snap-and-ish

Nu är sista dagen på pissfabriken över. Lyckligtvis hann jag under min sista dag med ett bråk med en underhållskille vid namn Ulf, som jag har hatat sedan första dagen men ändå mött med ett (tillgjort) leende varje dag. Idag börjar dock Ulf bossa runt med mig inom ett område där han inte har några befogenheter, när han sedan avfärdande använde uttrycket: "Du kan ju fixa det" istället för att be mig snällt, blev jag lite irriterad och svarade: "Tack, vad generöst av dig!".

Då börjar Ulf bråka med mig! (Ja, ni läste rätt. Bråka. Med mig.)

Han vet dock inte att min största (kanske enda) talang är att bråka. Allt för sent inser han sitt fatala misstag och vill dessutom klå mig på mitt expertområde, nämligen antydningsbråk, dvs. när man maskerar sina förolämpningar bakom en trevlig fasad. Behöver jag tala om att vi inte gick särskilt många ronder innan jag knockade honom? Han sa något om att "göra sitt jobb" varpå jag svarar: "Jag jobbar inte här på riktigt. Det skulle jag aldrig sänka mig till". Snap-and-ish! Sen höll han käften.

Strax börjar min återvändo till västkustens pärla. Jag förväntar mig röda mattor och en fet välkomstkommitté på stationen vid åttatiden (annars syns vi på RioRio).

Goodbye Pissfabriken. Hello alla svettiga dansgolv i Göteborg.

Dagens låt: Crystal Castles - Crimewave

kala (chocken)

Kära läsare, försök föreställa er den chock jag fick när jag i dagens DN läste recensionen av nya M.I.A.-skivan och den fick betyget fyra av fem; jag fick svårt att andas, mina ögon spärrades upp, mina händer började skaka och ett litet ooh-ljud undslapp min mun. Fyra av fem. FYRA av FEM!? Hur kan man inte ge den mest nyskapade skivan på flera år högsta betyg? Vem gör sånt? Svaret på den frågan är naturligtvis überäcklet med fulmunnen Fredrik Strage. Jag kan dock lova att om någon gubbrockare i stil med Bruce Springsteen ens släpper en liten fis så haglar femmorna på kulturredaktionen på DN. Tvi! Tvi! Det enda bra med recensionen är att herr Strage lyckas citera den snyggaste textraden på hela skivan (men även en blind höna finner korn ibland): "Take me on your genocide tour, take me on a truck to Darfur."

För att kompensera Strages undermåliga recension vill jag här ge skivan det absolut finaste betyget jag kan tänka mig, dvs. tio B&J-glassar av tio möjliga:
(Efter att ha läst igenom mitt inlägg funderar jag en kort stund på om jag mot all förmodan överreagerar lite, men alla som känner mig vet ju mycket väl att jag aldrig, under inga som helst omständigheter, brukar överreagera, så det är nog inte så i det här fallet heller.)

Gurli

Jag glömde förresten gratta alla som heter Gurli på namnsdagen igår. Eftersom jag vet att det är ett så vanligt förekommande namn så känns det väldigt dumt att ha glömt bort det, men jag kan inte annat än att be alla trendgudar med namnet Gurli om ursäkt.

Gurli
Gurli
Gurli

Roligt att namnet Gergö inte har någon egen dag i almenackan, men att Gurli däremot har sin rättmätiga plats. Gurli. Gurli. Gurli. Vem heter så?

öppet köp

När jag läser om Madonnas senaste adoption av flickan Mercy från Malawi kommer jag osökt att tänka på en smårolig adoptionsanekdot om min farmor. Farmor hade varit och hälsat på i Sverige från Rumänien och hade då träffat ett par som precis hade adopterat en fantastiskt söt liten flicka. Hon hade lätt passat som ett accessoarbarn (synd bara att hon var en ful ankunge in reverse och kan i dessa dagar endast betecknas med uttrycket "ful som stryk"). I vilket fall berättar pappa några år senare för farmor på telefon att samma par precis har fött ett biologiskt barn. På detta utbrister farmor: "Men adoptivbarnet då? Vad gör de med det nu?" och tillägger: "Ska de lämna tillbaka det?".

Till min farmors försvar, som faktiskt inte alls är en ondskefull barnåterlämnare utan en älskvärd, barnkär, liten tant, kan jag säga att adoptioner i Rumänien är högst ovanliga. Pappa upplyste om att båda barnen skulle behållas och farmor verkade nöjd med svaret. Själv är jag helt för idén om att lämna tillbaka barn när man har tröttnat, det skulle passa utmärkt med mina planer på ett trendigt, litet, accessoarbarn.

roligt på jobbet

Många kanske tror att bara för att jag kallar min fabrik för Pissfabriken när den i själva verket heter något så flashigt som Trelleborg Building Systems, så skulle det innebära att min arbetsplats skulle vara tråkig. Men tänk så fel ni kan ha, mitt jobb är ett under av roliga aktiviteter.

Min chef (som jag gillar) ser för det första ut som mössen på julafton; kort, med en jättemage, små pigga ögon och en liten, liten mustasch. På pricken likt. Jag väntar andäktigt på dagen då han kommer dyka upp med en jättenål och vill sy en balklänning åt mig. Den trevliga chefen kommer varje dag med dagens frukt (detta är en del i fabrikens nya friskvårdsprogram). Med dagens frukt brukar jag leka bananpistol, pärongranat och när jag är riktigt vild och galen; apelsinblod. Den roligaste aktiviteten på fabriken är dock att studsa med min studsboll. Denna studsboll har jag fått av jehovisten Alex från fabrikens grannavdelning. Alex har tillverkat bollen själv. Åt mig. Om han inte vore jehovist skulle jag tro att bollen är hans försök att komma åt min kropp (när jag tänker efter är det nog med största sannolikhet precis så läget ligger, trots att han är jehovist [jag är dock inte intresserad]).

Förstår ni nu exakt hur roligt jag har om dagarna? Och av allt det roliga har jag bara tre dagar kvar. Mitt hjärta brister.

helgen över

Min sista Rydaholmshelg är över och jag ska börja min sista vecka på Pissfabriken om ca åtta timmar. Helgen har varit allt man kan önska av en familjehelg; en orgie i min lillasysters fotbollsmatcher, långa familjemiddagar, promenader, filmtittande och sällskapsspel. Det var såklart fantastiskt trevligt (på riktigt), men den här injektionen av familjeliv räcker med stor sannolikhet hela hösten. Nu är jag redo att dansa diskodans (minst) tre dagar i veckan på Göteborgs dansgolv. Chansen är mycket stor att ni ser mig skaka ass redan nu på torsdag på sista Glory Boat.

Annars är årets (EP)-happening cocktailfesten på fredag. Drinkar, glitter och dans, samt en stor mängd nytt EP-lammkött. Kan knappast bli bättre (fast jag kan iofs vara a wee bit partisk då jag faktiskt är med och annordnar).

Helgens låtar:
Diplo feat. Daft Punk - Work is never over
M.I.A. - Birdflu (Diplo Remix)
Kleerup feat. Robyn - With every heartbeat
Nick Lowe - The Club
Jens Lekman - Into eternity

mad(s)

Madonnas nya, The beat goes on, har läckt ut och min första reaktion är en stor gäspning. För det första är låten en Neptunes-produktion så därmed är Pharell (världens mest överskattade artist[?]) med och mumlar i bakgrunden. För det andra låter det exakt som Justins gamla Neptunes-hit Like I love you, jag trodde att Madonna skulle kunna komma med nåt mer nyskapande än så. För det tredje går halva texten: "on and on and on and on...", och den andra halvan är full av plattityder som "always the bridesmaid never the bride". Om det här inte är något utfyllnadsspår från skivan som har råkat läcka utan är förstasingeln från nya skivan, så kan jag bara, som med Brittan, önska henne lycka till och genast ta bort låten från datorn. Lyssna här.

sista helgen i ryhlm (+ nya britneysingeln)

Nu är min helvetiska arbetsvecka äntligen över och tre lediga dagar väntar hemma i Rydaholm. Min sista helg här innan det bär av till Göteborg och pressen är enorm på att det måste bli min bästa Rydaholmshelg i sommar. Detta lär bli ganska svårt eftersom alla vänner redan har åkt och mina favoritgäster Kristin och Frida gör Göteborg i helgen (hur man nu kan välja Gbg före Ryhlm!). Ska dock göra ett försök, som vi alla vet är ju möjligheterna i Rydaholm oändliga.

Roligast idag är lätt Josefine Öqvists nya blogg (som Alex tipsade om). Den är bortom all sans, jag gör inte ens ett försök att beskriva den, den måste verkligen upplevas first hand. Nästan lika rolig som Josefines blogg är Britneys nya singel som man kan lyssna på här (för maximal humoreffekt rekommenderar jag att lyssna på Brittanlåten samtidigt som man läser Josefines blogg). Om låten inte är ett skämt och det verkligen är Brittans comeback-låt så kan jag bara önska henne lycka till (hur lyckas hon med att alltid göra de felaktiga valen i sitt liv?).

Dagens låt: Jens Lekman - I'm leaving you because I don't love you
"I'm so sorry I couldn't love you enough"

Night falls over Kortedala

Uppenbarligen haglar det av bra skivor i dessa dagar. Nu är det Jens Lekmans Night falls over Kortedala som har tagit mig med storm. Jag kunde inte motstå lusten att ladda ner skivan, trots att jag faktiskt har förebeställt en fysisk skiva som ska komma i min brevlåda om ett par veckor. Efter ett par genomlyssningar kan jag nu konstatera att skivan kort och gott är fantastisk. Den är väldigt Jens, mycket samplingar och mycket vackra texter. Nu tycker jag att alla går in och beställer skivan i Jens webshop (om inte för annat så för den fantastiskt fina framsidan iaf). Do it!

Favoritlåt från skivan just nu:
Jens Lekman - Kanske är jag kär i dig
"the best way to touch your heart
is to make an ass of myself"

på jobbet

Det här har jag gjort på jobbet idag (utöver att jobba).

Gått in på Alex Schulmans blogg sex gånger
Gått in på Fredrik Virtanens nya blogg två gånger
Gått in på Alex Sculmans mammas blogg en gång
Gått in på Aftonbladet fyra gånger
Gått in på DN en gång
Gått in på Facebook otaliga gånger
Läst ut en bok (Susanna Alakoski - Svinalängorna)

Det känns som en mycket produktiv dag. Jag är (mer än) nöjd.

back from Malmö

Tillbaka i Ryhlm efter en mycket fin helg i Skåne (jag älskar Skåne [måste jag utbrista i förbifarten]). I fredags var det (den lite lätt runda) Teki Latex på Jeriko, som hade flygit in ända från Paris för att spela Vengaboys och Whitney Houston (och annat dansant) för alla svenska klubbkids. I lördags gjorde vi festivalen med öl ur plastmuggar och konserter i tält (dock inga langos). Marit var finare än någonsin och Sahara spelade en fantastisk cover på What have I done to deserve this. Man kan knappast begära mer. Helgen präglades självklart även av mycket underbart tuttklämm. Here are the pics:

C U there bitches!

En veckas slavarbete på den jävla pissfabriken är slut. Jag är också slut. Som fan. Dock ska jag genast bege mig till tåget som ska ta mig till Lund/Malmö. Det är ju trots allt Malmöfestival. Det missar man inte i första taget. Det är stor chans att ni ser mig, med en langos i ena näven och en plastmugg med öl i den andra, dansandes stenhård diskodans på Teki Latex, eller cihquet stå och sjunga med till Salty Lips lagom långt fram på Sahara Hotnights. C U there bitches!

Dagens låt: Teki Latex feat. Lio - Les Matins de Paris (Surkin Remix)

M.I.A.

Nya M.I.A.-skivan, Kala, är så sanslöst bra så jag vill skriva en hyllningsdikt eller utföra nån slags hyllningsdans till hennes ära (tror dock jag ska försöka låta bli). På den till stora delar Switch-producerade skivan samsas Pixies-samplingar med Boney M-samplingar, didgeridooer, Timbaland och M.I.A.s fantastiska rap-sånger. Helt fantastiskt bra! När låten Jimmy börjar spelas kan jag inte sitta still framför datorn utan måste, spontant, ställa mig upp och dansa stenhård klubbdans (dvs. frenetiskt svinga en liten handduk, runt runt, över mitt huvud) mitt på den blåa mattan framför datorn. På hennes myspace ligger hela skivan uppe. Lyssna! Nu!

(accessoar)barn

Jag läste igår ut Annika Lantz mammabok, 9 1/2 Månad (på arbetstid [med min pisslön är det inte mer än rätt att jag sitter och läser lite på jobbet]) och resultatet är att jag nu är lite mer tveksam till införskaffandet av mitt planerade accessoarbarn. Jag hade nämligen storslagna fantasier om hur snygg jag skulle va med en stylish unge på höften (gärna med något exotiskt ursprung), en islatte i min lediga hand, bärandes mina Vibskov-solglasögon och med en obligatoriskt plutande mun. Jag hade så ägt när jag med denna outfit hande äntrat KTB i höst. Dock verkar det vara a wee bit arbetsamt att vårda ett barn, även om det är ett accessoarbarn, och vi vet ju alla att I don't do arbetsam, så jag funderar därför på att lägga mina planer på is. Trots att jag hade varit otroligt snygg.

Mer om barn: idag berättade en bekant till familjen om när hon och hennes femåriga son skulle åka och handla under ett åskoväder. Precis när de stiger utanför dörren blixtrar det till, varpå ungen irriterat utbrister: "Vem är det som tar kort på mig nu igen?". Lätt att mitt accessoarbarn hade varit likadant. Utan tvekan.

Dagens låt: Fleetwood Mac - Everywhere
"can you hear me calling,
out your name?
you know that I'm falling,
and I don't know what to say"

back at the piss factory

Fan. Klockan är snart halv sex och om mindre än en halvtimme ska jag vara på Fabriken. Det går inte längre att förneka att min semester är slut och att nu väntar tre veckor på Pissfabriken. Welcome to the slavery!

vimmelfoto

Vad är väl en helg i småstan (här: Västervik) om man inte låter sig fotas av den lokala vimmelfotografen? Jag och Frida ställde självklart upp och bilden finns numera att beskåda här på nightlife.se (notera min ytterst porriga min). Behöver jag säga att känslan av stolthet fyller hela min kropp.

VV (eller hur klubbstenen ska dras)

Nu är jag hemma i Rydaholm efter den mest fantastiska helgen i Västervik. Tillsammans med Frida och Kristin (dock med en stor saknad efter Susie Q) gjorde vi stan, och när jag menar att göra stan då menar jag att göra stan. I fredags hade vi ett vackert fylleslag ute på landet hos Kristin i hennes lusthus som slutade med att två av tre som återfinns på bilderna nedan spydde färgranna rödvinsspyor. Dagen efter besöktes stans bästa pizzeria, glassbar och Coop innan vi begav oss till Frida för ett dopp i hennes sjö. Detta la grunden till en fantastisk fylla och en runda i Västerviks nattliv som är svår att överträffa. Bäst var dansen på "Tre rum och kök" där vi visade hur en klubbsten ska dras på dansgolvet. Vår dans var det hetaste någonsin (musiken låter jag förbli okommenterad). Helgen fick en fin avslutning med en drömsk Jane Austen-aktig roddtur på Fridas sjö. Tack kära Skanky 4!

Fler fantastiska bilder finns i ett facebookalbum nära dig (och på Kristins blogg).

framtid, vad bär du i ditt sköte?

Jag har en dödlig framtidsångest och har inte sovit alls i natt. Istället har jag läst Annika Lantz oväntat tråkiga mammabok (det roligaste i boken hittills har varit: "Det är roligt att träffa en nöjeschef när man ser ut som ett skämt" - Annika angående sitt möte med Hans Rosenfeldt under sin nionde graviditetsmånad), som knappast minskade min framtidsångest. Jaja, istället för att gnälla över min ångest vrider jag upp Fleetwood Mac ännu högre i mina högtalare, sjunger med i körerna, och peppar enormt på min helg i Västervik.

song 4 mutya

Idag älskar jag Mutya Buena. Hennes splitternya samarbete med Groove Armada är fenomenalt (jag har ju beslutat att inte använda order bäst längre, annars hade jag lätt använt det i det här sammanhanget). Vi hade ju alla Mutya som vår favorit Sugababe, men om vi är ärliga hade vi knappast några högre förväntningar på hennes soloskiva. Hennes lite småtråkiga Lenny Kravitz-samplade förstasingel bäddade för att hon skulle fade away i tysthet. Men så kommer det här! Mutya pratsjunger en fantastisk, lite lätt galen, svartsjuketext över Groove Armadas 80-talsklingande beats. Sjukt jävla bra!

Kissy Sell Out-remixen av låten kommer dunka på högsta volym när jag svischar fram mellan fartkamerorna på väg till Västervik imorgon. Weee!

Dagens låt:
Groove Armada - Song 4 Mutya (Out of control) (Kissy Sell Out Remix)
"don't panic panic Mutya,
just look ahead now,
out of control"

finaste hänget

Förutom att ha ägnat hela dagen åt att catch up på alla Schulman-bloggar efter min långhelg i Sthlm samt åt att ta bort rödvinsfläckar med Vanish från åtskilliga klädesplagg (också det resultatet av stockholmshelgen) har jag även haft det finaste hänget med mina gamla vänner här hemma i Rydaholm. Fantastiskt fint.

stockholm (i mitt hjärta)

Min långhelg i Stockholm var underbart. Festen hos Anna på Ekerö var fab, sen massa sommarhäng med sol, bad och grill, med en fin avslutning på Moderna Museet idag. Nu behöver jag dock sömn i dagarna sju (eller iaf två). Massa fler bilder finns såklart på facebook (for life).

sthlm (baby)!

Idag bär det av till Stockholm för en festhelg med EP(+). Min fashionabla garderob är nedtryckt i två små väskor och jag har en BIB rödvin slängd lite nonchalant över vänstra axeln. Jag är så redo för fest.

På väg upp dunkar följande i mina hörlurar:
Just Jack - Starz in their eyes
Lo-Fi-Fnk - City (The Teenagers Remix)
Lil' Mama - Gslide tour bus
DJ Assault - Ass-N-Titties
David Guetta - Love is gone
The Chemical Brothers - Do it again
Prince - My name is Prince (Tepr just for fun remix)
Mark Ronson - Stop Me (Kissy Sell Out's True Romance)

vem fan är straight 2007 #2

Oj, vilket aggroinlägg det råkade bli förut. Vill bara klargöra att jag inte har något emot Glenn Hysén per se utan irriterar mig mer på den enorma mediauppmärksamheten över den reformering, från bögknackare till bögälskare, han har genomgått. Visst, det är väl fint att man kan ändra sig, men den tacksamhet man förväntas känna inför hans förändring kommer att utebli från mitt håll iaf.

vem fan är straight 2007?

Jag älskar att Glenn Hysén har utsetts som nån slags posterboy för 2007-års tolerans mot homosexuella. Jag tycker det är så himla fint, Glenn som bara för några år sen slog ner en bög på krogen för att han hade gjort närmande får i år invigningstala på STHLM-pride. Det är ju helt otroligt, vilken vandring han har gjort. Jag bugar mig så ödmjukt åt hans generösa acceptans så min panna rör golvet (så vig är jag), och har absolut ingen önskan alls att stoppa upp hans bögskämt i hans rumpa tillsammans med hans rörande tolerans. Shut up and suck, gubbjävel!

Dagens låtar:

Simian Mobile Disco - System
High Powered Boys - Up Down