come shine come rain

Regnet har kommit till NY. Come shine, come rain, inget problem för oss. Vi ägnade hela dagen åt shopping och mat utan att lämna Williamsburg. Vintagekläder har inhandlats en masse och den lokala ölen har avsmakats i rikliga mängder. Värt, värt, värt.

fortsatt lekande liv i nyc

Livet i NYC fortsätter leka som en dampig femåring. Det började med att vi var totalt vilsna i chassidernas Brooklyn. Inget annat än långa rockar och tinningslockar så långt ögat kunde nå. Sedan fann vi vägen till Brooklyn Heights och Dumbo. Därefter gjorde vi hela Central Park, Seinfeld-dinern, Columbia University och avslutade med middag på Marcus Samuelssons Red Rooster i Harlem. Som om inte det räckte fick vi dagens neondos på Times Square. Vi maxar - MAXAR! - så jävla maximalt!

knarrholmen 2012

Jag gör ett kort avbrott i New York-extravaganzan för att köpa biljetter till Knarrholmen 2012. Havet, maten, kärleken. Peppen!

i new york

Min väska är återfunnen, det har varit 20 grader under dagen och vi har precis ätit gudomlig middag på Spotted Pig. Behöver jag säga att livet leker?

efterfest klockan 20.50

Vi är framme i drömmarnas land och möjligheternas stad. Efter att ha inkvarterat oss i vår lägenhet i Williamsburg gick vi ner till en lokal (gentrifierad) restaurang. Vi åt vår mat, drack vår öl och spottade mängder av chassider. Därefter kände vi oss redo för efterfest, lokal tid 20.50.

För övrigt flög jag SAS idag och kan meddela att SAS är världssämst. Ryanair framstår som finflyg i jämförelse. Dessutom tappade de bort min resväska. Sjukt osexigt.

meet me halfway

Jag mellanlandar på Kastrup. Efter att redan ha skådat ett antal munskyddsjapaner inser jag att risken för smitta är överhängande och passar därför på att boosta mig med en vitaminkur på Joe & The Juice. Tyvärr kan jag meddela att Joe & The Juice har gått ner sig en aning. Deras koncept är att modellsnygga killar pressar juice med svällande armmuskler och flirtar med kunderna. Killarna som arbetar idag är dock varken modellsnygga eller har svällande armmuskler, en ser till och med ut att ha fått en omgång med fulpinnen. Jag kände mig nästan förolämpad när en av killarna blinkade åt mig. Vad tror han!?? Jaja, jucien var i alla fall god.

Jag delade för övrigt flyg med gårdagens På Spåret-stjärna M4rt1na Ha4g. När jag hamnade bredvid henne vid gaten var jag mycket nära att utropa "Vart är vi på väg?!!". Jag lyckades dock hålla mig, och är i efterhand nöjd med den utvecklingen. Det kunde ha blivit en aning pinsamt.

Strax flyger jag vidare till betongdjungeln där drömmar skapas. NYC bejbi!!!!

dolla, dolla, bill ya'll

Jag har massa dollaz liggande hemma så jag tänkte att en NY-resa vore på sin plats. Planet till härligheten lyfter om tolv timmar och jag har inte riktigt börjat packa än. Jag har inte ens tagit fram resväskan. Strax börjar dessutom På Spåret (!!!!!!!!). Men hur svår kan en packning vara? Pass, tandborste, kalsong och rolig hatt (alt. hipstermössa). Det fixar jag i ett kick. The Big Apple, här kommer jag!

gergette busar

Idag gjorde jag ett bus på Twitter. Jag skrev att Rebecca & Fiona skulle bli årets julvärd. Jag föreställer mig hur alla mina 32 följare kollektivt drog efter andan och utbrast: "OMFG! Rebecca & Fiona ska tillsammans vara årets julvärd! WOW! WOW! WOW!". Snabbt därefter skrev jag dock att jag hade ljugit. Det är ju i själva verket den helfestliga folkmusikgubben Kalle Moraeus som ska tända ljuset och önska oss alla en riktigt god jul. Hi, hi, hi, hi! Erkänn bra bus!

seriedöden = vanliga döden

Jag är ledsen att behöva meddela er att apokalypsen nu har inletts. Tråkigt men sant. Nu kanske ni tror att jag på mitt vanliga vis är lite lätt överdramatisk, men icke. Jag har konkreta bevis.

Det började med beskedet att tv-bolaget NBC har bestämt att lägga Community - kanske den bästa serien någonsin - "på hyllan". Vi vet ju alla vad "på hyllan" betyder. Nej, inget dirty, utan den eviga döden för en tv-serie.

Jag ger er tid att smälta beskedet med en bild på seriens huvudkaraktärer:

Vägen till apokalypsen fortsatte sedan med ännu ett illavarslande besked. Premiären av tredje säsongen av Cougar Town ska "skjutas upp". Vi vet ju alla vad "skjuta upp" betyder. Nej, inte att ta heroin, utan återigen den eviga döden för en tv-serie. Cougar Town är för övrigt Community-karaktären Abeds favoritserie.

Jag ger er tid att smälta beskedet med en bild på seriens huvudkaraktärer:

Jag antar att ni är lika chockade/förtvivlade/kränkta(!)/äcklade som jag. Varför händer det här?!?? Det kan inte vara annat än början på världens undergång. Ondskan har segrat och det finns ingen väg tillbaka. Det enda sättet på vilket jag kan hantera det hela är att omgående (dvs. på lördag) åka till NYC och försöka rädda hela situationen (dvs. världen).

Update: Vaddå "jag tar tv-serier på för stort allvar"? Jag förstår inte vad ni menar.

mannen på taket

Idag firades trappdagen på mitt jobb. Det innebär att man får gå åtta trappor upp till taket som enbart är tillgängligt denna dagen på året. Maria och jag bestämde oss för att bestiga trappberget och belönades med snålblåst, glögg och en magnifik utsikt.

Nedan kan ni skåda bilden av två personer som har gått 218 trappsteg. Heja! Heja!

vit, rik, fri

Jag har klämt in både stenhård träning och halvmjuk teater innan min stundande avfärd på lördag. Vit, Rik, Fri, en monolog av Ann Petrén (som naturligtvis var fenomenal). Annars inte mycket nytt. Möjligen går jag med en extra studsig signaturgång med anledning av nya Rebecca & Fiona-skivan i lurarna.

Dagens låt: Rebecca & Fiona - Giliap

måndagsbilden

Snygg och snyggare. Kan ni se vilka det är?

banan i fickan

Är det en banan du har i fickan eller är du bara glad att se mig? Det är en banan, tackar som frågar. Jag tog med den från jobbet som färdkost på min tunnelbaneresa hem. Jag blev dock så uppslukad av min egen uppenbarelse - iförd grå filtbyxor, midnattsblå Dr. Martens och min Vibskov-trench så perfekt att Gud gärna hade haft den en murrig höstdag som denna - så jag helt glömde bort att äta upp den. Lucky me, nu har jag en banan som jag kan mumsa på framför kvällens tv-serier.

som en prins

Tack för igår, hörni! Presenter, sällskap, bubbel. Jag mådde som en prins. Idag mår jag däremot ej som en prins, snarare som en groda. Den finfina ringen på bilden är för övrigt en födelsedagspresent. Bling bling, bitches!