bryssel-livet

Livet i Bryssel! Först satt jag halva dagen på en hearing om den nya Uber-ekonomin och sen satt jag hela eftermiddagen och förberedde mig inför nästa vecka och veckan därefter. Två hellweeks jobbmässigt som jag tänker kommer vara ett eldprov för att visa om jag är värdig mitt Bryssel-liv. Än så länge fortsätter jag njuta. Efter jobbet gick vi till den lika delar trevliga som hippa baren Aa i Ixelles, drack belgisk öl och åt belgiska ostkuber med dijonsenap och sellerisalt. Älskar Bryssel-livet!

peaky blinders #2

Oh yes, ikväll var det dags för Peaky-häng igen! Vi preppade med tortelloni med två sorters tryffel och mängder av rödvin. Väldigt kontinentalt om jag får säga det själv. Sen gick vi på säsong två av Peaky Blinders. En perfekt onsdag om det någonsin var någon.

svängdörrar

Ja, jag fastnade i svängdörrarna på jobbet idag. De är automatiska och aktiveras med kort. Hoppar man in för sent så stannar de och man har ingen ny möjlighet att sätta igång dörrarna. Man får helt enkelt stå där tills någon aktiverar dörrarna igen. Jag fick ringa en kollega som kom ner och fotograferade innan hon snällt släppte ut mig.

work, work, work, work

Arbetsveckan som började efter påskledigheten kändes lite som en örfil. Jag som precis hade vant mig vid att få sova till kl. 9-10 varje dag och sedan ha hela dagen till valfria förströelser. Jag kom dock snabbt in i det igen och redan efter lunch nynnade jag oupphörligt "work, work, work, work". På kvällen var vi dessutom hembjudna på middag hos min chef. Vilket var ett supertrevligt sätt att kicka igång jobbet igen. Nu: work, work, work, work!

peaky blinders

Jag brukar vanligtvis vara tidig på bollen och ha många bollar i luften. Dessutom är bollen rund och allt kan hända. Vad jag vill säga med det är att jag erkänner att jag har varit sen på Peaky Blinders trots min vanligtvis så precisa stenkoll på vad som är bra. För Peaky Blinders är verkligen sjukt bra. Helt otroligt snyggt och väldigt underhållande. Igår hade vi vår andra Peaky-kväll på lika många veckor hos Frida och Daniel. Hämtmat, massor av belgisk öl och Peaky på projektor. Ett solklart vinnarkoncept!

takterrass

Min lägenhet i Bryssel har en takterrass och idag är det (halv)soligt väder. A match made in heaven!

haag och havet

Min andra dag i Haag. Det började soligt, blev molnigt och superblåsigt sen soligt igen. Jag vandrade runt i stan och på en vindpinad strand där vindsurfare flög runt i blåsten. När solen kom tillbaka tog jag en strandöl innan jag fortsatte min promenad. Totalt blev det drygt två mil. I lurarna hade jag nya Silvana-skivan och kände mig väldigt cool. Sen satte jag mig på tåget hem igen och fortsatte lyssna på Silvana-skivan.

Nu är jag tillbaka i Bryssel med skoskav och solsvett ansikte. Jag ger Haag toppbetyg för ensamsemester med konst och promenader som mål. Älskade den ändlösa stranden som var underbart off season-tom på folk. I övrigt känner jag inte att jag riktigt kan uttala mig. Det verkade mest vara en sömnig småstad.

the goldfinch

I morse satte jag mig på ett tåg till Haag. Bortsett från att få lite distans till Bryssel hade min resa ett enda mål. Det var att få se tavlan The Goldfinch av Carel Fabritius. Målad 1654 och omskriven av Donna Tartt 2013. När jag hoppade av tåget begav jag mig därför raskt till Mauritshuis där tavlan hänger. Jag blev inte besviken. Den var faktiskt helt magnifik. Väl värt en egen resa. När jag ändå var där passade jag dock på att titta på Flicka med pärlörhänge av Vermeer (som inte heller gick av för hackor) samt massa Rembrandt och en uppsjö av andra holländare från 1600-talet.

Resten av dagen har jag ägnat åt att dricka holländsk öl i sol, titta på stan, äta vegetarisk coq-au-vin och åt att se Batman v Superman på IMAX. Obs man fick dricka öl i biosalongen!

Hittills ger jag denna ensamsemester fem av fem. Nu ska jag sova i en fluffig hotellsäng.

påsklov

Nu börjar drygt fyra dagars påskledighet. Förut var jag väldigt pepp på att ha fyra dagar till att upptäcka min nya hemstad. Nu i ett grått post-terror-Bryssel måste jag erkänna att det mest känns ensamt och deppigt. Jag ska dock göra det bästa av det och har börjat med att bjuda mig själv på belgisk choklad från Leonidas samt på en resa till Haag. Påsk på kontinenten-style.

tankar

Jag träffade mina kollegor på lunch under denna dag av arbete hemifrån. Så klart bor vi alla i samma område så ingen behövde gå särskilt långt till caféet som ligger 20 m från min port. Vi hade blivit ombedda att ta en bild och skriva en hälsning till jobbets intranät om att vi är okej. Det kändes märkligt. Vad finns det att säga liksom? Hur ska man beskriva den konstiga känslan av att efter allt som har hänt fortgår allt som vanligt för oss som har klarat oss? Vi åt lunch på ett vanligt lunchställe bland andra gäster och efter att jag hade jobbat klart var jag ute och sprang i solen. Allt var som vanligt bortsett från några enstaka militärbilar som rullade förbi i trafiken. Möjligen är man lite mer vaksam. Samtidigt är ju allt inte som vanligt. Folk har dött eller är borta och det hände här i min nya hemstad. På den flygplats där jag har varit flest gånger utanför Sverige och på en tunnelbanestation 500 m från mitt kontor. Det går bara inte att greppa.

dagen efter

Idag jobbar jag hemifrån. Eller rättare sagt från caféet Hinterland mittemot mitt hus eftersom jag inte fick nåt gjort hemma. Känns bra och säkert. I övrigt känns det fortfarande overkligt och chockerande. Även om det på ett sätt var väntat att det skulle ske så kan jag inte riktigt förstå att det faktiskt hände. Samtidigt är jag så klart förbannad och ledsen samt känner den klassiska "jag vägrar fan va rädd!"-känslan.

inget att säga

Det finns inte så mycket att säga. Allt känns bara helt sjukt och overkligt. Ikväll har vi samlats hos Helena och Per och reflekterar (samt druckit öl). Det kommer nog ta tid innan det sjunker in.

jag är okej

Jag är okej. Har suttit inne på kontoret hela dagen och följt nyhetsrapporteringen. Sitter kvar på kontoret tills det kommer nya besked från myndigheterna. Extremt obehagligt och overkligt.

styrkekram

Idag all work and no play. Om man inte räknar en löprunda som play. Vilket man inte gör. Hade man gjort det hade man varit ett ärkefreak. Vilket jag inte är.

Jag återkommer med nya friska tag imorgon. *ger mig själv en styrkekram*

maison particulière

Min första söndag i Bryssel. Jag har förstått att stan har en väldigt spännande konstscen och har peppat på att dyka in i den. Jag visste dock inte var jag skulle börja. Efter en löprunda, lite googlande och en kaffe på torget bestämde jag mig för att gå till Maison Particulière ett par gator bort. Deras koncept är att tillsammans med konstsamlare som lånar ut sina verk sätta ihop utställningar i ett town house som nu är utställningslokal. Idag visades utställningen ta.bu med konst som bryter tabun, bland annat foton från Robert Mapplethorpe och Andres Serrano samt en rad verk från belgaren Wim Delvoye - inklusive en av hans tatuerade grisar (grisen hade dött av ålder och har alltså inte slaktats för konsten). Mycket bra! Jag gissar att jag kommer hänga en hel del på deras utställningar.

Bortsett från att jag även har tvättat skulle jag vilja klassa det här som en perfekt söndag i min nya hemstad.

samedi à bruxelles

I fredags var jag helt utslagen och somnade vid halv elva. Det var tur att jag var utvilad för igår mötte jag upp Frida och Daniel för brunch på La Fabrique. Brunchen övergick i en öl som övergick i en annan öl som övergick i en tredje öl osv. Vi täckte in ett flertal toppställen i närområdet, några hemmaöl, ett par avsnitt av Peaky Blinders samt en titt på Prison de Saint-Gilles - fängelset i min stadsdel mitt i stan som ser ut som en medeltidsborg. En toppdag deluxe. Älskar den här stan!

Observera att jag i natt sov tio och en halv timme. Det är lite lätt tröttsamt att vara jag i dessa dagar.