jag konsumerar därför är jag

Är du lite trött och hängig? Konsumera dig pigg! Efter en hård arbetsdag kände jag ett stort behov av konsumtionsterapi. Ett par nya Acne-jeans senare var jag på banan igen. Mötte upp Susie Q för att avnjuta en sushi från luckan vid Medis. Ja, det är fortfarande utan tvekan den godaste sushin jag har ätit. Slutligen hamnade vi på Lilla Hotellbaren. Ytterst trevligt.

Det var min väg från deppig till peppig. Följ gärna mitt exempel om livet känns tungt. Kanske borde jag bli nya djävulen Mia Törnblom och erbjuda olyckliga stockholmare den enkla vägen till lycka? Naturligtvis mot en skälig penning (som gör att jag kan fortsätta min egen konsumtionsterapi).

more tales from vaellingby

Blixtar och dunder! En åskstorm drabbade stan precis när jag skulle hem och gjorde tubbelbanan strömlös. Jag satt fast på Tranebergsbron en stund och rullade sedan hem till Vällingby i smygande takt. Resan hem tog en timme totalt. Tro det eller ej så tog jag det lugnt, jag tog fram min bok om landsbygdsutveckling och satte på Enya (!) i mina hörlurar. Lugn som en homofilbunke.

På väg hem från banan möttes jag av ännu fler presenter från Vällingby. En av gångtunnlarna jag brukar passera var härligt översvämmad. Dessutom såg jag en hipster som bad en lodis om cigg (och fick en). Dödscoolt om jag får säga det själv. Det är hipstern i egen hög person som skymtar längst bort i bilden nedan.

Dagens låt: Lightnin' Hopkins - The trouble blues
"trouble, trouble, trouble"

måndagsbilden

Jag läser Just Kids, hittills är den fantastisk. Därför föreställer veckans bild Patti Smith och Robert Mapplethorpe (huvudpersonerna i boken) Om ni undrar varför de är så smala så beror det inte så mycket på knark som att de inte har råd med mat.

Livet i Vällingby fortsätter annars bjuda på lite av varje. Idag har vi ett strömavbrott. Det har pågått i ett par timmar och förväntas pågå ytterligare en stund. Spännande.

i kupé

Jag är mitt uppe i min sextimmarsresa till Stocken. Det går över all förväntan. Efter varje stopp upprepar tågvärden, med en lätt överraskad röst, att vi fortfarande är i tid. Om jag har tur är jag alltså framme runt tolvsnåret, sen väntar bara en halvtimme på gröna linjen. 

Jag åker Veolia och sitter därmed i kupé. Tycker det är lika trevligt varje gång, väldigt orientexpressen-chic. Den här gången till och med trevligare än vanligt p.g.a. pratglad, modellsnygg kille mittemot. Jag fnittrar och slänger med håret medan jag berättar välkryddade anekdoter från min helg i Malmö. Er favoritbloggare är sannerligen en kille med stellar social skills.

ännu en avskedsrunda

Igår hade Rebecka och Petter fest. Jag blev full. Hade skitroligt. Hängde med nya och gamla vänner. Pratade om livet. Dansade till obskyr techno. Kom hem efter att solen hade gått upp. Sjukt jävla bra.

Idag åt vi brunch på Kallbadhuset, tittade på Zlatans hus och hängde hos Elnas föräldrar. Därmed är ännu en avskedsrunda avslutad. Nu väntar en sex timmar lång tågresa tillbaka till min nya hemstad.

Dagens låt: Veronica Maggio - Satan i gatan

"du går med blicken vänd,

kan du ha sett mig än?

nån borde byta stad,

för nu kommer allt tillbaks"

sayonara

Eftersom jag är så förtjust i långa avsked gick jag en lång farväl-runda i Malmö. Halloumifalafel på Jalla, kaffe på Kaffebaren, ner genom stan till tobaksaffären vid mitt gamla jobb för inköp av billigt snus, Systemet på Hansa och sen en promenad hem genom Kungsgatans allé. Malmö är onekligen fantastiskt.

Dagens låt: Off Course - Sayonara

nationalteatern på högsta volym

Jag är ledsen för det dåliga bloggandet, det är dock inte mitt fel. Blogspot har legat nere och oförskämt nog plockat bort mina inlägg. Det är inte som jag inte har haft tid. På den sex timmar (!) långa tågresan till Malmö hade jag kunnat skriva en hel uppsats.

Yes, nu är jag åter bland böljande rapsfält och osande falafelstånd. Underbart! Igår välkomnade Emma mig med folkölshäng och Nationalteatern på högsta volym. *nöjd*

utan smak

Stockholm är förföriskt. Debaser Slussens uteservering och Strömmingsvagnen vid Slussen, två av sakerna jag har saknat mest med Stocken. Idag fick jag åter uppleva båda.

Därefter gick vi till Marias jobb för ett seminarium om grönt mode. Intressant men lite knepigt. Visst är det vackert med kläder av ekologiskt och rättvist producerat bomull, men är verkligen Nudie-jeans av 40% ekologisk bomull till för alla? Tänk på dem som inga pengar har. Eller alla dem utan smak.

Dagens låt: Wanda Jackson - Funnel of love

"here I go,

going down, down, down,

my mind is blank,

my mind is spinning around and around,

as I go deep into the funnel of love"

trouble, trouble

picnick i tanto

Dagens låt: Veronica Maggio - Inga kläder

"visst du kan skratta och låtsas som ingenting,

men jag vet allt om dig för du har varit min,

du är nån annan nu i och för sig,

men när du strippar och klär av dig är det samma grej,

men när du strippar och klär av dig är det samma grej"

bakom kulisserna på min underbara weblog

Bah! Jag känner mig totalt bloggy-uninspired och som ni alla vet är bloggandet en konst. Man kan inte bara tvinga fram ett inlägg. Skrivandet måste föregås av en lång kreativ process. Kanske skriver man en text som man inte publicerar, kanske skriver man om en text flera gånger. Det är helt enkelt hårt att vara bloggare. Tough. Titta bara på Kissie och Kenza, de är sanna konstnärer. För att inte tala om Blondinbella.

Kontentan: blogga = konst.

måndagsbilden

Helgen är slut och jag åker strax till jobbet. Det gör jag med glädje. Veckans måndagsbild föreställer nämligen takterrassen på mitt jobb. Yay!

kvar i vällingby

Ännu en solig dag på söder. Aktiviteten var lägenhetsjakt i staden med Sveriges svåraste bostadsmarknad. Tyvärr är det inte jag som funderar på att köpa utan en vän, jag vara bara along for the ride. Jag kan inte påstå att jag har varit på många lägenhetsvisningar i mina dagar, men jag kände att jag snabbt föll in i rollen som lägenhetsspekulant. Jag knackade på väggar, frågade om stambyten och hummade ljudligt. Jag kan inte påstå att jag är helt osugen på att själv köpa lägenhet, tyvärr saknar jag en sisådär 2-3 miljoner på banken för att jag ska kunna slå slag i saken. Jag blir därmed kvar i Vällingby tillsvidare. Det säger jag helt utan bitterhet.

fulla hipsters och stenade rejvare

Min första lördag sedan min flytt till Stocken blev en helkväll på söder. Först hängde vi på en utomhusfest på Långholmen där fulla hipsters blandade sig med stenade rejvare. Sen åts det middag på Soldaten Svejk, som har den godaste panerade osten jag någonsin har ätit, innan det hela urartade i en ölrunda från Bröderna Olsson via Scandic Malmen till rockbaren Kelly's. Sjukt nice. Stockholmspeppen bara växer.

totalt jävla mörker...

...eller att mötas i konsten.

Medan resten av Stockholm har frotterat sig i solen som har gjort comeback lagom till helgen har jag tillbringat eftermiddagen i beckmörker. Jag har besökt The infinite conversation, ett hajpat performance av Lundahl & Seitl på Magasin 3. Hajpen var högst befogad, det var utan tvekan bland det häftigaste jag har varit med om i konstväg.

En och en leddes man in i ett helt mörkt rum där man blev överlåten till den ändlösa rymden. Man kunde gå runt och samtala med de andra besökarna eller bara vara tyst och lyssna. Även om jag ibland tänkte på slutscenen i När lammen tystnar, där Clarice blir jagad av Buffalo Bill i ett mörkt garage, kände jag ingen rädsla utan bara en känsla av total trygghet. Inte ens när någon kom nära, nära och andades på mig strax innan personen tog tag i min hand kände jag något annat än trygghet. Samtalen handlade mest om hur man upplevde situationen och fördes utan några förutfattade meningar baserade på utseende, kön eller ålder. Onekligen möttes man i konsten och känslan av det förbehållslösa mötet har följt med ut i verkligheten. Omtumlande och otroligt häftigt.

varför?

Igår återförenades Trojkan (tidigare känd som Frojkan) och hade en helkväll på Morfar Ginko. Det kändes mycket bra att vara tillbaka på morfarn, idag känns det dock mindre bra. Varför är det så ljust? Varför är jag så torr i munnen? Varför?

gubbe pride

Idag åkte jag till Bredäng för att titta på en lägenhet åt en kompis tillika en framtida stockholmare. För er som inte känner till Bredäng så är det en halvtuff förort till Stockholm. Under min exkursion hade jag iklätt mig min långa mörkblåa höstrock (samma rock som tidigare i år började brinna under en utekväll i Köpenhamn) på grund av den isande kylan i huvudstaden.

På väg från tunnelbanan i Bredäng gick jag förbi en lekplats där det satt två tjejer i tioårsåldern och gungade. Plötsligt ropade de efter mig: "Är farbror Bertil ute och spatserar?".

Jag har blivit kallad många namn under mina 27 levnadsår, men Bertil var faktiskt helt nytt. Jag tror jag gillar det och måste erkänna att jag är ganska nöjd med att flickorna uppmärksammade min gubbiga look. Je suis un stolt gubbe.

work it out

Idag tog jag tag i mitt liv och gick till gymmet på jobbet. Med vit t-shirt, korta blåa shorts och höga American Apparel-sockar var jag lätt mest stylish i hela lokalen. Tyvärr var det till lite tröst när jag ställde mig på trappmaskinen och flåsade som en astmatiker i ett rökrum. Jag spelade dock cool och sa saker som "Jag kör ett hårt pass idag" till alla inom hörhåll för att indikera att jag egentligen är supertränad men just idag valde att träna ett stenhårt pass. Av de skeptiska blickarna som mötte mig gissar jag dock på att de inte riktigt lät sig luras.

När jag kom hem däckade jag i min 90-talssäng inför min Skype-dejt med Emma. Det var sjukt fint, för en kort stund kändes det nästan som att Malmö hade kommit till mitt rum i Vällingby, en sjukt snygg del av Malmö dessutom.

Dagens låt: Fleetwood Mac - Go your own way

"loving you isn't the right thing to do,

how can I ever change things that I feel?"

gillar stocken

Stocken alltså. Trots snö, blåst, regn och en dumdryg dialekt kan jag just nu inte tycka annat än att det är helt jävla underbart. Susanna och jag gick på Fotografiska och såg enorma foton på oljeindustrin och en naken Kate Moss. Sedan drack vi öl på Balthazar och med hjälp av en fiffig tunnelbane-app lyckades jag klara banan hela vägen hem till Vällingby. Win!

Dagens låt: Veronica Maggio - Satan i gatan

"du kan gråta mitt på gatan,

men jag glömmer aldrig bort vad du gjort,

du får passa dig som satan,

för jag glömmer aldrig bort var du bor,

nej jag glömmer aldrig bort vad du gjort"

ja, se det snöar

Det fucking snöar i Stockholm. Riktigt mycket. Jag dör. Vill inte ens tänka på vad som kommer att hända med tunnelbanan under dagen. Kanske kommer jag få sova över inne i stan. Låt mig upprepa: jag dör!!!

För övrigt är det senaste avsnittet av South Park (s15e01 - HUMANCENTiPAD) bland det roligaste jag har sett. Cartman är min hjälte.

bilder på mina väggar

Som om inte 90-talstapeterna i mitt rum hade varit tillräckligt vackra i sig, har rummets väggar prytts med diverse bilder. Jag skulle vara väldigt missunnsam om jag inte delade med mig av den uppvisning av god smak som bilderna utgör. Så här kommer det:

Jättestor och jätteläskig Iron Maiden-plansch mittemot min säng.

Plansch som föreställer strandlinjen i Nice. Ganska fin faktiskt.

En lätt blekt Klimt-plansch: The Virgin.

Vit, fluffig kattunge.

Jag har sparat det bästa till sist. På dörren sitter ett litet Spice Girls-klistermärke. Onekligen ett gott omen.

välkommen till stocken

Nils och Maria hälsade mig välkommen till Stocken med middag och Mästarnas Mästare. Livet i min nya hemstad känns oväntat sweet och jag vidhåller att Mästarnas Mästare är det bästa TV-programmet just nu (inklusive nedladdat). Det är så spännande så jag blundar och vrider mig i soffan. Dessutom Ingemar Stenmark, en sån man! Inte bara p.g.a. perfekt kropp.

Heja! Heja!

Kvällens låt: M83 - Couleurs

bilden av en stockholmare

Jag i mitt nya rum i Vällingby. Fierzzzzzze!

Den dominerande stilen i lägenheten är 90-tal med några få inslag av sent 80-tal. Ett mer utförligt inredningsreportage utlovas. Nu ska jag stryka skjortan och putsa skorna inför första arbetsdagen imorgon.

på tåget till stocken

Jag vet att jag inte skulle lägga upp fler solskensbilder från Malmö, men hur skulle jag kunna låta bli? Här är instagram-versionen av fredagens häng i Folkets Park. Åh, hur kunde jag lämna det här?

Dagens låt: Simon Norrsveden - Stockholmssången

"vem orkar va på stureplan,

och kamma håret hela dan?"