än ganska små hinkar) med öl och popdans halva natten känner jag att jag behöver ladda ordentligt för att komma i form till kvällens festligheter. Två timmar i biomörkret med The Dude, nihilisterna och Ida på Cinemateket borde göra susen.

a friend of the devil

Shoppingdjävulen fick nyss ett stadigt tag i mig och jag gick berserk på en utförsäljning av Junk de Luxe-provkollektion. Jag kombinerar nu mina fashionabla kläder med en total avsaknad på pengar. Det känns väldigt trendigt (med finanskrisen och allt).

TV-perfektion

Jag kan ännu en gång konstatera att Ugly Betty är ren TV-perfektion.