Fortfarande örontjut och blod på mina fötter. Och fortfarande lycklig. Umami Bitch var verkligen sjukt bra. Timtals med dans i grottan till Sinden (jag älskar grottan [varför använder man inte gamla bunkrar till danslokaler oftare egentligen?]). När Sinden spelade sin remix av Lady Sovereign och därefter Dizzie Rascal dog jag nästan. Lyxen med taxiresa till ytterdörren och ett mess från en kär vän precis när jag kommit innanför dörren som berömde mina dansmoves och min hemklippta frisyr, gjorde knappast saken sämre. Här är bilderna.
Love me or hate me it's still an obsession, love me or hate me that is the question. *nynnar*
Fler bilder finns på Kristins blogg. Notera mobilätarbilden. Mums!
1 kommentar:
Anonym
sa...
oj vad kramig brink är. önskar att han vore sån mot mig
1 kommentar:
oj vad kramig brink är. önskar att han vore sån mot mig
Skicka en kommentar