Jag hatar inte mina vänner. Snarare tvärtom. Däremot kan jag inte förneka att de ibland - ganska ofta- leder mig på villovägar. Vägar som ofta är väldigt roliga men kan vara lite slitsamma i efterhand. I torsdags hade jag tänkt åka raka vägen hem för att ha en lugn kväll med serier. Istället var jag på först Bleck och sen Bleckan i cirka sju timmar. Underbart roligt, fantastiskt slitigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar