Hittills i år har jag läst sex böcker. En har varit sådär (Dearly Devoted Dexter), en har varit bra (Sverige forever in my heart) och fyra har varit riktigt, riktigt bra (American Wife, Vi håller på med en viktig grej, the Hunger Games och De hatade). Den jag vill lyfta fram är den sistnämnda, en reportagebok skriven av Magnus Linton med undertiteln Om radikalhögerns måltavlor. På knappa 150 sidor besöker reportern Ungern, Nederländerna och Utøya och berättar om högerextrimismen ur de drabbades synvinkel.
Det är ingen vacker bild som växer fram av Europa. Det känns som att hela kontinenten har hoppat ner i ett högerextremistiskt kaninhål. Författaren pekar på att man ska akta sig för att kalla det fascism. Visst, kalla det högerpopulism eller bara allmän hatpolitik. I vilket fall håller jag med Maria Sveland om att hatet gör mig politiskt deprimerad. Bo Rothstein replikerar i DN och menar att Sveland och hela vänstern borde bedriva självkritik. Jag vill inte riktigt ge mig in i den diskussionen men jag kan tycka att det inte enbart borde vara vänsterns uppgift att kväsa den hatpolitik som numera finns i hela Europa. Framförallt tycker jag att alla borde läsa boken, tänka efter om det är ett samhälle man vill leva i och sedan bestämma sig för vad man ska göra åt det.
För övrigt är boken den första delen i en reportageserie på förlaget Atlas med titeln "Vems Europa?". Jag är mycket nyfiken på kommande delar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar