Vi vaknade upp i vårt mysiga och hippa område Shimokitazawa och bestämde oss för att dra till det lite mer bohemiska området Koenji. Där fanns massa vintagebutiker där vi shoppade några plagg, ett fantastiskt bostadshus med glasväggar och ett bryggeri. Allra först gick vi dock till Jules Vernes Coffee, som vi hade läst skulle ha Koenjis godaste kaffe. Redan innan öppning var det lång kö utanför. Vi fattade ingenting, men eftersom jag kommer från ett kommunistland så visste jag att om man ser en kö så ska man ställa sig i den. När vi väl kom fram visade det sig att man köade för en fruktmacka, dvs. vitt bröd med en gräddfyllning och de mest delikata frukterna man kan tänka sig. Vi åt en med persika och en med vindruvor. Sanslöst gott och gjorda med sådan precision att jag förstår att de enbart säljer 20 mackor om dagen.
Vi var nöjda med vårt besök i Koenji och bestämde oss för att tillbringa kvällen i vårt område Shimokita. Först åt vi en glass på hotellets terrass, där det alltid var härlig stämning. Sen tog vi varsin shōchū-drink på hotellets bar Kurage. Vi gick vidare till naturvinsbaren Shimokita Komorebi, där vi drack japansk pet nat.
Vi åt middag på favoritrestaurangen Shirubee, en izakaya där Ida och jag var två gånger under vår resa 2019. Det var jättebra även den här gången. Mätta och glada vandrade vi sen genom området och hamnade på Budokan, en superhärlig bar som hade öppnat upp sina väggar mot gatan. Efter en öl gick vi sen vidare till en bar vi hade spanat in sedan tidigare, Tico - Stand up please. En liten ståbar där man serverade olika spritsorter som man hade smaksatt själva. Dessutom bjöds det fritt på macadamianötter, som man fick knäcka själv med ett speciellt redskap. Underbart ställe, med jättehärliga människor. Vi stannade till sent, men räddade oss själva från katastrofal bakfylla med Pocari Sweat från dryckesautomat innan vi kraschade i säng på hotellet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar