tomheten

I helgen tittade jag färdigt på de sista rafflande avsnitten av Buffy. Det var slutet på en fantastisk resa genom sju säsonger av tonårsångest, monster, kärlek, magi, slagsmål, feminism, vänskap och vampyrer. Så sjukt jävla bra! Nu breder sig dock den välbekanta post-serie-tomheten ut sig. Rastlösheten. Känslan av att det är någonting jag borde göra. Det finns dock inga avsnitt kvar. Bara tomheten.

Buffy Summers & the Scooby Gang 4-ever!