rapport från södern #2

Idag har jag haft närkontakt med lokalbefolkningen. Vårt möte måste beskrivas som lyckat även om det var präglat av en ömsesidig misstänksamhet. Jag lyckades väl dölja min rädsla och lät nyfikenheten ta över. Till en början gick det lite hackigt, en äldre man frågade mig vad jag pratade för språk (det här hände alltså på riktigt). Efter några möten lyckades jag dock tolka infödingarnas språk och jag förstod att de ville mig väl. Sammanfattat kan man inte beskriva dagen med annat än ett utbyte av glädje. Jag gillar Skåneland.