Jag tänkte "vardag schmardag" och bokade snabbt som ögat en biljett till teatern. Och vilken teater sen! Linje Lusta med ingen mindre än Helena Bergström. Den var så jävla bra, hon var så jävla bra. Tro mig, jag är lika Helena Bergström-skeptisk som en annan, men hon var klockren i rollen som Blanche. Till och med hennes fulgråt passade perfekt för rollen. Inte konstigt att hon blev nominerad till DN:s kulturpris när pjäsen sattes upp förra gången. Riktigt, riktigt bra!
Däremot identifierade jag mig lite väl mycket med Blanche och är ganska säker på att jag kommer sluta mina dagar som hon (dvs. ivägförd av personer i vita rockar). I don't tell truths. I tell what ought to be truth.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar