en go gubbe

Angående mitt jobb har jag lagt märke till att när jag pratar i telefon lägger jag mig ofta till med en ofrivilligt bred göteborgska. Oberoende av dialekten som talas av personen jag pratar med - värmländska, skånska, engelska - brötar jag på med en bred göteborgska.

Dialog 1

Random myndighetsperson: - Då återkommer jag senare i veckan.

Jag: - Dô, det blir gôrbra!

Dialog 2

Random kund: - Då skickar jag den med posten.

Jag: -Det går la bra, annars kan du bara dôna över den med fax.

Dialog 3 (värst blir det när jag pratar med någon från Göteborg)

Kollega från Göteborg: Dô...

Jag: Dô...

Kollega från Göteborg: Dô...

Jag: Dô...

Kollega från Göteborg: Dô...

Jag: Dô...

Anledningen till detta dialektskifte är högst oklar. I mitt vardagsliv talar jag en högst nedtonad blandning av en rad dialekter. Telefonsamtalen framkallar dock något djupt ur-göteborgskt från mitt inre. Kanske vill jag omedvetet minimera risken för att någon ska missta mig för skåning och därmed anta att jag är sverigedemokrat. Kanske vill jag bara vara en go gubbe.

Dagens låt: Palpitation - I lost and died

"I'm afraid of losing you,

I'm afraid to die"