Jag kan inte påstå att jag lever med en "småländsk identitet" trots att jag ju är uppvuxen i hjärtat av Småland. Jag har inte heller någon utpräglad småländsk dialekt eller ett särskilt gott sinne för pengar. Trots detta tog jag igår tillfället i akt och firade smålänningens dag
"Fössta tossdan i mass". Min nyligen återfunna kompis från gymnasiet hade bjudit in ett glatt gäng av människor med svårigheter för bokastavskombinationen
rs. På
Mosebacke firade vi med mängder av öl och samtal förda med så grov dialekt så att utomstående hade svårt att förstå. Sjukt spexigt. Länge leve smålänningen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar