Ikväll var jag och såg Stadsteaterns uppsättning av Orestien. En blodig teaterfest i tre akter. Jag älskade (den av DN föraktade) 30-talsscenografin tonsatt av tyska pianosånger. Jag älskade - ÄLSKADE! - Ann Petrén och jag älskade den 2500-år gamla tragiska historian som slutar ack så lyckligt med födelsen av den demokratiska rättsuppfattningen. Riktigt, riktigt bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar