För ett tag sen blev jag förtjust i en verklig kille. Utan att gå in på detaljer kan jag meddela att det så klart gick åt helvete. Jag kallar episoden för Such a bad bromance. Nu i efterhand kan jag se vilken LOL-fest hela idén var. Att jag var så dum så jag trodde att en romans med en verklig person skulle vara av godo när jag hela tiden egentligen har vetat att den enda sanna kärleken är den till en fiktiv karaktär. Mannen i mitt liv har så klart alltid varit Rust i True Detective. Ingen verklig man kan överträffa honom. Hans blick, hans hårdhet, hans kropp. Den perfekta mannen. Vi kommer bli så lyckliga ihop, kanske till och med lyckligare än Miley Cyrus och Jared Leto (det bästa, bästa paret enligt både mig och Kristo). Med bilderna nedan på Rust lämnar jag er för helgen och drar till Bryssel. Om ni inte har ett lika busy life som jag föreslår jag att ni ägnar helgen åt att kolla ikapp de fem avsnitten som har gått av True Detective. Glöm dock inte att Rust är min.
Helgens låt: SQÜRL feat. Madeline Follin - Funnel of love
" it's such a crazy, crazy feeling,
" it's such a crazy, crazy feeling,
I get weak in the knees,
my poor old head is a reelin',
as I go deep into the funnel of love"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar