som pistonger

Idag var det dags för höstens första löprunda (läs: joggingrunda). Det gick faktiskt förvånansvärt bra. Inte så att jag skulle tacka ja till att springa en maraton (eller ens en mil) om någon frågade mig imorgon. Men jag hade lätt kunnat tänka mig att springa efter bussen om det hade funnits behov av att åka buss i Malmö.

I vilket fall var det väldigt effektivt att låtsas att någon ur Skånepartiet jagade mig för att få upp farten. Mina ben rörde sig som pistonger.