working for the man

Efter att ha gått upp 06.30 och jobbat åtta timmar är jag nu ganska mör, på gränsen till apatisk. Jag har suttit och stirrat på Aftonbladets förstasida utan att lyckas uppbåda en reaktion, varken över att Nato har gått in i Libyen, att den japanska kärnkraftschefen gråter eller över att Persbrandt tar kokain. Möjligen hade jag kunnat frammana en reaktion över att Runar sköt Carolas katt ("Han gillade den inte så bra") om jag inte redan hade hört storyn sedan tidigare. Nu gör jag allt för att vakna upp och ta mig samman, bland annat örfilar jag mig själv och skriker "Get yourself together, Gergette!". Om mindre än en timme ska jag vara på operan och jag har inte ens bestämt vad jag ska ha på mig.

Dagens låt: Roy Orbison - Working for the man

"well pick up your feet
we've got a deadline to meet
I'm gonna see you make it on time"

maxar volymen

Nu sitter ni och undrar vad för spektakulärt jag ska göra denna fredagskväll. Tyvärr får jag göra er besvikna, jag ska vara på jobbet 07.30 (!) imorgon, så alla former av spektakulära aktiviteter uteblir. Kvällen tillbringas solo på Stenbox.

Inte hänger jag läpp för det, istället sätter jag på The Outfield och maxar volymen.

I just wanna use your love tonight...

... I don't wanna lose your love tonight...

...use your looooove, lose your looooove

Dagens låt: The Outfield - Your Love

vad är borde?

Idag gick jag tidigt från jobbet med storslagna planer på att göra nytta. Jag skulle städa min (fabulösa) lägenhet, gå ut med återvinningen, jogga en runda, boka tvättid, betala räkningar, lära mig Ica-banken och storhandla (senaste gången jag storhandlade var hösten 2006 på Willys Hemma i Johanneberg).

Naturligtvis blev inget av ovanstående gjort. Nada. Istället har jag tillbringat hela eftermiddagen i soffan, jag har enbart rest mig upp för att koka mer vatten till min jasminteblomma. I soffan har jag läst i min franska thrillerroman, tittat på Bones (!) och läst Fredrik Strages intervju med Anna von Hausswolff i senaste Bon. Jag har glömt vad ordet borde betyder och planerar att tillbringa resten av dagen på samma sätt. Möjligen funderar jag på lite nätshopping och på att titta upprepade gånger på videon nedan.

en natt på stenbox

Jag kunde inte sova i natt p.g.a. major ångest (inför framtiden, livet, the regionals i Glee etcetera). När jag låg där och vred mig i mina kallsvettiga ångest-lakan hörde jag plötsligt tydliga snarkningar från grannen som bor under mig. Notera att jag aldrig tidigare har hört ett ljud från hans lägenhet. Jag låg i mörkret och lyssnade på hans brummanden. Det kändes nästan som att vi var ihop (vilket skulle vara ytterst obehagligt eftersom han är en cigarettrökande enstöring med läskig psychoblick). Till slut gav jag upp, satte på Joni Mitchell och läste reportaget om Hammarby i senaste Offside. Sjukt värt, sömn är fan överskattat. Jag nämner dock inget om min dag som en sömnlös zombie med kraftiga attitydproblem.

Dagens låt: Fever Ray - The Wolf

"we go out in the morning,

down the trail,

to somewhere"

sämre dagar

Efter en ultrahård arbetsdag har jag varvat ner med ett vinglas i prima sällskap och haft en het Skype-dejt över sundet. Därutöver inga andra aktiviteter, slacking deluxe. Jag har haft sämre dagar.

svar från jonas

För en vecka sedan skrev jag ett inlägg om J0nas Hass3n Khem1r1. En nyfiken läsare undrade i kommentarsfältet: "Vad tror du jonas använder för hårprodukter? för sådär ser det väl inte ut på naturlig väg?". Frågan är högst relevant. Det kan ju faktiskt omöjligt vara naturligt, och vem skulle inte vilja ha den kemiska nyckeln till hans änglahår? Jag bestämde mig för att helt enkelt skicka ett mail och fråga vad han nyttjar för produkter. Idag fick jag svar:

Hej Gergette

Erkänn roligt om jag hade värsta avancerade receptet (valblod+pressade fyrklövrar) men tyvärr bara schampo och sen balsam och inget annat.

best,
Jonas

Först blev jag lite besviken, inga magiska produkter, enbart schampo och balsam. Sedan blev jag arg, inte nog med att han har en gudabenådad talang utan han har även naturligt änglahår. Nu har jag nått en stadie av acceptans, är det någon jag unnar naturligt änglahår är det banne mig J0nas Hass3n Khem1r1.

måndagsbilden

En rökande Kate Moss i Louis Vuittons senaste visning får mig att vilja tända en cigarett nästan lika mycket som Don Draper i Mad Men.

fear of art

Igår var det äntligen dags för Nnekas pop-up-utställning Fear of art extension. Tillsammans med två andra har hon den senaste perioden pushat sig själv till nya konstnärliga höjder (läs om processen här). Resultatet var imponerande. Nnekas starka porträtt blandades med en djupdykning i färgen blått och en tavla som ett terapeutiskt medel för att hantera fågelrädsla.

Efter konstminglet åt vi Letz Sushi-middag och utforskade noga barerna på Christianshavn. Modig efter den danska ölen passade jag dessutom på att öva mina nyförvärvade kunskaper i danska med the locals. Det gik da pænt godt!

bi-winning

- Are you bi-polar? - I'm bi-winning, win here, win there, win win everywhere.

fotbollsbögen

Jakten på fotbollsbögen har nått sin ände! Jag känner att jag vill kommentera hela Anton Hysén-grejen trots att jag inte har kunnat läsa reportaget i Offside (nya numret kommer i butik först om fyra dagar).

För det första. Det killen har gjort är så otroligt jävla tufft. Jag är sjukt imponerad (och då är jag inte en kille som är lättimpad) av sättet på vilket han pissar alla homofober i ansiktet. Trots att han på tv verkar lite lätt obnoxious tycker jag att han är grym och önskar honom guld och gröna planer.

För det andra. De som inte tycker att det är en särskild stor sak, att hans sexualitet är hans ensak och att "ingen bryr sig 2011". Ni har tyvärr helt fel. Det ÄR en stor sak, hans sexualitet är inte hans ensak även om det borde vara det. Han representerar en av Sveriges populäraste sporter med tiotusentals utövare, och ännu fler skrikande supportrar, där ingen - INGEN! - framstående spelare hittills har vågat vara öppen med att han gillar killar. Det är därför det är så monumentalt att han väljer att komma ut. Hade jag haft en fotbollsspelande bög att se upp till när jag var liten, hade jag idag med all säkerhet varit Liverpools stora anfallsstjärna, jag hade kickat boll med Zlatan och José Mourinho hade varit min älskare.

Det jag tycker är mest intressant är dock Glenns roll i hela historien. Hur han på något sätt framstår som en fin människa för att han som machoman och fotbollsspelare har kunnat acceptera att hans son är bög. Hur man menar att det hela motbevisar alla dem som kritiserade valet av honom som pride-talare 2007 (jag skrev själv ett obstinat inlägg i frågan). Visst är det otroligt vackert att han inte längre hatar bögar, men jag förstår verkligen inte på vilket sätt det skulle göra honom till en bättre person att det krävdes att hans son skulle komma ut som bög för att han skulle reformeras. För att han skulle sluta slå ner gaykillar på krogen och till slut bli hela Sveriges pride-talare. Själv tycker jag att hon borde skämmas över sina forna homofob-dagar. Han borde skämmas mycket djupt.

medealand

Trots att jag redan hade gett upp på Malmös teaterliv (mina upplevelser hittills har inte direkt varit lysande) gick jag idag på stadsteaterns uppsättning av Medealand. Visserligen bör det vara svårt att misslyckas med material av Sara Stridsberg men mina förväntningar var i vilket fall ganska låga. Men tji fick jag (dvs. er favoritbloggare), pjäsen var riktigt bra. Faktiskt ännu bättre än orginaluppsättningen som för ett par år sen gick på Elverket med hotshots som Noomi Rapace och Shanti Rooney. Skådisarna presterade, scenografin var effektfullt avskalad och jag gick därifrån med full kulturell tillfredsställelse.

kvinna

Nu sitter ni förstås och undrar vad jag gjorde en internationell kvinnodag som igår. Hör på, så ska jag berätta.

Jag åt lunch med (den alltid lika charmerande) Maria. Hon är kvinna.

Sen drack jag öl med fantastiska vänner. Även om bilderna är lite mörka, kan jag garantera att flera av vännerna var kvinnor.

Något annat hann jag tyvärr inte med. Jag funderade ett tag på att skriva ett ironiskt inlägg om kvinnornas plats i samhället (ungefär: hade det varit meningen att kvinnor skulle ta plats/vara chefer/ej bli misshandlade/ha samma lön så hade de varit män) men insåg att jag är så postironisk som man bara kan bli. Att ironisera är ej en aktivitet jag ägnar mig åt. Aldrig.

litterär orgasm

När hade du din senaste litterära orgasm? För mig hände det idag, när jag läste reportaget i senaste Bon där Jonas Hassen Khemiri intervjuar Jonathan Safran Foer.

Det berodde inte på att intervjun var fantastisk - det var den inte - eller på magasinets estetiska perfektion. Nej, bara tanken på ett möte mellan Jonas Hassen (som har skrivit fantastiska Montecore: en unik tiger och Vi som är hundra) samt Jonathan Safran (som har skrivit lika fantastiska Eating Animals och Extremely loud and incredibly close) räckte för att jag skulle jizz in my pants. Föreställ er den samlade kreativiteten i deras tête-à-tête, den måste vara enorm, pulserande, på gränsen till ohanterbar. Jag kan omöjligt låta bli om att fantisera om en litterär threesome.

*fantiserar*

Dagens låt: Adele - Hometown Glory (Live at Hotel Cafe)

"- Is there anything I can do for you dear? Is there anyone I can call?

- No thank you, please Madam. I ain't lost, just wandering."

måndagsbilden

So I left him in Pensacola, in a trailer in the sand.

Morgonens låt: Joan Osborne - Pensacola

respekt

Helgens läsning bestod av svenskamerikanskan Carmilla Floyds reportagebok Respekt - Ett reportage från gängens & våldets Los Angeles. Som en dokumentär parallell till the Wire berättar boken om gängkriminalitet, droger och polisens hopplösa arbete i 90-talets latinostadsdelar i LA.

Man får träffa Yogi gängveteranen som lever och dör för sitt gäng, Gladys som, när hon var elva, sköt och dödade två personer och nu vill lämna gänglivet bakom sig, och Jeniffer som bara vill hänga med det gäng som har bäst fester. Gladys historia kan du höra i P1-dokumentären Down Krazy Chicanas. Boken är inte bara en exotisk utflykt i fattigdom och våld utan berättar också om ett samhälle där allt strängare straff ses som lösningen på kriminaliteten och en stad där det öppnas ett nytt fängelse var åttonde månad. Rekommenderas mycket varmt.

you can call me al

Efter de senaste veckornas slitiga leverne unnade jag mig en hemmakväll igår. Ingen utgång, inget vin och sprit, bara jag, boken Respekt av Carmilla Floyd och några avsnitt av SATC. Dessutom lyxade jag med fin-sushi från kvartersrestaurangen. När jag skulle beställa mina elva bitar och sjögrässallad frågade (den unga) tjejen i kassan efter mitt namn. Jag uppgav mitt namn, men när jag såg att hon inte förstod sa jag snabbt "You can call me Al". I en idealsituation hade tjejen skrattat till, svarat med en rolig kommentar och jag hade blivit spexiga sushi-killen. I verkligheten tittade hon frågande på mig, sa "Öh...okej?! Det tar tjugo minuter" och jag blev freakiga sushi-killen.

smutsig byk

Så, vad har ni gjort idag? Själv har jag tvättat min smutsiga byk.

Nota bene den extrema noggrannheten med vilken jag rengör torktumlarens filter.

gårdagskvällen (jules et jim)

jj på Inkonst. Malmös yngsta Nöjesguiden-läsare hade gått man ur huse för att kunna bocka av "se jj" på hipstrarnas måstelista. Resultatet blev långt ifrån en idealpublik. Kalla mig konservativ, men jag tycker inte att det är okej att ha högljudda samtal två meter från en scen där det sitter en tjej med en akustisk gitarr. Kan inte Nöjesguiden-läsaren släppa me me me-attityden för en halvtimme och bara hålla käften? Uppenbarligen inte. När någon senare ropade "Spela hiten!" knöt jag näven i fickan (rent tekniskt knöt jag näven utanför fickan eftersom jag hade så tajta jeans) och svor på att aldrig gå ut i Malmö igen.

Själva spelningen var bra. Sångerskan hade en sjukt mäktig röst och gitarristen hade sjukt mäktiga looks. De såg dock ut att vara max 20 år och jag fick en lätt släng av ålderskris. Jag blev även lite besviken över att de inte bara gav den snacksaliga publiken fingret och gick av scenen. Klubben som följde spelningen dog omgående då kortläsaren i baren gick sönder (epic fail) och jag gick hem i isande vind utan att ha fått ligga med common people.

I wanna sleep with common people

I'll sleep when I'm buried

Whiskeyn gjorde susen för mitt halsont. Jag är pigg som en vild-mört och redo att inta natten. För att vara på den säkra sidan baddar jag dock strupen med mer whiskey, jag vill för allt i världen inte missa jj på Inkonst ikväll.

Jag funderar på vilket av alla jj-citat jag ska avsluta inlägget med. Kanske "Fuck all you hoes, get a grip". Eller "Take me away, like an overdose of heroin". Jag bestämmer mig till slut för "I'll sleep when I'm buried".