Igår var det dags att möta min värsta fiende. Min kropp. Den har de senaste månaderna helt gett upp och levererar konstant smärta. Ville därmed säga nej till att springa Blodomloppet men när kollegorna insisterade kunde jag inte stå emot. Därför stod jag igår där med massa härliga amatörlöpare i startfållan för att tvinga min kropp att springa en mil. Det gick förvånansvärt okej. Jag ville visserligen dö redan efter två kilometer, men jag tog mig igenom på 46.26 min och kroppen höll. Idag har jag dock fruktansvärt ont ungefär överallt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar