vibskov (my secret lover)

Okej. Jag tyckte att jag efter dödsveckan kunde belöna mig med en fabulös skjorta från Henrik Vibskovs The Mint Institute-kollektion. Att jag snyggdånar ihjäl är ingen överdrift.

Nu peppar jag på fest med Sophia Somajo - I-rony, låten jag hatar att älska.

mitt livs hårdaste studievecka no more

Min hjärna känns som gelé (dallrig), men jag är färdig med mitt course paper. I grevens tid.

Nu ska det kalasas.

mitt livs hårdaste studievecka, dag 5

D-Ö-D-E-N.

mitt livs hårdaste studievecka, dag 4 (forts.)

Dagens två hetaste accessoarer är utan tvekan den ekologiska lättmjölken i min hand och den vilda paniken i mina ögon.

mitt livs hårdaste studievecka, dag 4

Jag tror jag håller på att tappa det. Känner mig såhär (om man bortser från Graces uppenbara coolhet):

Idag har jag dock avslutning på den ena av mina dubbla kurser. Det med ett 20 minuters muntligt framförande tillsammans med Ida (med våra minimala förberedelser är jag glad om vi kan stå framför klassen i 20 minuter utan att de börjar kasta ruttna tomater). Den andra kursen har inlämning om drygt 31 timmar. 31 timmar av stenhårt hamrande på mitt tangentbord. Jag hoppas vi ses på andra sidan.

Peace (typ).

Dunkande låtar som underlättar mitt skrivande:
M.I.A. - Shells
Buraka Som Sistema - Inna de ghetto (Diplo Remix)
Grace Jones - Williams Blood (Aeroplane Remix)
Wiley - Summertime (Crookers Remix)
A-Trak - Say whoa (orginal plus diverse remixar)

mitt livs hårdaste studievecka, dag 3

Saker som gör mig glad trots den dödliga studiebördan:

• Långt Skype-samtal med Nneka i London
• granatäpple till frukost
• att läsa Sara Stridsbergs novell Kalender Braun för tredje gången
• att prata med mina underbart snygga vänner i allmänhet
• att prata om Gossip Girl i synnerhet (särskilt maktkampen mellan Blair och Chuck)

mitt livs hårdaste studievecka, dag 2

Redan efter en dag av benhårda studier har jag slutat vara funktionell. Idag märkte jag att jag har förlorat mitt klädsinne. Min knappa tid gör att jag undviker att lägga någon tankemöda på en lämplig outfit för dagen och förlitar mig på mitt inneboende (och hittills helt felfria) sinne för att klä mig. Någon tid för att spegla mig har jag knappast. Resultatet idag blev att jag skyndandes mot hållplatsen slänger en blick i ett skyltfönster som inte sällan har tjänat som en slags urban spegel där jag oftast kan urskilja konturer och färger i min uppenbarelse och får se en märklig påskkärringsliknande varelse blicka tillbaka. Om någon är tveksam så kan jag försäkra er om att påskkärringslooken var inte riktigt det jag eftersträvade när jag slängde på mig kläderna i morse. Det var dock precis det jag fick (minus det för påskkärringar karaktäristiska öststatssminket).

Tack, livet!

mitt livs hårdaste studievecka, dag 1

Gud! Första dagen på mitt livs hårdaste studievecka. Idag har jag pluggat i tolv timmar, med enbart en timmes lunchrast. Det är den ungefärliga prognosen för hela veckan. Kan någon vara snäll och bara put me out of my misery? Snälla.

emo

Idag känner jag mig lite emo.

KTB (on a black Sunday afternoon)

Jag försöker verkligen vara positiv. På riktigt. Försöker väldigt, väldigt hårt. Trots total avsaknad på fest har ju helgen faktiskt varit riktig trevlig, med opera och Låt den rätta komma in (ja, den är fantastisk) och så. Dock uppväger det inte den gränslösa tristessen som nu undantrycker minsta glimt av glädje när jag sitter på KTB och försöker plugga. On a black Sunday afternoon. Glädjen är som bortblåst, och min analysförmåga har följt med. Då är det mycket svårt, nästintill omöjligt, att vara positiv. Jag försöker dock. Väldigt hårt.

Update: Jag glömde berätta att jag dessutom sitter jämte en handsome devil som inte direkt gör under för min koncentration.

Dagens låt: Anna Ternheim - Black Sunday Afternoon

den rätte

birro hatar folk som hatar tv

Till skillnad från det påstådda judehatet stämmer det här om Marcus Birro. I senaste Bon säger han: "Många som säger sig avsky tv har en lätt antifolklig halvt fascistisk approach. Sånt gillar inte jag". Jag kan inte annat än hålla med och syftar alltså inte på själva tv-apparaten (jag har inte ägt någon på tre år) utan på mediet. "Who watches TV on a TV anymore, anyway?" Ett citat av Eric från senaste Gossip Girl. Mediet har förlorat sin koppling till apparaten och däri ligger framtiden. En framtid utan TV-reklam. En framtid där karaktärer får utvecklas avsnitt efter avsnitt, säsong efter säsong, utan att begränsas av långfilmens tvåtimmarsformat. En framtid av Ugly Betty. En framtid av Lost. En framtid av Grey's Anatomy. En framtid av Battlestar Galactica. En framtid av True Blood. En framtid av Dexter. En framtid av Family Guy. En framtid av Gossip Girl. En ljusnande framtid.

Med ett lätt släng av självinsikt avslutar jag min hyllning till det magiska TV-mediet med ett citat av Andy Warhol: "I always suspected that I was watching TV instead of living life."

sunkigast

Sunkigast just nu, i stark konkurrens med min helnyktra plugghelg och finanskrisen, är mediajakten på Katrin Zytomierska. För er som har dålig koll kan jag kort sammanfatta händelseförloppet: Katrin (halvkänd bloggerska) anställs till nåt eftersnacksprogram på TV400 (!) och kallar någon tonåring för bögig, en annan för tjock och Marcus Birro för judehatare. Kanske inte helt okej. Det är dock inte min poäng. Min poäng är att hennes exman Alex Schulman har gjort minst lika provokativa uttalanden både på sin blogg och i TV under flera år utan att orsaka moralpanik bland 90 procent av Sveriges mediekrönikörer. Varför kommer moralpaniken just i det här fallet? Tyvärr tror jag att det har att göra med att Katrin är kvinna. Kvinnor ska inte kalla tonåringar för tjocka eller bögiga och de ska definitivt inte kalla Birro för judehatare. Hon ska veta bättre. Hon ska ha högre moral. Året är 2008 FFS! Min slutsats är därför att mediajakten är sunkigare än den här bilden på Amy Winehouse.

Gå på en operaföreställning så här på fredagkvällen? Lätt.

BjÖrG

Hallå. Kan vi diskutera faktumet att Jörg Haider var smygbög?!

Eff it!

Nu orkar jag inte plugga mer. Istället tar jag mina dancing shoes och drar till Svanen. Dans dans dans.

Lambs Anger

Om någon undrar var mina plutande läppar och blixtrande intellekt håller hus en dag som denna så kan jag tala om att jag befinner mig hemma på Lantvärnsgatan och skriver ett PM. Med det menar jag att jag lyssnar på nya Mr. Oizo-skivan Lambs Anger. Den återger mig hoppet om Ed Banger-elektro. Jag vill genast iklä mig en over size-tröja och färglad scarf (kanske Bingo Lotto-scarfen?) och inta ett dansgolv. Det lär dock knappast bli något med det med tanke min monumentala studiebörda. Innan jag återgår till mina studier bjussar jag på en länk till skivans lätt bästa låt, Steroids med Miami-bruttan Uffie på sång. Enjoy!

mer om Sam Taylor-Wood

Kanske det mest kända verket av Sam Taylor-Wood är David, det över en timme långa videoverket av en sovande David Beckham. Den filmades i en enda tagning och ställdes ut på National Portrait Gallery i London under 2o04. Detta sammanträffade med att jag befann mig på en längre vistelse i Londres. Naturligtvis kunde jag inte missa konstverket med stort K. Tillsammans med Emina, Nneka, Tilda och stora mängder godis intog vi utställningslokalen och tittade på hela filmen. På en smal bänk i ett litet, mörkt, rum med skinande marmorgolv. Kanske min mest surrealistiska konstupplevelse. Någonsin.

Här är konstnärinnan i egen hög person på Self-portrait in a single-breasted suit with hare.

no peace, no rest

Jag fortsatte med mitt fakin' and makin' även på tentan i morse, och också den här gången känns det som att det har gått vägen. Om ni tror att det innebär ro och vila för Er favoritbloggare så har ni en lika felaktig uppfattning som Kd har om det könsneutrala äktenskapet. No peace, no rest. Läsning och skrivning är det enda som gäller.

Under en av mina kortkorta pauser roar jag mig med Prosapolisens förundersökning av Camilla Läckberg på DN (jag behöver väl knappast berätta att hon är en återfallsförbryterska).

Dagens låtar:
Jonathan Johansson - En hand i himlen
Bonnie and Clyde - GBG 123
Frida Hyvönen - Dirty Dancing

fakin' it and makin' it

Har klarat av min muntliga. Det gick inte så pjåkigt. Alls. Jag körde stenhårt på devisen fake it 'til you make it och jag made it. Nu ägnar jag hela kvällen åt tentaplugg inför imorgon. Mina våndor mildras något av Ben & Jerry's och den fantastiska mixtapen av The very best (Radioclit & Esau Mwamawaya). Svängigare än en svänggunga. Hela tapen ligger här på Gorilla vs. Bear (missa den inte).

en hand i himlen

Det här kommer förmodligen bli en av mina hårdaste dagar under hela hösten. Föreläsning, muntlig presentation och sedan plugg till min tenta imorgon. Låter onekligen ganska utmattande. Jag är dock taggad. Till tänderna. Bring it on!

Jag berättade för några dagar sedan att jag lever i skräck för ett gäng tioåringar. Jag glömde dock berätta att gänget glider inte runt till fots utan på olika former av rullande redskap; sparkcyklar och skateboards. Ljudet av hjulen mot asfalten är ljudet av skräck. Jag drömde på helt allvar en mardröm om dem i natt. De jagade mig på sina sparkcyklar. Jag vaknade med ett högt rop av rädsla. Sjukt läskigt.

Missa förresten för allt i världen inte Jonathan Johansson - En hand i himlen. Helt fantastisk.

Morgonens låt: Jonathan Johansson - En hand i himlen
"och alla städerna ska tömmas,
alla gatorna tas bort"