Kära läsare, försök föreställa er den chock jag fick när jag i dagens DN läste recensionen av nya M.I.A.-skivan och den fick betyget fyra av fem; jag fick svårt att andas, mina ögon spärrades upp, mina händer började skaka och ett litet ooh-ljud undslapp min mun. Fyra av fem. FYRA av FEM!? Hur kan man inte ge den mest nyskapade skivan på flera år högsta betyg? Vem gör sånt? Svaret på den frågan är naturligtvis überäcklet med fulmunnen Fredrik Strage. Jag kan dock lova att om någon gubbrockare i stil med Bruce Springsteen ens släpper en liten fis så haglar femmorna på kulturredaktionen på DN. Tvi! Tvi! Det enda bra med recensionen är att herr Strage lyckas citera den snyggaste textraden på hela skivan (men även en blind höna finner korn ibland): "Take me on your genocide tour, take me on a truck to Darfur."För att kompensera Strages undermåliga recension vill jag här ge skivan det absolut finaste betyget jag kan tänka mig, dvs. tio B&J-glassar av tio möjliga:
(Efter att ha läst igenom mitt inlägg funderar jag en kort stund på om jag mot all förmodan överreagerar lite, men alla som känner mig vet ju mycket väl att jag aldrig, under inga som helst omständigheter, brukar överreagera, så det är nog inte så i det här fallet heller.)
2 kommentarer:
fredrik är dessutom knarkare! jävla pack. hörde paper planes igår för första gången. sjutk bra!
det finns ett eget personligt litet helvete för alla som heter fredrik strage.
Skicka en kommentar