dela på hälften

Jag har skaffat en tatuering! Jag fick feeling och gick ner till Singulier där världens coolaste tjej tatuerade in Pahrams episka rad "allt vi har vi delar på hälften" på sidan av mitt ben. Jag är himla nöjd. Peppar redan på nästa tattoo!

oostende

Idag var der typ tusen grader i Belgien. Jag tog tåget till Oostende på kusten för att titta på en splitter ny mural av ROA. Jag kombinerade det även med att sola och bada i Atlanten tills jag var saltmättad och gyllenbrun. Obvi var det helt fantastiskt. Älskar banne mig att bo på kontinenten!

fredagssnygg

Jag har haft något av en vidrig vecka. Jag kompenserar dock med att vara sjukt jävla fredagssnygg. Tur att jag har det lilla i alla fall.

fbf till lycka

Lagom till helgen kommer här en fbf från Nnekas soffa när jag tog ett stopp hos henne på väg hem från Gagnef till Bryssel. Att påstå att jag var lycklig i den stunden vore att överdriva, pga var megapegabakis och skulle resa +12 timmar under dagen, men där hade jag fortfarande sommaren framför mig och möjligheterna var oändliga. Nu är sommaren bakom mig och jag ser absolut inga möjligheter.

tbt till lycka

Jag bjuder på en tbt till WOW-lördagen när jag var full och glad. Nu är jag nykter och ledsen. För övrigt tycker jag att det är en av de bästa bilderna någonsin. Älskar.

helkväll i brysselhettan

Igår hade vi finbesök från Stockholmskontoret och vi var ute på middag och helkväll i Brysselhettan. Underbart!

 

fuck my life

bryssel som konststad

Lördag i Bryssel och jag tar ett rehab-grepp om helgen för att försöka komma i form igen. Idag promenerade jag drygt 20 km och besökte ett naturreservat, tittade på skulpturer och kryddträdgårdar i Parc Tournay-Solvay samt svängde förbi Villa Empain. Det senare ett art deco-hus som byggdes av en rik belgare, ockuperades av nazisterna, var Sovjets ambassad, en tv-studio och stod sedan övergivet innan det slutligen blev en konsthall för samtidskonst. Jag kan bekräfta: ryktet om Bryssel som en riktig konststad stämmer!

orättvisan i att det finns en vardag

Det är ingen överdrift att säga att jag har haft lite lätt svårt för att komma tillbaka till verkligheten. Jag brände av alla endorfiner under USA-veckorna och kramade ur de allra sista under WOW-nätterna. Nu är jag som en glädjelös zombie som går runt med en gråtklump i halsen med anledning av orättvisan i att det finns en vardag. Om jag vore en poet skulle jag uttrycka det som: "Tomhet. Tystnad.". Eventuellt kommer jag krypa ihop i en boll och försvinna.

I Bryssel är det dock fortfarande sommar. Jag försökte återfinna glädjen med en blanche på L'Athénées uteservering igår. Gick helt ok. Men dippen återkom omedelbart. Jag gav en löprunda i skogen en chans med samma resultat. Snart är det helg. Oklart hur jag ska hantera det.

way out

Jag flög direkt från NYC till WOW och landade vid lunchtid i torsdags. Jag drog från Landvetter till Terrassmus nya inrättning Café Olé och inledde festen. Hårt och länge. Jag var bland annat på RMH-fest och på VIP-häng på festivalen. Så klart utan att se en enda hel spelning eller ha sovit en enda sekund på 48 timmar.

Dagen efter var det äntligen dags för New Blacks årliga superevent A boat that life som så klart var extremt rolig trots regn och kastvindar. Jag gjorde några stapplande försök med vidare fest på Green Door Project men gick sen hem och lämnade inte soffan förrän i lördags. Inte ens mina superkrafter räckte till för att resa mig upp och ge mig ut i regnet för att se spelningar.

Sista festivaldagen var jag dock tillbaka med full (!!!) kraft. Först fest på Kajskul 8, sen VIP-häng och till slut såg jag min enda festivalkonsert med Sia. Var faktiskt riktigt bra. Därifrån drog vi direkt på svartklubb på Hisingen och sen ännu mer svartklubb vid Delsjön. Hur jag mådde i söndags illustreras mycket väl med sista bilden nedan. Dock så himla värt det. Jag hade enormt roligt med nya och tusen gamla vänner på sjukt roliga fester.

Sedan dess har jag levt i ett trötthetsvakum, med lite lätt abstinens, tomhet och oklara känslosvängningar. Igår kväll landade jag i Bryssel och är nu tillbaka på jobbet. Jag konstaterar att semestern är över och det känns som att jag knappt hade påbörjat den. Jag är osäker på om jag någonsin kommer att återhämta mig från den här dippen.