Idag hade jag min sista arbetsdag på jobbet där jag har jobbat ungefär sex år. En arbetsplats jag har älskat med mestadels fantastiska kollegor. Det var här jag gjorde praktik, fick mitt första kvalificerade jobb och blev typ vuxen. Jag har lärt mig massa, både i allmänhet och om mig själv. Jag har varit med om historiska händelser och även helt obetydliga händelser. Allt detta i kanske de mäktigaste lokalerna man kan ha som arbetsplats. Tillsammans med några av mina bästa vänner som har funnits där in good times and in bad times. Jag har dessutom gjort ett jävligt bra jobb om jag får säga det själv.
Det var minst sagt en känslomässig dag idag. Jag började nästan gråta när jag skrev mitt frånvaromeddelande på mailen. Jag var ännu närmare när jag plockade ner min skylt utanför dörren. För att inte tala om när jag skulle säga hejdå till alla och en kollega berättade att min chef som höll god min hade gråtit när jag inte såg. Jag började till och med nästan gråta på löpbandet under mitt sista pass på jobbets gym. Till slut började jag storböla på tunnelbanan på väg hem. Fy fan vad jag kommer sakna den här arbetsplatsen och de här människorna. Tur att jag är åter om 23 månader.
Jag uppmärksammar dagen med både en sista kammarselfie och en kammarselfievideo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar