Sent om sider steg jag upp ur soffan. Jag drog på mig min varg-tröja, tog min påse med tre välkylda Tuborg och begav mig till förhänget. För att göra en lång historia kort så hade vi väldigt trevligt och kom alldeles för sent till klubben. När vi huttrande kom fram möttes vi av en ändlös kö av lika huttrande ungdomar. Ett scenario som har upprepat sig ändlösa gånger, men observera att här tar historien en oväntad vändning.
Förr hade jag sällat mig till de olyckliga köande (trots att köa är det värsta jag vet ända sedan min barndoms brödköer i Rumänien). Igår sa vi fuck it, och gick och drack öl istället. Tidigare skulle besvikelsen över att missa en hajpad klubb kunnat få mig att stå i den jävla kön tills jag hade köat mig ända in till dansgolvet. Jag skulle stått där i timmar om det hade behövts, i isande kyla eller hällande regn. Igår insåg jag dock att vid mina 27 år har jag alldeles för mycket självrespekt för att utsätta mig för något sånt, oavsett graden av fantabulousness på klubben. Det tycker jag var en fin insikt (kanske kom den mer av segheten som satt i sedan fredagskvällen än av min personliga mognad).
Morgonens låt: Bon Iver - Skinny love
"and I told you to be patient,
and I told you to be fine,
and I told you to be balanced,
and I told you to be kind,
and in the morning I'll be with you"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar