the unforgiven

Jag råkade igår på Metallicas nya The Unforgiven III, vilket uppenbarligen väckte ett djupt slumrande monster i min person. Min avgrundsdjupa kärlek för Metallica-ballader. Mer chockerande än Fritzls källarbarn. Det gör det dock tyvärr inte mindre sant. Nu ballar jag ut i en ändlös orgie av sjuminuters (!) Metallica-ballader. Ironin i att mitt beteende är oförlåtligt samtidigt som låtarna heter The Unforgiven, The Unforgiven II och The Unforgiven III.