Utan att gråta... eller fuck it... med gråt... konstaterar jag nu när jag sitter i min lägenhet i Kungsladugård (full) efter dans på klipporna ovanför Röda Sten att jag dör om jag måste flytta härifrån. DÖR! DÖR! DÖR! Snälla tvinga mig inte att flytta härifrån. Snälla, snälla, snälla. Jag vill bo kvar. Jag älskar, älskar, den här stan. Rak i ryggen. Drick champagnen. Älskar, älskar. Fan.
(För er som inte har förstått är jag i Göteborg för att städa ur min älskade lägenhet [för alltid]).
Update: Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan. Fan.
1 kommentar:
På fyllan älskar du alltså Annika Norlin. In vino veritas, som dom säger...Jag uppskattar't hur som helst. / Manders
Skicka en kommentar