Idag jobbar jag hemifrån. Eller rättare sagt från caféet Hinterland mittemot mitt hus eftersom jag inte fick nåt gjort hemma. Känns bra och säkert. I övrigt känns det fortfarande overkligt och chockerande. Även om det på ett sätt var väntat att det skulle ske så kan jag inte riktigt förstå att det faktiskt hände. Samtidigt är jag så klart förbannad och ledsen samt känner den klassiska "jag vägrar fan va rädd!"-känslan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar