flyttdag

Idag är det äntligen dags för flytt. Även om jag skyr själva flyttmomentet väger glädjen över att äntligen få slippa Smaklöshetens högborg så sjukt mycket tyngre. Det här är vad jag lämnar bakom mig:

Goodbye ändlös smaklöshet, hello Mariatorget.

Update: Jag är förflyttad och lycklig (om än något frusen och vingskjuten).

Rah rah ah-ah-ah, ro-ma ro-ma-ma, GaGa oh-la-la!

Det är ingen vanlig dag, det är ingen vanlig dag, det är ingen vanlig dag för det är nationell Lady GaGa-dag! Hurra! Hurra!

Det är inte den enda orsaken att fira. Det är nämligen även min sista helg i Smaklöshetens högborg! Tar på mig en partystass, korkar upp och vrider upp volymen. Rah rah ah-ah-ah, ro-ma ro-ma-ma, GaGa oh-la-la!

jag yrar i nattmössan

Yr! Yr! Yr! Yr!

snöilska

Åh, jag blir så trött på dessa snöstormslarm. Bara för att det snöar så blir det inte automatiskt en snöstorm. Bara för att det snöar behöver inte all lokaltrafik helt plötsligt avstanna. Bara för att det snöar behöver inte alla bilar automatiskt köra i diket. Vi bor i Sverige FFS, hur överaskande kan det vara att det kommer snö i januari?

Dessutom är jag trött på att det kommer snö överhuvudtaget. StockStock har ett och annat att lära om snöröjning.

Dagens låt: Frida Hyvönen - Jesus was a cross maker

"one time I trusted a stranger,

'cause I heard his sweet song"

mästerligt

Alltså Mästarnas mästare på SVT är oväntat bra. Avdankade gamla idrottsstjärnor kändes på pappret ungefär lika hett som Britneys crotch shot från 2006. Men ack så fel jag hade. Avdankade idrottsstjärnor är i själva verket sjukt underhållande. Dessutom är de så jävla grymma. När man får se filmer från deras karriärer är det så fint så man bara vill gråta.

Jag försökte införliva Mästarnas mästare-känslan i dagens träningspass. Kände mig dock snarare som Antikrundan.

Dagens låt: Bon Iver - Blood bank

"then the snow started falling,

we were stuck out in my car,

you were rubbing both my hands,

chewing on a candy bar"

en bra dag för att återskapa lite konst

En mörk måndag i slutet av januari. Jag tänkte: "Hey G, vilken dag passar bättre än den här för att återskapa lite konst?". Jag funderade kort över vilket verk jag skulle ge en gergöfiering. Skulle det bli Mona Lisa? Nej, för 1500-tal . Skulle det bli Damien Hirsts diamantskalle? Nej, för bling-bling. Till slut kom jag på det. Jag skulle återskapa ett fantastiskt foto som Terry Richardson tog för Vice för några år sedan.

Direkt nedan ser ni Terry Richardsons orginal. Under den kan ni skåda den gergöfierade versionen. Voilà!

these are my confessions (om en lugn helg)

Eftersom förra helgen var halvvild och veckan likaså, var det dags för en lugn helg. Lugn deluxe. Stillsamt häng med vänner, film och Filter. För att inte lura er helt måste jag medge att det i dryckesväg har konsumerats en hel starköl och en folköl. Till mitt försvar kan jag dock säga att jag inte blev full, nej jag fick inte ens en liten buzz.

Eftersom jag inte har kommenterat det tidigare måste jag hylla Jessica Zandén i På Spåret. Hyll! Hyll! Hyll! Hon är fantastiskt underhållande. I musikväg är det fortfarande JJ för hela slatten.

fina fisken (an ode to jj)

En dag fin som fina fisken. Bokcirkel, Ida på jobbesök, middag och öl med jobbisarna. Man kan inte begära så mycket mer.

Annars säger jag bara JJ. 5 minuter med JJ kan vara de bästa fem minuterna på hela året. I'm me. What's new? So now who the f*ck are you? My hood's all good. Keep it pure like you knew I would.

en honest mistake

Märker till mitt förtret att jag är tillbaka i Stocken. I Göteborg hade jag fast mark under fötterna, här glider jag bara runt utan mål (till er som uppfattar en dubbel mening i beskrivningen ger jag en high five för en utomordentlig perceptuell förmåga).

När jag kom hem igår fann jag en lapp från Polisen i hissen. Den upplyste om att det hade skett ett inbrott i huset. När jag kom in på mitt rum förstod jag direkt att det var hos mig de hade brytit sig in, hela rummet var upp och ner.

Jag stod som förstenad och tittade på förödelsen. Tills jag insåg att mitt rum hade varit precis så stökigt när jag åkte i måndags (jag skyller rakt av på bristen på förvaringsutrymme). Men det var en honest mistake. Det skulle kunna ha varit verket av en inbrottstjuv. Som bevis bifogar jag en bild. Observera att det kan vara den första bilden från Smaklöshetens Högborg som når allmänheten på flera år (se Burma). Observera även att jag tyvärr har varit tvungen att censurera den stökigaste delen av bilden (se Burma).

manic panic

Jag tänkte "hey, vore det inte roligt att skriva en masteruppsats?", satte mig på tåget och är nu i Gbg för uppsatsintroduktion. Detaljer som vad jag ska skriva om och vem som ska vara min handledare, det fnyser jag åt. Hur svårt kan det vara? Det är absolut inget man behöver ha panik för.

Jag har panik(!).

Fantastiska nya låtar:

JJ - 5 minuter med JJ

Vampire Weekend - Horchata

M.I.A. - Space Odyssey

nu gör jag något produktivt

Jag reser mig upp ur sängen, tar på mig mina 3D-glasögon och möter upp R&R för att se den där Avarter (eller vad den heter).

Update: Avatar var mycket bra. Gillar att Michelle Rodriguez får spela tuff brud (har hon någonsin spelat annat?) och säger som en vän: "vill ha en avatar-kropp till beach-2010 (exklusive svansen)".

*börjar genast göra situps*

produktivitet, where are you?

Igår visade sig inte att vara någon überproduktiv dag. Jag ägnade mig mest åt olika format av rörlig bild. Jag inledde med tankenöten På Spåret, följde upp med Ugly Betty och avslutade med att gråta en skvätt till Extreme Makeover: Home edition (det var en familj med en tioårig dotter som blev sjuk av möglet i huset som fick ett nytt palatslikt hem [observera att dottern samlade in pengar till cancerforskning på sin fritid]). Som kvällsaktivitet tittade jag på Wes Andersons nya Fantastic Mr. Fox. Fantastisk var precis vad den var.

Det känns som att den här dagen inte heller kommer att andas produktivitet. Jag varierar dock temat rörlig bild och ägnar mig istället åt stillastående text.

konichiwa bitches

Igår hade ingen mindre än Robyn en barklubb här i Stocken. Det kunde ju inte bli annat än fantastiskt (såklart hade även andra, såsom DN och hela Facebook, insett faktumet). Som en vän uttryckte det är problemet att i Stockholm blir det fullt vid kl. 17 även om det är Dilba som har klubb. Inget problem för oss, laddade på kladdkaka och en hel bib (med en plunta i bakfickan) begav vi oss ut redan vid åtta. Det var såklart helgrymt. Öl och scendans till Robyn-musik. All night long. Inklusive dans med attribut som verkliga apelsiner och plastbananer i miniatyrformat.

Idag mår jag dock...hur ska jag uttrycka det...eh...inte så bra.

Update: Lägger upp en bonusbild från kvällen. "Hoppsan" tänker ni "vem är det där i bakgrunden?". Vem skulle det vara? "Jo, men hon där bakom den stencoola killen i Bronx-keps" Jaså hon! Äsch, det är väl inget märkvärdigt, det är bara Robyn.

tre you tube-klipp som förgyller en tråkdag

Paris Hilton låtsas jobba på bensinmack och svarar "I get that a lot" så fort någon påpekar att hon ser ut som just Paris Hilton. Det är himla bra, hon ger gratis bensin till en kvinna för att hon är het och putsar en kunds glasögon med en fönsterskrapa.

Stevie Nicks sitter och blir sminkad backstage när hon utbrister i skönsång. Hela klippet strålar av livsglädje (och skänker mig en del ångest för att min totala brist på kreativitet blir ännu mer uppenbar i kontrast till Stevie).

Slutligen Dagens låt i form av Lena PH:s tolkning av Hela livet var ett disco. Sjukt jävla bra (inte bara på grund av PH:s coolsnygghet).

eller?

Första träningspasset sedan den lättjefulla julen. Ouch! Kroppen pulserar av smärta med varje hjärtslag. Tanken att jag kanske inte är i ultrapultra bra form slår mig. Slår dock snabbt bort tanken. Klart jag är i toppform! Andfåddheten, som inte var helt olik en 95-årig rökares, berodde nog bara på att jag är förkyld. Svettningarna på att det var för varmt i salen. De där fem sekunderna när jag var säker på att jag skulle svimma berodde på den hjärndöda gympamusiken.

Eller?

ROTFL

Gårdagen bjöd på en helkväll som avslutades redan klockan tolv på kvällen. Då hade vi hunnit med fördrink, middag, öldrickande och efterfest hos er favoritbloggare (när vi var på väg till efterfesten mötte vi folk som var på väg ut för att svira). Halv ett sov jag. Helt underbart.

Idag retrokollade jag på Stjärnorna på Slottet. Min spontana reaktion på Ranelid och hans sätt att "knäcka ryggraden på sina belackare" är ett frustande hånskratt. Skrattet fortsätter tills jag ligger på golvet och rullar av skratt (ROTFL).

helgens läsning

Celebrity: How the entertainers took over the world and why we need an exit strategy av Marina Hyde. Fantastisk analys av vägen som har lett fram till att Angelina Jolie och Sharon Stone möter politiska ledare för att mäkla fred i Mellanöstern. För att inte tala om när Richard Gere gör en informationsfilm inför valet i Palestina där han inleder med "Hi I'm Richard Gere and I'm speaking for the entire world...". Hysteriskt roligt. Läs hennes krönikor i the Guardian.

Angående kändisar skriver hon: "It's OK to like premiere frocks and scandles and crazy dispatches from Sparkleville. But celebrity's like alcohol, kids! It's important to enjoy it responsibly."

*tar mig genast ett glas vin och går in på Perez Hilton*

karma

Ironin i att jag tappade bort mina nycklar inne i lägenheten (tidigare kallad Smaklöshetens högborg). Jag letade i 50 minuter i morse. Fick gå till jobbet utan nycklar. Letade sedan i en timme när jag kom hem innan jag till slut hittade hela knippan i botten av en skrivbordslåda. Försöker världen säga mig något? Till exempel: "Sluta gnälla om din smaklösa lägenhet (biatch)". Jag slutar.

drag me to hell (el. direktrapport från helvetet)

Vägen tillbaka till StockStock var en högst drag me to hell-artad upplevelse (där hell är rummet jag hyr i Smaklöshetens högborg). SJ gjorde naturligtvis allt för att resan till helvetet skulle vara så outhärdlig som möjligt; en försening på 50 min (på en tretimmars resväg), en temperatur i vagnen på högst 18 grader samt två fungerande toaletter på ett helt tåg. En prestation som är välförtjänt av den här gamla bilden:

En bonushistoria om SJ kommer här. På väg hem till julen i Småland hade jag bokat plats på ett regionaltåg. När jag skulle stiga på tåget märkte jag att min vagn inte fanns. Personalen skrockade och sa att "ja, det verkar som att vagnen fattas". Hela vagnen fick istället försöka trängas på ett redan smockfullt tåg. Tur att tåget bara var 20 minuter försenat. Classic SJ.

manson-baby

Note to self: Småbarnsföräldrar uppskattar inte att man kallar deras sexmånaders pojke för lille Dexter Morgan och Manson-Baby (trots att man säger det med en gulleröst).

what were you doing new year's?

Själv var jag på ett kalas för grown ups med 130 gäster. Min bror fyllde 30 på nyårsafton (det är stor åldersskillnad på oss) och bjöd in till fest. Familj, släkt, vänner och bekanta. Allt höljt i en härlig alkoholdimma. Underbart trevligt. Och vuxet så det skriker om det.