Ikväll har jag umgåtts med crazy people. För att ni ens ska försöka förstå hur crazy lägger jag upp en tre år gammal bild (sedan dess har det bara blivit värre):
Förutom att konsumera rosévin och lyxpizza från Primo Ciao Ciao såg vi en styck Micke Persbrandt (iförd solglasögon) och råkade ut för en kändisrelaterad olycka. Den gick till på följande sätt. Vi hade vägarna förbi Södra Teatern och såg en flyer för en show med Jonas Andersson - thai superstar. Naturligtvis var vi tvungna att kommentera honom. Högljutt beskrev jag hans utseende i mindre positiva ordalag och Reb, för att undanröja alla tvivel om vem vi pratade om, nämnde hans flytt till Thailand som en orsak till hans märkliga svenska. Mitt i skrattet som följde vänder jag mig om och står då öga mot öga med ingen mindre än... wait for it... Jonas Andersson - thai superstar:
Pinsamhetsmätaren pekade på max. Självklart löste vi dock situationen smidigt. Genom att springa och gömma oss.
2 kommentarer:
jag förstår inte varför folk envisas med att dyka upp när man talar om dem. har de ingen hyfs?
Uppenbarligen en total avsaknad av hyfs. Man borde skicka en fråga till ribbing: Vad är rätt sak att göra när personer envisas med att dyka upp när man talar om dem?
Skicka en kommentar