öh?

Jag har ju glömt att berätta om en smärtsam episod från jobbfesten för ett par veckor sedan. Det som är smärtsamt för mig är dock sannolikt högst underhållande för er. Så här kommer det.

Det hela började med att jag försökte bonda med en tjej från en annan enhet. Jag var övertygad om att jag hade en felsäker approach. Jag hade nämligen sett henne på en teaterföreställning som jag hade bevistat den föregående veckan. Jag föreställde mig hur vi för all framtid skulle diskutera intressanta kulturevenemang under stulna ögonblick i fikarummet när jag på festen frågade henne om hon hade besökt föreställningen i fråga. Oväntat nog svarade hon att hon inte hade varit på teater de senaste veckorna. När jag insisterade och sa att jag nästan helt säkerthade sett henne på teatern svarade hon att hon faktiskt hade varit på operan, var det inte det jag menade? Nej, sa jag och försökte smidigt släta över min fadäs med den episka repliken "My mistake, det var säkert bara någon som var lik dig. I Malmö ser alla tjejer likadana ut". Hon bara: "Öh, okej?".

I fikarummet möts vi nu varken i samtal om opera eller teater utan snarare i stela leenden och korta nickar.

Malmötjej: