Jag flög direkt från NYC till WOW och landade vid lunchtid i torsdags. Jag drog från Landvetter till Terrassmus nya inrättning Café Olé och inledde festen. Hårt och länge. Jag var bland annat på RMH-fest och på VIP-häng på festivalen. Så klart utan att se en enda hel spelning eller ha sovit en enda sekund på 48 timmar.
Dagen efter var det äntligen dags för New Blacks årliga superevent A boat that life som så klart var extremt rolig trots regn och kastvindar. Jag gjorde några stapplande försök med vidare fest på Green Door Project men gick sen hem och lämnade inte soffan förrän i lördags. Inte ens mina superkrafter räckte till för att resa mig upp och ge mig ut i regnet för att se spelningar.
Sista festivaldagen var jag dock tillbaka med full (!!!) kraft. Först fest på Kajskul 8, sen VIP-häng och till slut såg jag min enda festivalkonsert med Sia. Var faktiskt riktigt bra. Därifrån drog vi direkt på svartklubb på Hisingen och sen ännu mer svartklubb vid Delsjön. Hur jag mådde i söndags illustreras mycket väl med sista bilden nedan. Dock så himla värt det. Jag hade enormt roligt med nya och tusen gamla vänner på sjukt roliga fester.
Sedan dess har jag levt i ett trötthetsvakum, med lite lätt abstinens, tomhet och oklara känslosvängningar. Igår kväll landade jag i Bryssel och är nu tillbaka på jobbet. Jag konstaterar att semestern är över och det känns som att jag knappt hade påbörjat den. Jag är osäker på om jag någonsin kommer att återhämta mig från den här dippen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar