Minns ni när min underbara weblog inte bara handlade om mina härliga resor och mitt rika liv? Om ni inte gör det kan ni sluta läsa nu och surfa vidare till Niotillfem. Där kan ni få er till livs en rad lärdomar om hur det är att inte jobba nio till fem. Det är inte riktigt så det går till i Gergettes underbara liv. I mitt liv jobbar jag nio till fem varje dag. Jag ser till att demokratin flyter på. Jag får aldrig ett tack. Ingen vet vad jag gör. Ingen bryr sig om vad jag gör. Och det här kommer jag göra för alltid.
Jag känner mig inte uppfylld. Jag känner mig aldrig uppskattad. Det är ett jobb.
Jag går hos en karriärcoach. Vi pratar om drivkrafter, starka och svaga sidor. För den nyfikne kan jag meddela att ingenting sticker ut. Jag är en helt vanlig byråkrat med en grandios självbild och en stark revanschlust.
Tyvärr bevisas det om och om igen att en stark revanschlust, en blixtrande intelligens och en härlig personlighet inte leder någonstans. Idag blev jag bortvald från ett jobb där jag utan tvekan var den mest lämpade kandidaten och jag har insett att jag helt enkelt får acceptera min plats i världen.
Det är aldrig smickrande att tycka synd om sig själv. Ej heller är det sexigt att vara ett offer för omständigheterna. Jag kanske borde rycka upp mig? Vi har ju trots allt alla samma förutsättningar i livet. Det är ingen idé att ligga hemma och sura.
Lite oklart vad jag vill säga med det här (ev. S.O.S.) men det är i alla fall lite annat content än Gergettes underbara webliv. Håll till godo - snart väntar nya förskönade vardagskvällar och härliga resor. Till dess bjuder jag på The Kid - Baton Rouge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar