Arbetsveckan som började efter påskledigheten kändes lite som en örfil. Jag som precis hade vant mig vid att få sova till kl. 9-10 varje dag och sedan ha hela dagen till valfria förströelser. Jag kom dock snabbt in i det igen och redan efter lunch nynnade jag oupphörligt "work, work, work, work". På kvällen var vi dessutom hembjudna på middag hos min chef. Vilket var ett supertrevligt sätt att kicka igång jobbet igen. Nu: work, work, work, work!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar